Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. »De Cultu et Amore Dei»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SBBltÉ
187
pelse, om himlen och dess änglar, om Guds afsikter med
människan o. s. v.
Denna allmänna likhet, som måste frappera enhvar, som
jämför de båda verken ej blott med Genesis’ kortfattade be-
rättelse, utan också med öfriga skapelsedikters naiva didak-
tik, understödjes ytterligare af frappanta detaljlikheter. Det
finns i själfva verket redan i den ganska tunna berättelse-
tråden i den utförda delen af De Cultu et Amore Dei vissa
episoder, som sakna hvarje motsvarighet i Genesis, men som
däremot återfinnas i Paradise Lost.
Så t. ex. i skildringen af Evas skapande. Genesis säger
ju endast, att Gud lät en tung sömn falla öfver Adam och
under sömnen tog ut det refben, hvarur han skapade Eva.
Hos Milton (Par. Lost VIII, 455 ff.) får Adam redan under
denna sömn i drömmen se sin tillkommande. Hennes åsyn,
som i skönhet öfverträffar allt hvad han förut sett, fyller
honom med en för honom ny känsla, och då han vaknar, är han
otröstlig öfver att hon försvunnit:
She disappeerd, and left me dark, I wak’d
To find her, or for ever to deplore
Her loss, and other pleasures all abjure.
När han redan tappat hoppet om att återse henne, får han
se henne i verkligheten komma emot honom, sådan som han
skådat henne i drömmen, ledd af sin osynlige skapare.
Det är ju fullkomligt denna idé, som Swedenborg upptager
och utför på ett liknande sätt. I den sömn, då Gud
tar ut hans refben, får Adam skåda en nymf, så skön, att
han plötsligt fattas af kärlek och vill sluta henne i sina
armar. Hon söker undfly hans famntag, och just då han
lyckats fånga henne, vaknar han och finner till sin sorg, att
det blott varit en dröm. Han är otröstlig öfver att ha för-
lorat henne och återkallar städse i sitt minne den älskliga
gestalten. Till sist får han en dag i verkligheten återse
henne, alldeles sådan han sett henne i drömmen, då hon af de
himmelska intelligenserna ledes fram till honom.
Om man emellertid här kunde finna uppslaget att låta
Adam skåda sin tillkommande i drömmen ligga nära till
hands och anse öfverensstämmelsen tillfällig, hjälper emel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
