Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Andeskådaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
Det är samma andespråk, som Swedenborg sedermera un-
der hela sin teosofiska period anser sig förnimma. I sina ut-
förliga redogörelser i Arcana Coelestia (1634—1650, 1757—
1764) och annorstädes framhåller han, att det är på den för-
nimmandes eget modersmål och att det uppfattas lika tjM-
ligt och distinkt som vanliga människors tal. Men det kom- [
mer ej genom luften och örat, utan på en inre väg till sam- j
ma hufvudets och hjärnans organ. Därför förnimmes det på
samma sätt. I själfva verket består andarnes språk ej i ord,
utan i tankar. De äga nämligen endast det inre, andliga
minnet och kunna därför ej själfva frambringa något ord.
Men då de tala med en människa, omsättas deras tankar i
hennes kroppsliga minne till ord, som därför också äro på
hennes eget språk. (A. C. 1638, 4342-) Dessa ord, som an-
darne 3’ttra, d. v. s. frambringa från människans minne, ut-
märka sig därigenom att de äro så väl valda, så klara och
tydligt prononcerade. De passa fullkomligt för den mening
de skola uttrycka, alldeles som när en människa talar utan
att tänka på sina ord och låter den inre meningen själf fram-
kalla orden. (A. C. 1638.) Swedenborg säger sig äfven hafva
talat med andarne »från sitt inre minne», alltså på deras
eget språk, tankespråket. (A. C. 1639.)
På samma gång, som Swedenborg talar med andarne, får
han en förnimmelse af hvar andarne befinna sig. Han för-
nimmer dem nämligen på olika ställen af sin kropp, öfver
hufvudet, på ena sidan, vid ena armbågen eller inne i krop-
pen, allt beroende på hvilken plats respektive andar intaga
i den stora människan. Han får därigenom veta deras and-
liga tillstånd, af hvad slag de äro. Också genom själfva to-
nen i deras röst märker han hvilken karaktär de hafva. (A.
C. 1640.)
Swedenborgs utförliga beskrifningar göra det möjligt för
oss att sammanställa dessa förnimmelser af andars tal med
de »inre ord», hvarom mystikerna ha så mycket att berätta
och som den moderna psykiatrien identifierar med hvad den
kallar »verbala pseudohallucinationer». Jag tillåter mig att
utförligt referera Séglas’1 förklaring af dessas uppkomst och
‘ Hallucinations psychiques et Pseudo-Hallucination verbale i Journal de psy-
chologie 1914 s. 294—295.
14 Lamm, Swedenborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
