Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den religiösa krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
mensamma är att Swedenborg genom att koncentrera sitt
medvetande mot en enda punkt, vanligtvis Gud eller Kristus,
uppnår ett lycksalighetsstadium, som han beskrifver såsom
en förening af den högsta andliga och sinnliga njutning. Han
säger sig kunna känna denna »inwertes jucunditet», som han
liknar vid »en himmelsk glädie här på jorden», vid så godt
som alla tider på dygnet, men särskildt då han är ensam om
morgnarne och aftnarne. (Se Dr. s. 43.) Det är »andan»,
»Gudz andes influxus», som kommer honom »at gå dervti
högre och högre, så at om jag gådt högre, hade jag af samma
werckeliga vita gaudii dissolveras». (Dr. s. 28.)
För att närmare belysa arten af detta slags upplefvelser
citerar jag den första af de extaser, som Swedenborg utförligt
beskrifvit — redan den 9 december talar han om att han
»warit in exstasibus vigilibus fast hela tiden». Natten efter
påskdagen, då han tagit nattvarden, befinner han sig vid upp-
vaknandet »yti en himmelsk exstase, som också obeskriflig är»;
»Jag fant vti mig som strålar, at det wore största lyckan at
bhfwa martyr, ty i anseende til den obeskrifweliga nåden
förknippad med kierlek til Gud, giör at man önskar at utstå
denna plågan som är ingen ting emot det ewiga och wore
det minsta at opfra sit lif. hade ock vti mitt sinne och min
rop som en kenssel af ett obeskrifweligt nöje, så at om
den warit 1 högre grad, hade kroppen likasom dissolveras af
allena nöje.» (Dr. s. 10).
Den form af extas, som Swedenborg här beskrifvit, liknar
fullkomligt den, som vi känna från de flesta mystiska för-
fattares bekännelser. Den består i en trance, ej olik den
hypnotiska. Individen, som genom att koncentrera sina tankar
och känslor på Gud, den oändliga kärleken, frigjort sig från
alla . yttre intryck, alla föreställningar och idéer, som ej
stå 1 förbindelse med denna, känner sig genomstrålas af
den gudomliga kärleken, blifva ett med Gud. (Jf. ofvan
s. 120 den plotinistiska beskrifningen af extasen.) Denna känsla
innebär för de flesta extatiker liksom för Swedenborg en
blandning af njutning och smärta 1, och liksom de flesta mystici
1 Se citatet ofvan och Swedenborgs förklaring ett par dagar efteråt (Dr. s. 18),
att han finner sig »hafwa en innerliga glädje, men doch en plåga i kroppen,
som intet kunde bära den himmelska sielenes glädie».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
