Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Filosofien i Oeconomia Regni Animalis - Guds rike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
nära, att vi ännu under det vi lefva med kroppen, njuta en
inre himmel och salighet och tråna efter att upplösas. (Regn.
An. VII, s. 179—180.)
Genom att på detta sätt gradvis höja oss mot fullkomlig-
heten befordra vi skapelsens mål, Guds rike, till hvilket
gudsriket här på jorden, Civitas Dei, är ämnadt att vara en
förskola. Detta Guds rike på jorden är ej fästadt vid någon
särskild religion eller kyrka, utan omfattar alla dem, som
älska Gud mer än sig själfva och sin nästa lika mycket som
sig själfva. (Regn. An. VII, 245.)
Naturligtvis hade Gud såsom allsmäktig kunnat direkt
skapa det himmelska gudsriket, direkt fylla himlen med
själar, utan att låta dem födas och fortplanta sig här nere.
Men för att kunna fa hela den harmoniska mångfald, som
måste finnas i ett himmelskt rike, har han skapat denna
värld. Ty liksom här på jorden består också i himlen full-
komligheten däri att alla olika delar bilda ett helt. Vi måste
därför tänka oss, att det också mellan de saligas själar i him-
len råder olikheter liksom mellan människorna på vårt jord-
klot. Annars skulle de ju ej kunna bibehålla sin individua-
litet. Denna skillnad kan emellertid ej röra annat än deras
andliga tillstånd, och vi få därför tänka oss att Guds rike
består af skilda samhällen, där ingen själ befinner sig i exakt
samma salighetstillstånd som den andra. (Regn. An. VII,
s. 244—245.)1
Vi se alltså, att människan för Swedenborg utgör cent-
rum i hela universum. Det är för’hennes skull skapelsen
kommit till stånd. Och människan existerar i sin tur endast
för sin själ, som har ett ändamål ofvan naturen, hvilket den
endast genom intuition kan skönja. Det är ett samfund af
själar, i hvilket Gud kan se skapelsens mål och som kan
betrakta Gud såsom finis finium. (Oec. II, 365.) Den lagbok,
som lär oss huru detta mål skall uppnås, är den heliga skrift,
hvars läror icke äro så mörka eller så djupa, att ej en själ,
som är ärlig och låter leda sig af Guds ande, ur denna klara
1 Det är nästan onödigt att påpeka, att detta resonnemang, som skall få stor
betydelse för utformningen af Swedenborgs eskatologiska system, bygger på
Leibniz’ principium identitatis indiscernibilium. Hela Swedenborgs föreställning
om den »varietas harmonica», som måste finnas både i vår värld och i ande-
världen, är ju tydligen inspirerad af Leibniz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
