Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. »De Cultu et Amore Dei» - Förändringar från åskådningen i Oeconomia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-
>77
som i dem förkunnas, från Oeconomia och de därmed sam-
tida verken, hvilkas satser de ofta t. o. m. återgifva i oför-
ändrad form. På vissa punkter har emellertid Swedenborgs
åskådning i detta verk utbyggts i en riktning, som före-
bådar hans teologi.
Tanken att Gud är det enda lefvande och verkande i uni-
versum, som redan i Oeconomia kommit till uttryck i bilden
om den andliga solen, är sålunda här fullt klart utförd. »Det
finnes endast En, som lefver, och emedan vi ha vårt lif från
Honom, så verka vi också genom Honom: och om vi lefva
och verka från Honom, så äro vi i Honom.» (a. a. 58.) Lika
litet som ögat kan se, utan att det upplyses af solen, lika
litet kan förståndet fatta något, om det ej bestrålas af den
andliga solen. Alla skapade ting äro endast organ, som ej
hafva någon egen verksamhet, om ej en kraft utifrån verkar
på dem. »Jag upprepar ånyo», säger den gudomliga vis-
heten till Adam, »att det som du tror vara ditt eget, ej
är ditt; du är endast en förmåga (potentia), som från sig
själf eller af sitt eget ej har någon verksamhet: men du är
en förmåga mera ädel än alla andra skapade krafter . . .
Både himmel och jord flyta in i Dig med sina skatter och
gåfvor, men de äro utom dig, du mottager dem och verkar
liksom med lånade krafter.» (a. a. 58.)
Och då Adam invänder, att han tycker sig ha frihet
-att vilja, svarar honom visheten, att äfven denna vilja i
: hvarje särskild akt behärskas af målet för vår kärlek.
»Såg du ej nyss», heter det i en hänförande vacker liknelse,
i . »dufhanen där öfver trädtopparna, huru ifrigt han slog luften
med sina vingar. Han såg sin maka och boet med ungarna;
1 det var orsaken till hans snabba flykt. Det tycktes honom,
att det var af egen kraft han rörde sina vingar och tog den
kortaste vägen; men det var hans kärlekskänslor (amores),
hans befjädrade ungar och hans käraste, som uppväckte hans
e själ (animus) och denna i sin tur, som rörde hans vingar . . .
5, Likaså är det med oss: alla våra olika känslor af kärlek
1. (amores) hålla tömmarne, sätta våra själar i rörelse och styra
dem; de draga oss, och vi följa efter; och därför att vi
li följa efter, skaka vår själs vingar och beskäftigt ila fram
r på vingade fötter, tro vi oss handla . . . Kärleken är lik-
12 Lamm, Szuedenborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
