Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Andeskådaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 10
egenart. Det är mig naturligtvis ej möjligt att bedöma håll-
barheten af hans teori, men vi skola finna, att den på ett
slående sätt öfverensstämmer med Swedenborgs försök att
åskådliggöra fenomenet.
»Nous pensons å 1’aide de mots», säger Seglas. »Chaque fait
de pensée se traduit å notre esprit sous une formule verbale.
C’est ce qu’on appelle le langage intérieur.» Det är, som vi se,
också Swedenborgs utgångspunkt i De Cultu et Amore Dei.
Medvetandet om detta inre ord är i allmänhet föga utprägladt.
Det finns emellertid fall, då detta inre ord utan någon uppmärk-
samhetsansträngning från vår sida spontant blir mera lefvan-
de, så att subjektet inom sig kan höra sin tanke uttryckas i
verbal form. Detta fenomen blir emellanåt så tydligt, att ej
blott orden tydligt förnimmas, men få en sorts timbre, en
fullkomligt inre resonans, som alldeles skiljer sig från den
yttre sonoriteten af ett uttaladt ord, som förnimmes genom
örat. Vi ha en af psykiatrikerna ofta framhäfd analogi till
detta fenomen i det hos musikaliskt emottagliga personer
mycket vanliga fallet, att en melodi, som man hört för nå-
gon tid sedan, plötsligt fullkomligt ofrivilligt dyker upp i
medvetandet med utpräglad sinnlig bestämdhet, ofta till och
med så tydligt, att man tycker sig höra de olika stämmor-
nas eller instrumentens skilda klangfärg. Denna företeelse
har, såsom Kandinsky (s. 84) påpekat, redan en smula af
den tvångsmässighet, som utmärker de sjukliga hallucinatio-
nerna. Motivet »ringer i hufvudet», och man kan ej befria
sig från det.
De verbala pseudohallucinationerna kunna ha monolog-
eller dialogform. I vanliga fall har subjektet ett omedelbart
medvetande om att det är sin egen tanke han hör.
Det finns emellertid fall, då subjektet ej uppfattar dessa
inre ord såsom ett uttryck för sin egen tanke. Han finner
dem gåtfulla, i strid med sina egna önskningar och sin
vilja. Han skapar dem icke, han känner sig ej såsom herre
öfver dem. Här inträder psykisk automatism och objekti-
vering. Séglas, hvars framställning jag här punkt för punkt
följt, framhåller längre fram i samma uppsats, att subjek-
tet, då han på detta sätt befinner sig i samtal med sina inre
röster, skiljer dessa från sina egna mentala svar, därigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
