Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. »De Cultu et Amore Dei» - Det poetiska elementet i verket. Inflytande från Milton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i85
af lust att äfven tillvälla sig himlen, gjorde han uppror mot
den allsmäktige. Genom detta uppror bröts den förbindande
länken mellan den högste och naturen (a. a. 12g). Sedan
dess finns det ej endast en kärlek, som utgår från den högste
och sammanbinder universum, utan två: kärleken till det bästa,
som sträfvar att förena himmelska ting med jordiska, och
kärleken till det sämsta, som har sin upprinnelse ur hat, ur
sträfvan att söndra himmelskt och jordiskt (a. a. 69).
Vi få alltså på detta sätt två syndafall, och Kristus måste två
gånger träda emellan som försonare. Hela den nyplatonska tan-
ken om naturens affall ifrån och återförening med det oändliga
blir härigenom i viss mån bortskymd, och den emanatistiska
grundåskådningen om Gud såsom den enda lefvande och ver-
kande substansen, såsom den andliga solen, hvars ljus och
värme utgör världsalltets lif och verksamhet, kommer ej heller
fullt till sin rätt. Den grumlas dels genom tillvaron af hans
af evighet enfödde son, hvars förhållande till fadern Sweden-
borg ej klart kan definiera, dels genom världsfursten, som
från att vara ett medium mellan Gud och naturen blir na-
turens egen onda princip. Det är lätt att se, att Sweden-
borg för att få enhetlighet i sin åskådning måste utrangera
dessa element, som han öfvertagit från den teologiska tradi-
tionen, och skarpare genomföra sin nyplatonska emanations-
lära. Det är därför han under sin teologiska period resolut
öfverger treenigheten i dess ortodoxa form och gör Kristus
till en i den tidliga utvecklingen fallande inkarnation af Gud
själf. Det är också därför han utrangerar läran om ett synda-
fall före världsalltets skapelse och därmed också läran om
en personlig djäfvul. Det onda blir då resultatet af männi-
skans eget syndafall, som skapar helvetet. Människans affall
och hennes återförening med det gudomliga blir på detta
sätt under hans teologiska period ännu mer än förr centrum
i hela hans åskådning, det grundproblem, kring hvilket hela
hans öfriga teologi uppbygger sig.
Det torde emellertid af mina referat tydligt hafva fram-
gått, att man ej har rätt att uppfatta De Cultu et Amore
Dei uteslutande såsom ett verk afsedt att framlägga Swe-
denborgs filosofiska och teologiska åskådning i den form,
till hvilken den vid denna tid utvecklat sig. Jag har rpdan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
