Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. »De Cultu et Amore Dei»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bomull, hämtad från bomullsträden. Och ej blott naturen
bistod vid människans födelse; också himlens invånare, de
andliga själarna (mentes spirituales) sändes ned för att bistå
naturen. De hindrade, att någon inträngde i den heliga
lunden, och så ofta några vilda djur öfverskredo den gräns,
som de utstakat, grepos de af plötslig förskräckelse och
flydde till skogarne eller knäföllo liksom för att vörda sin
herre och konung. När tiden till sist är inne, sänker sig
trädgrenen med ägget långsamt mot marken; den nyfödde
bryter sig själf ut ur skalet och drager det första andedraget
(a. a. 33—48).
Han födes vid midnattstiden, och hela. naturen firar hans
födelse. Blommorna sända sina ljufvaste vällukter, och de
himmelska körerna låta sina ljus dallra för hans ögon, för
att hindra, att hans lifs första låga upptändes af något annat
ljus än deras. Och vid solens första strimma träda de en
paradisisk fröjdedans till den nyföddes ära (a. a. s. 39—40).
Så skildras, fortfarande på samma symboliska sätt, huru hans
kropp, sinnen och själsegenskaper under animas ledning ska-
pas och utvecklas, ett parti, som vi kunna förbigå, då vi
redan förut känna Swedenborgs teorier om kunskapens upp-
komst, som här oförändrade återvända. De bilder, som få
sin form af solljuset, omdanar själen först till materiella och
sedan till intellektuella idéer. Hon inhyser dessa i minnet och
föder sedan från dem intelligenser. Dessa sina döttrar upp-
fostrar hon och gör dem delaktiga af sitt eget ljus och sin
egen kärlek. I samma mån, som de fatta och tillägna sig
denna kärlek, kallar hon dem sina visheter. Det är dessa
intelligenser och visheter, som bilda den nyföddes mens. Då
Adam vuxit upp, lägger emellertid anima ned sin härskar-
spira och drager sig tillbaka till sin boning i lilla hjärnan.
Då den förstfödde en dag vaknar, är han ej längre ett
barn utan en yngling och kan nu själf samtala med sina
intelligenser. Han utnämnes af dem till deras konung, och
anställer nu vishetstäflingar dem emellan (a. a. 50—54). Det
lyckas honom emellertid ej att af dem få veta, hvarifrån allt
det goda och nyttiga, som ej härstammar från sanningar, in-
flyter i hans hjärna. Han märker, att det ej kommer på
sinnenas väg, utan på en hemlighetsfull inre väg. Medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
