Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den religiösa krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i35
ligit wis at tala, hwaraf följer at det är så litet wår kraft,
som den drager alt ned, och är opposit snarare med, än med-
hielpande til andans kraft; och således, at det är endast wår
Herres werck, det han så disponerar.» (Dr. s. 15.)
Swedenborg märker själf, att han här återger sin gamla kon-
ception från Oeconomia (jf. ofvan s. 84) och fortsätter: »Då
fant jag at saker i tanckarne frambragtes, det longt tilförene
blifwit insatte, så at jag fant derigenom Gudz ordz sanning,
at det är intet det minsta ord eller tancke, som icke Gud
wet, och om wi intet får Gudz nåd, wi äro answarige för.»
Och han drar den slutsatsen, att »det endaste i den statu»
är att i medvetande om sin egen ovärdighet ödmjukt bedja
Gud om hans nåd och tacka för den.
Skillnaden mellan dessa resonnemang och den passage i
Oeconomia, på hvilken Swedenborg närmast anspelar, är i
själfva verket ganska stor. Där stod det för honom alldeles
klart, att människan trots begränsningen i hennes viljas frihet
dock kunde och måste taga initiativet för att komma i åt-
njutande af den gudomliga nåden. Endast genom vårt vil-
jande kunde den gudomliga viljan uppväckas. Nu där-
emot tycker han sig såsom de flesta mystiker erfara,
att vår vilja endast är ett hinder för vår frälsning. Det
gäller för oss att fullkomligt förinta den, att rent passivt
öfverlämna oss åt den gudomliga kraft, som drager oss upp-
åt. Denna tankegång, som vi förut sett skymta i hans
åskådning, kommer under denna kris till fullt klart uttryck.
Han finner, »at Christus bör wara alt i alla, eller Gud ige-
nom Christum, så at wi intet sielfwa kunna det ringaste der-
til giöra, mindre strefwa, ty är best at gifwa sig på nåd
och onåd, och widare kunde man dervti wara hel passive
wore fullkomligast». (Dr. s. 59.) Det är emellertid ej blott
sin vilja han måste förinta för att kunna få Guds nåd. Också
hans förstånd är ett hinder för honom att nå »den starcka
troen». Då han läser bibeln eller sitter i kyrkan, märker
han att tankarne, äfven då de äro »confirmerande», dock
vålla oro »och sleppa contraira tankar fram dem man ej kan
afwärja». Den rätta tron, som man endast far genom an-
dans nåd, är »tron utan reasonnement». Denna tro är skild
från förståndet och placerad öfver det. »Detta är pura fides,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
