Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Andeskådaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
som de ej torde ha ägt i verkligheten. Utslagsgifvande för
den allmänna uppfattningen har en anekdot af Atterbom om
hans samtal med Vergilius blifvit.1 Atterbom, som antyder
Porthan såsom sin sagesman, har säkerligen sin vana tro-
gen broderat ut hvad han hört med material ur egen fata-
bur. Enligt denna berättelse skulle Porthan vid ett besök
hos Swedenborg fått vänta i salen, medan han i ett inre rum
hörde Swedenborg på flytande latin samtala om »Roms anti-
quiteter» meden imaginär person, som han sedermera under
djupa bugningar förde ut genom dörren, medan han vid för-
bipasserandet vänligt nickade at Porthan. Efter att under
ytterligare bugningar hafva fört ut den osynlige gästen, kom
han tillbaka till Porthan och upplyste denne om att han haft
besök af Vergilius, »en förbålt hygglig karl» o. s. v. För-
gäfves hä swedenborgarna påpekat, att denna skildring bär
prägeln af att vara fullkomligt ohistorisk. Swedenborg före-
ställde sig ej andarne såsom rörande sig i de verkliga om-
gifningarna, och det skulle säkert ej fallit honom in att bjuda
dem att sitta på hans stolar eller gå ut genom hans dörrar.
Ännu otroligare är, såsom Tafel (a. a. II 72I) påpekat, att
han samtidigt med att han hade en vision af Vergilius skulle
kunnat igenkänna och hälsa på den finske gästen. Ej heller
förefaller det samtal, som Swedenborg uppges ha fört med
Vergilius, särdeles trovärdigt. Till följd af sin lättfattlighet
har emellertid denna hopfabulerade historia vunnit en popu-
laritet, som ställt de verkligt autentiska berättelserna om de
yttre omständigheterna vid Swedenborgs andeskåderier i bak-
grunden.
Dessa öfverensstämma alla däri, att han vid dessa tillfällen
befann sig i ett sorts trancetillstånd, fullkomligt omedveten
om omgifningen. Den danske generalen Tuxen berättar sig
ha öfverraskat honom vid ett sådant tillfälle och funnit ho-
nom sittande med armbågarna mot bordet och hufvudet stödt
mot händerna. Ögonen voro öppna och riktade uppåt. Då
Tuxen tilltalade honom, väcktes han, men behöfde en längre
tid för att hämta sig. (Tafel a. a. II s. 434.) Robsahm har
från trädgårdsmästarfruns mun en alldeles likartad beskrif-
ning med det naiva tillägget, att Swedenborgs »ögonstenar»
Svenska Siare och Skalder 2:dra uppl. I. s. 52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
