Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Andeskådaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
dessa nyfikna besökares skull han år 1767 i sin trädgård
byggde de två lusthus, hvilkas graciösa utstyrsel tyckes
hafva stått i en viss kontrast till boningsrummens nakna en-
kelhet. I ett af dem förvarade han sitt bibliotek — i arbets-
rummet hade han endast bibeln på grundspråken och sina
egna manuskript. I ett hörn af trädgården hade han dessutom
J bräder låtit bv2?a »en Labyrinth, endast för att roa hederligt
folk, som kommo att besöka honom i Trädgården, och i syn-
nerhet deras barn, der han med gladt ansigte emottog alla
och roade sig af det nöje de funno i hans påfund». Swe-
denborg var nämligen ytterligt barnkär, och äfven fran hans
utomlandsvistelse berättas, att han aldrig gick ut utan att
återvända med godsaker till värdfolkets barn (Cuno s. 38).
Ett annat af de »påfund», hvarmed Swedenborg enligt
Robsahms berättelse i sin en smula tafatta älskvärdhet sökte
roa sina gäster, bestod i en blindport i hans lusthus, bakom
hvilken det fanns en annan dörr med ett spegelfönster,
i hvilket en grön häck med en fågelbur reflekterades, »en
lycklig Effect att surprenera den som öppnade dörren till
Sw-gs andra trädgård, som han sjelf sade wara wackrare än
hans gamla. Detta äfventyr roade Sw. i synnerhet då ny-
fikna flickor kommo in i trädgården.» (Robsahm s. 75.) Det
är säkerligen framför detta spegelfönster man får tänka
sig den förtjusande lilla scen spelad, som vi känna genom
Fryxells bekanta anekdot om den unga flickan, som bad
farbror Swedenborg visa henne en ande.
Utanför huset fanns också en parterr med »löjeliga» hol-
ländska buxbomsplanteringar, »som föreställde diur med mera».
På dessa, som också tvifvelsutan hade till uppgift att roa de
besökande, skall Swedenborg enligt Robsahms uppgift ha
nedlagt stora omkostnader.
Samma naivt barnaglada sinne tyckes Swedenborg ha vi-
sat, då han själf var i andras hem. Han mottog nämligen
mycket gärna bjudningar, om de läto förena sig med hans
tidiga vanor. Robsahm berättar ju också, att han, trots sin
spartanism i hvardagslag, »kunde väl äta i sällskap och dricka
Poculum hilaritatis med måtta» (a. a. s. 74). Han kunde då
lägga af sin vanliga slitna bruna syrtout och till värdfolkets
förvåning uppenbara sig »ganz propre und wohlanständig in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
