Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Korrespondensläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
g6
sitt system en motsvarighet till de skapande begrepp (Åoj-ot),
de i tingens frön verkande former, hvarigenom enligt Ploti-
nos världssjälen gestaltar materien. Med accepterandet af
den nyplatonska tanken, att allt lif i universum endast är
en utstrålning från den andliga solen, kom han helt natur-
ligt att draga ännu en konsekvens i plotinistisk riktning.
Den kraft, som formar stoffet, är i sin tur endast ett stoff
för den verkliga formen, en spegelbild af tingets urbild i
den intelligibla världen. Att Swedenborg verkligen på
denna väg kommit fram till korrespondensläran synes mig
framgå af en not i De Cultu et Amore Dei (n:o 65), där
det framhålles att det ej finnes något i hela naturen, som
ej har sin kropp och sin form från en sorts själ, som det
afbildar. Och då nu dessa själar äro af himlen utstakade
ändamål, ha de sitt upphof från himlen. Därför måste na-
turliga och himmelska ting öfverensstämma med hvarandra,
och man måste från det lägre kunna leda sig till kunskap
om det högre.
Att Swedenborg redan före utarbetandet af Clavis hiero-
glyphica i viss mån anslutit sig till den nyplatonska idé-
läran, kan man se af de citat ur »Aristoteles’ teologi», hvar-
med han i tredje delen af Oeconomia Regni Animalis söker
att bestyrka sin ofvan (s. 76) refererade lära om formernas
grader. På ett ställe anför han sålunda dess skapelselära:
»Gud skapade först den högsta världen, där han utan något
tänkande skapade alla rena och fullkomliga former . . . och
sedan denna sinnevärld såsom dess afbild.» (Oec. III, 271). Och
på ett annat ställe heter det — också här med en hänvisning
till Aristoteles’ teologi: »Den högsta världens former, säger
Aristoteles, kallade de gamle exemplaria, och i dem sade Plato
de lägres substans vara förlagd.» (Oec. III, 264.) Ännu tyd-
ligare framgår frändskapen med korrespondensläran i ett
tredje citat ur samma verk: »Skönt talar Aristoteles om na-
tura prima och om den ordning, hvari det ena beror af det
andra, där han säger, att all naturlig form har en med sig
lik och mot sig svarande (respondentem), men ädlare i den
högsta världen.» (Oec. III, 266.) Det klaraste belägget för
korrespondenslärans beroende af nyplatonismen finnes emel-
lertid i ett direkt uttalande i Clavis hieroglyphica (s. 19 f.):
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
