Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Korrespondensläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I05
delse. Minst lika viktigt är att vi med dess hjälp kunna
sluta oss till andevärldens fullkomliga kongruens med sinne-
världen. Redan i Aristoteles’ teologi hade Swedenborg
lärt, att hvarje enskildt jordiskt väsen i den högsta världen
har sin urbild och att därför den högsta världen erbjuder ett
fullkomligt motstycke till vår värld. Där finnas himlar och
himlakroppar liksom i vår värld, plantor, vattendrag och
vattendjur motsvarande dem hos oss, ehuru af ett ädlare slag.
(De secr. parte, 1. VIII c. 3.) Vi skola se, huru så små-
ningom för Swedenborg på samma sätt andevärlden blef till
en fördubbling af den synliga världen, och hur han under
sin teosofiska period allt kraftigare betonar, huru denna
öfverensstämmelse mellan de tvenne världarna sträcker sig
in i minsta detaljer. I hans två första verk om korrespon-
densläran finnas blott ett par konklusioner om andevärlden.
I Clavis hieroglyphica bevisar han således tillvaron af »and-
liga intelligenser», goda änglar och onda andar. Och i det
handskrifna utkastet förekomma i inledningen några reflexio-
ner om huruledes andarna tala andligt om naturliga ting,
liksom vi tala naturligt om andliga. De kunna förstå vårt
tal och afficieras starkare däraf, ju mer vi söka att befria
vår tanke från materiella ting, något som aldrig fullkomligt
kan lyckas oss under jordelifvet. Själfva hafva änglarne ett
rent andligt språk, som antingen ej uttryckes genom af tungan
förmedlade ljud eller i hvarje fall ej af sådana ljud, som
kunna förnimmas af oss. Som vi se, anser sig Swedenborg
ännu ej ha samtalat med andar och änglar, och sina kunskaper
om dem har han uteslutande genom korrespondensläran.
I korrespondensläran hade alltså Swedenborg funnit den
nyckel, hvarmed han sedermera skulle tro sig öppna por-
tarna till den öfversinnliga världen. Genom ordens mys-
tiska förbindelser är det honom nu möjligt att i den hvar-
dagligaste händelse kunna se en profetia om framtiden,
att bakom en skenbart intresselös utsaga kunna spåra en
viktig andlig uppenbarelse. Världen med dess synliga fe-
nomen blir nu för honom endast en symbol för ett högre
lif, vetenskapens nya sanningar få endast betydelse, därför att
de kunna omtolkas till gudomliga. Redan från denna stund
kan man bestämdt förutsäga, att han skall vända naturforsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
