Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Korrespondensläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ll5
bindelsen med den andra, är den kärlek, som föräldrar känna
för sina barn, hvilken beror på att fadern känner, att barnet
är skapadt ur hans egen själ och därför längtar att återförenas
med den. (Regn. An. VII, s. 237.)
Man kunde ju då befara, att en själ skulle sammansmälta
med en annan. Swedenborg anser emellertid, att Guds för-
syn ordnat det så, att ingen själ är fullkomligt lik den andra.
(Regn. An. VII, s. 238.) De skilja sig genom olika vishetstill-
stånd. De utbildas under kroppens lif i den ena eller andra
riktningen och kunna efter kroppens död ej förändras i sitt till-
stånd (Regn. An. VII, s. 241—242).1 2På frågan hvilken form
själen skall antaga såsom ängel i himlen svarar Swedenborg,
att han näppeligen tror, att den skall få kroppslig form: ty
själarna behöfva ju i himlen ej händer och fötter, ej mage
och inälfvor, ej sinnesorgan. Därför är det ej troligt, att vi
i himlen skola antaga den kroppsliga formen, som är ofull-
komlig, utan den himmelska (a. a. 238.) Swedenborg anser,
att själarna utan yttre sinnens hjälp genom en ständig intui-
tion af det närvarande och det förgångna hållas underrättade
om allt, som sker i himmel och på jord. De kunna meddela
sig med hvarandra genom änglaspråket, som med en enda
idé uttrycker allt det, hvartill vi behöfva tusentals ord och
materiella idéer (a. a. s. 247).3 På annat ställe (a. a. s. 95 ff.)
framkastar Swedenborg den tanken, att såväl goda som
onda äktenskap fortfara efter döden, de förra såsom en him-
melsk belöning, de senare såsom ett helvetesstraff. Vi ha
ju här ett förebåd till hans lära om de andliga äktenskapen.
Så lefva själarna i himlen ett lif i kärlek till den, som är
själfva lifvet, ett lif mot hvilket vårt jordelif endast är en
skugga, en dröm (a. a. s. 247). Swedenborgs föreställningar
om helvetet synas mig i hufvudsak ännu stämma med den
ortodoxa. Afvenså hans skildring af den yttersta domen.
1 Tankegången tyckes stå i uppenbar strid mot Swedenborgs förklaring i Oec.,
att anima ej kan degenerera. Jf. ofvan s. Si. Emellertid förklarar han (Regn.
An. VII, s. 241), att detta gäller animas intelligens, som alltid förblir sig lik
från barnaåren till ålderdomen och som är lika hos alla. Hennes vishet, d. v. s.
arten af hennes kärlek, förändras däremot under hela hennes lif.
2 Plotinos antager (Enn. IV, 3, 18), att själarna i den intelligibla världen
meddela sig med hvarandra ej med ord, utan genom intuition.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
