Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. »De Cultu et Amore Dei»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
för den i all folklig demonologi rådande vanan att lata alla
andliga potenser objektiveras till andeväsen.
För ett direkt samband med Aristoteles’ teologi talar ock-
så det faktum, att de himmelska intelligenserna redan flera
år före De Cultu et Amore Dei nämnts af Swedenborg i för-
bindelse med just detta verk. Det är i den 1741 skrifna
Clavis hieroglyphica. Han talar där (s. 19) om de »andliga
intelligenserna eller änglarne och själarne», hvilka, därför
att de äro öfver naturen, födts till all sin intelligens. Ome-
delbart därpå följer den af mig redan (se ofvan s. 97) cite-
rade passagen, där det berättas, att redan de gamla egypti-
erna odlat korrespondensläran och att vi ha en hel bok därom
af Aristoteles.
Vi se alltså hur ytterligt nära till hands det låg för Swe-
denborg att med utgångspunkt från sin egen visionära erfa-
renhet insätta de olika slagen af andar i sitt psykologiska
system och därigenom väsentligt föregripa sin senare ande-
lära.
En fundamental skillnad finnes dock mellan denna och den
andeteori, som vi möta i De Cultu et Amore Dei. I Swe-
denborgs teologiska system tänkas ju änglarne, liksom de
goda och onda andarne, vara aflidna människor. Då några
dylika ej funnits på Adams och Evas tid, är det klart, att
i De Cultu et Amore Dei de himmelska väsendena, liksom
andarne och genii måste tänkas vara tillkomna i och med
skapelsen. Detta medför emellertid en konsekvens. Då de
onda andarne ej kunna tänkas hafva skapats såsom onda af
Gud, måste Swedenborg antaga ett himmelskt syndafall före
vårt. I sin lära om världsfursten söker han förena den
kristna tron på en personlig djäfvul med sin nyplatonska
världsåskådning och kommer fram till en ståndpunkt, som
aflägset erinrar om vissa kyrkofäders åskådning. Världsfur-
sten och hans genier skapades för att tjäna till en förmed-
lande länk mellan himlen och världen, mellan det rent and-
liga lifvet och den liflösa naturen. Ty det finnes lika litet
inre förbindelse mellan det rent andliga lifvet och naturen som
mellan ljus och skugga. Af naturen hörsam mot de gudomliga
befallningarna, fängslades han dock af kärleken till sig själf
och till den värld, som lagts under hans styre, och upptänd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
