Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Andeskådaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igg
schwarzem Sammt gekleidet», såsom Cuno säger (a. a. s. 44).
Underhållande och lärorik i sina samtal, galant mot damerna,
gjorde han då intryck af att vara en älskvärd och världsvan
gammal gentleman. Efter middagen kunde han stanna kvar
en stund för att spela L’hombre, ett spel, som han var road
af, eller ännu hellre för att höra musik. Ty han hade ärft
sin faders obegränsade kärlek till musiken. »Tro mig», sä-
ger han vid 81 års ålder till Cuno (a. a. s. i55)> »om jag
visste, att Gud i morgon skulle hämta mig till sig från värl-
den, så skulle jag ännu i dag låta kalla till mig musikanterna
och för sista gången göra det riktigt gladt för mig i denna
värld.»
Om vid dessa tillfällen någon gång samtalet föll på hans
upplefvelser i andevärlden — och det gjorde det så godt
som alltid — så undandrog sig Swedenborg aldrig att ge de
nyfikna frågarne besked. Cuno har i sin dagbok (s. 36 37)
gifvit en utmärkt skildring af det intryck han vid dessa
tillfällen gjorde med sin lågmälta, stammande röst och sina
ljusblå drömmarögon, troskyldigt blickande in i den frågan-
des. »Det var som sanningen själf talat ur dem.» Han be-
rättar, huru han äfven i stora sällskap kunnat fa personer,
som enkom kommit dit för att gyckla med honom, att med
ens glömma bort sin skrattlust och med öppen mun lyssna,
då han »såsom ett öppenhjärtigt barn utan misstroende be-
rättade de underligaste saker ur andevärlden». »Det var
som om hans ögon ägde förmågan att ålägga enhvar tyst-
nad.» Det är att märka, att Cuno, som gett denna beskrif-
ning, själf ej har den ringaste tilltro till Swedenborgs syner.
Ett mindre lyckligt intryck tyckes Swedenborg hafva gjort,
då han muntligt skulle försvara sina teologiska åsikter. Hans
stamning gjorde honom föga. lämpad för diskussioner, och
han tycks oftast ha nöjt sig med att hänvisa motparten till
sina skrifter. Han stod främmande för hvarje slag af pro-
selytmakeri, och de få anhängare, som han redan förvärfvat
under sin lifstid, tyckes han i vida högre grad ha vunnit
genom sina verk än genom sitt personliga inflytande.
° Det torde också hafva varit ytterst få, som sökt hans be-
kantskap på grund af intresse för och kännedom om hans
teologiska åsikter. De flesta torde ha varit förledda af ny-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
