Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Filosofien i Oeconomia Regni Animalis - Tron och gärningarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8g
nomia står han ännu tveksam inför en del af dennes satser,
framför allt hans inordnande af Gud under »den oföränder-
liga ordningens» lag. »Det tyckes vara en lag», säger han,
»att vår vilja skall uppväcka Guds vilja, att vårt kunna (posse)
skall framkalla hans.» Och han tillägger, att om Gud ville
sätta sig öfver denna lag, skulle han naturligtvis kunna det.
(Oec. II, 331.)
Det är klart, att med denna teori om den fria viljan
och Guds förhållande till densamma Swedenborgs uppfatt-
ning af frälsningsprocessen måste blifva en helt annan än
lutheranismens, som ju — framför allt i sin då rådande
ortodoxa form — förkunnar Guds absoluta frihet att skänka
eller förvägra sin nåd och den syndabelastade människans ab-
soluta vanmakt att direkt medverka till sin frälsning. Den
frälsande tron blir för honom ej en nådegåfva, som människan
mottager från ofvan utan egen förtjänst, utan i viss mån re-
sultatet af vår fria viljas sträfvan och det däraf framkallade
sedliga handlandet. Det är sant, att denna sträfvan ej kan
nå sitt mål — ej ens skönja det — utan gudomlighetens
medverkan, men initiativet måste komma från oss, om Gud
skall kunna skänka oss sin hjälp.
Redan i Oeconomia har han dragit konsekvensen, att det
fullkomligt kommer på ett ut, »om vi säga, att Gud ser till
vår tro, till vår vilja eller till våra gärningar». Ty en själ,
som riktar sin sträfvan mot det gudomliga, kan ej vilja, kan
ej göra något, som ej dikteras af kärleken till ändamålet.
»Tro utan vilja är tro utan kärlek; den är därför blott begri-
pande och erkännande och sålunda utan lif, det vill säga
död.» Och en dylik vilja involverar ju en handling såsom
målet för sin sträfvan. »Sålunda kan man af själfva gär-
ningen, om den ej är förställd, märka om det finnes tro
och hurudan den är.» (Oec. II, 333.)
Hur medveten Swedenborg själf är om att han härmed
trädt i direkt motsats till lutheranismen, synes af hans vid
ungefär samma tid som Oeconomia — omkring 1738 —
skrifna De fide et bonis operibus (utgifven i Opuscula philo-
sophica 1846). Han förklarar nämligen där, att det ställe i
romarbrefvet, som Luther stödt sig på för sin lära om fräls-
ningen genom tron allena, af honom i öfversättningen för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
