Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. »De Cultu et Amore Dei» - Andeläran i De Cultu et Amore Dei
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
På detta sätt bero alla tillstånd i vårt lif uteslutande på
tillståndet af vår kärlek. Och detta beror på hvilken af
vårt förnufts amores (se ofvan s. 177), som är den härs-
kande. Såsom en gudomlighet eller som själen i våra
krafter styr den, ehuru med osäkra tömmar, hela vår
lilla värld. Sedan denna kärlek instruerat mens, härstam-
mar allt medelbart från den. Då det är denna kärlek, som
blir afgörande för hela vårt lif och vårt framtida öde, är
det för oss det viktigaste af allt att lära känna arten af
vår egen kärlek. Ty hvarje kärlek, som blir härskande hos
människan, ger sig ut för att vara den högsta kärleken
och fångar sålunda mens i sina snaror (a. a. 68). Här fram-
skymtar tydligare än i De Anima och i drömdagboken (jf.
ofvan s. 151) läran om »amor regnans», som sedermera skall
spela så stor roll i de teologiska verken och särskildt i skild-
ringarna af lifvet efter detta. Konklusionen af detta blir
alltså, »att det är vår kärleks lif vi lefva, och att detta lif
är sådant som vår kärlek är» (a. a. 80).
En förändring från åskådningen i Oeconomia och de
därmed samtida verken är att Swedenborg nu för första
gången sökt att systematiskt införa den kristna mytologien
i sin världsbild. Vi erinra oss, att han redan då han första
gången i dagboken berättar om att han fått gudomligt upp-
drag att skrifva »en Liber divinus de Dei cultu et amore»,
också tyckte sig höra något nämnas »om spiritibus»: »jag
trodde jag hade något derom vti min de Infinito; men swa-
rades intet dertil.» (Dr. s. 55; jf. ofvan s. 148.) Jag har fram-
hållit, att Swedenborg redan i det nämnda verket och de
därmed samtida gjort antydningar till att fortsätta skalan af
skapade väsen öfver vårt naturliga universums gräns och
antagit tillvaron af änglar och andar såsom media för den
gudomliga försynen. Man kan i själfva verket vara ganska
öfvertygad om att tron på dylika väsenden alltid ingått i hans
— liksom i så godt som alla hans samtidas — åskådning.
I Oeconomia förekomma ju flera uttalanden om änglarnes
natur, och med utbildandet af korrespondensläran, som gaf
honom vissheten om en andlig värld, analog med vår natur-
liga, kom han ju att än mera grubbla öfver tillvaron af
öfversinnliga väsen och deras förbindelse med oss. Tag nöjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
