Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. »De Cultu et Amore Dei»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•73
det blott varit en dröm. Han märkte ej, att det träd, under
hvilket han sofvit, bar ett liknande ägg, som det han födts
ur, att det var trädgrenen han under sömnen tryckt i sina
armar och ägget han berört med sina kyssar, därigenom
i det ingjutande en själ (anima) från sin egen. Han hade
dock en aning om att han ledts till denna plats af gudomlig
impuls och att det, som han i drömmen sett, sedermera skulle
visa sig för honom (a. a. 87-—88).
Ur det sålunda befruktade ägget föddes nu Eva. Hon
växte under de himmelskas föräldravård upp till en ung
flicka, hvars anlete lyste af den renaste oskuld, så att hon
syntes som en himmelsk gratie i människoform. Alla hennes
själsrörelser återspeglades i hennes ansiktes minspel, i dess
skiftningar i hvitt och purpur; ty under denna oskuldens
tid var animus fullkomligt under mens’ styrelse och kroppen
därför en trogen spegelbild af själen (a. a. 89).
Då hon under sin uppväxttid en gång händelsevis kom
till en källa och lutade sig öfver den kristallklara vatten-
ytan, såg hon till sin häpnad på vattenspegeln en bild, ett
ansikte, som rörde sig liksom hennes eget, och sitt eget elfen-
benshvita bröst, sina armar och händer. Hon förvånades öfver
att hon i spegelbildens drag kunde utläsa de tankar, som pas-
serade genom hennes själ. Med hastiga steg sprang hon
till sina himmelska uppfostrarinnor och begärde af dem att
få veta orsaken därtill. Och det himmelska väsen, som leder
koren, berättar henne nu, att ansiktet endast är en spegel-
bild af själen (a a. 90). Hon undervisas nu liksom Adam
om människans inre och yttre egenskaper och om hennes
bestämmelse i världen. Jag förbigår detta, då vi känna det
från Swedenborgs föregående filosofi. Till sist berättas det
för henne om hennes tillkommande make. De himmelska
brudförerskorna knyta upp hennes hår, som i lockar faller
kring hennes skuldror, och fläta däruti en guldring. De sätta
en diamantkrona på hennes hjässa. Då den unga bruden,
som ännu ej fullt förstod sin bestämmelse, fick se en skymt
af sin tillkommande, färgades hennes kind af kärlekens låga
som en purpurröd ros. Så förvandlades hon till en afbild
af en naken himmelsk gratie. Och när den förstfödde, som
alltsedan drömmen endast haft den sköna nymfen i tan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
