Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Korrespondensläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2 I
riket i Enneaderna.1 Att Swedenborg här fullkomligt iden-
tifierat den högsta kunskapsformen med den mystiska extasen
i dess klassiska formulering visar tydligare än allt annat,
hvilken inre utveckling hans tankevärld fått under de få år,
som skilja oss från Oeconomias första delar.
Det kunde tyckas, som om det skulle vara en onödig och
rent af skadlig sak att söka på analysens väg nå fram till
de högsta sanningarna, om de äro otillgängliga för förnuftet
och endast nås genom den extatiska kontemplationen, genom
tron. Swedenborg är också tillfullo på det klara med denna
invändning och söker att bemöta den i slutorden till pro-
logen. Han erkänner, att den, som enkelt genom tron, utan
intellektets medverkan, förstår dessa höga sanningar, är den
lyckligaste af dödlige, närmast himlen, en invånare i båda
världarna. Han bör ej läsa hans bok och ej försöka att för-
stå dessa saker med sitt intellekt. Man behöfver ej tala om ljus,
där syn finnes. (R. A. I. 21—22.) Swedenborg har skrifvit sin
bok för dem, som aldrig tro något annat än det de kunna fatta
med sitt intellekt och som därför förneka allting, som öfver-
går deras förnuft. Till dem dedicerar han sin bok och han
hoppas, att den skall öppna för dem en väg till tron.
Man kan lätt läsa mellan raderna, att Swedenborg själf
ännu ej vågar räkna sig till de sälla dödlige, hvilka genom
tron, utan intellektets medverkan, förstå de högsta sanningarna.
Det är för att få sina egna tvifvel slutgiltigt lösta, som han gri-
pit sig an med det jättelika verket att på den naturvetenskap-
liga analysens väg tränga fram till själens innersta. Först under
den kristid, som vi känna genom drömdagboken, ernår han » af
Andans nåd» »tron vtan reasonnement.» (Dr. s. 32.} Han er-
inrar sig då äfven sina ord i Regnum Animale, hvilka han enligt
sin egen uppfattning nedskrifvit på Guds tillskyndan, men utan
att då ännu fullt förstå dem: »Saliga äro de som tro och intet
se. detta har jag klart skrifwit i prologo n: 21. 22. men
doch af mig sielft intet kunnat erindra mig eller komma dertil,
vtan Gudz nåd, mig owetande, werckade det, då jag seder-
mehra af sielfwe effecten och mutationen i alt mitt inwertes
wäsende fant det, ty är det af Gudz nåd och werckan,
1 De secr. part. L. I cap 4; jfr. DlETERlCJS upplaga Die sogenannte Theo-
logie des Aristoteles s. 8. och anm. s. 182.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
