Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Andeskådaren - De yttre omständigheterna vid hans andeskåderi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
4
att uträkna hurudant mitt omdöme är om denna mannen. I
öfrigt är han nöjsam i umgänge, ingalunda envis, snarstic-
ken eller sufficient, utan vänlig, höflig, öppenhjertad, döm-
mer väl både om tider och folk, uttyder allt till det bästa,
och synes en menniskovän, som sina dagar nöjsamt förnöter,
och finner sin lust i sina fantasier, emot hvilka inga bote-
medel lära gifvas.» (Tessin och Tessiniana s. 357—358.) Och
efter ett senare besök skrifver han (a. a. s. 368 f.): »Jag vet
ej om jag skall kalla lycklig eller olycklig en svagsint men-
niska, som finner nöje i sin inbillning.»
Jag har anfört två af de ofördelaktigaste omdömena för
att visa, huru litet vetenskapligt det är, då de psykiatriska
förfäktarne af teorien om Swedenborgs sinnesrubbning såsom
bevis anföra, att alla hans samtida som bekant ansågo honom
sinnesförvirrad. Det är ganska tydligt, att de därvid utgingo
från den dogmatiska förutsättningen, att enhvar, som ej de-
lade deras »sunda tro», borde betraktas såsom en sinnessjuk
svärmare. Att Swedenborg i sitt öfriga uppträdande skulle
verkat förryckt, har såvidt jag vet ingen påstått, om jag
undantager Brockmers tyvärr något osäkra uppgifter från
hans kristid. Tvärtom betona ju alla samtida med en viss
förundran det lugna och kloka intryck han gör i sina sam-
tal om andra ämnen. Han förefaller dem vara ett stort ori-
ginal, en smula barnslig och naiv särskildt under sina sista
år, men ingalunda förryckt i något annat än sina religiösa
idéer. Om dessa ha samtliga dessa tillfälliga besökare na-
turligtvis ytterst dimmiga begrepp, då de till större delen
hämtat sitt vetande om dem ur de svar, som Swedenborg
gifvit dem på deras frågor. Jag har härmed ingalunda velat
förneka möjligheten af att Swedenborg under denna tid lidit
af någon sorts sinnessjukdom. Men de samtidas vittnesbörd
låta ej åberopa sig såsom bevis härpå. För dem voro
alla de religiösa drömmare, hvilkas lärör ej läto förena sig
med statskyrkans, i lika hög grad som Swedenborg sinnes-
rubbade. Tiden kände öfver hufvud endast två möjligheter
att förklara de religiösa ståndpunkter, som den ej gillade:
det medvetna bedrägeriet eller galenskapen.
De yttre omständigheterna vid Swedenborgs andeskåderi
ha också af legenden utrustats med ett fantastiskt skimmer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
