Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. »De Cultu et Amore Dei»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och människobarnen ha sedan dess fått ett lif, naturligt blan-
dadt med död (a. a. 69—78).
Med denna mytologiska framställning vill Swedenborg,
såsom också utförligt förklaras i boken, symbolisera den inre
striden hos människan mellan jordisk lust och himmelsk
kärlek, kampen mellan den inre och den yttre människan.
Vår anima representerar den allsmäktige (Mens Suprema)
och härskar på samma sätt som gudinna i sin lilla värld;
genom henne har allt lif. Mens med sitt förstånd och sin
vilja representerar själfva kärleken eller den högstes enfödde
son, hvars afbild den är. Animus representerar världsfursten
(a. a. 70). Och det är här ej blott fråga om symboler. Vi
vandra här omkring såsom små världar och bära himmel
och jord, alltså hela Guds rike inom oss. Gud fader fin-
nes verkligen i vår anima med sitt lif, hans enfödde,
kärleken, i mens, och världsfursten är med sitt lif i vår
animus. Vår kärlek fjättrar honom och stänger dörren för
honom till mens, och så länge vi styras af vår kärlek, är
världsfursten ej blott oskadlig för oss, utan alldeles i vår
makt. I själfva verket tvingas den fångne världsfursten att
framträda inför Adam och att på befallning antaga alla de
olika gestalter, i hvilka han är van att bedraga människo-
släktet. Han uppträder nu i gestalten af en hund, en drake,
en låga o. s. v. (a. a. 81). Det är till stor del samma ge-
stalter, hvarunder djäfvulen visat sig i Swedenborgs drömmar.
I den andra delen af verket skildras på liknande sätt Evas
skapelse, uppfostran och giftermål. Den förstfödde har slum-
rat in i en lund, några stadier aflägsen från den, där han
själf födts, i hvars midt det också stod ett äppelträd, lika
skönt som lifvets träd. Då han här somnat in på en blom-
stersäng, såg han i drömmen en underskön nymf, vid hvars
anblick han kände en ljuflig eld genomtränga sitt inre. När
han, upptänd af kärlek, sökte fånga henne i sina armar,
flydde hon lik ett hvitt moln undan hans famntag. Då
han, häftigt upprörd, sökte kvarhålla henne, råkade han där-
vid så häftigt irritera partierna kring bröstkorgen, att det
tycktes honom som om ett af hans refben brast loss från sin
plats. Då han till sist hade fångat henne och betäckte hennes
mun med sina kyssar, vaknade han och fann med sorg, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
