Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Andeskådaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då man gjort denna i granden själfklara reservation, kan
man emellertid, synes det mig, af den uppenbara likhet, som
Svvedenborgs andeskåderi enligt hans egna beskrifningar före-
ter med de i modern psykiatri så grundligt studerade pseu-
dohallucinationerna, draga vissa intressanta slutsatser om de
yttre formerna för hans »umgänge med andevärlden».
Till att börja med tyckes mig den pseudohallucinatoriska
karaktären af hans visioner i viss mån besvara den fråga,
som framställt sig för alla, som studerat Swedenborg under
hans teosofiska period, huru det varit honom möjligt att un-
der decennier dagligen mottaga visionära uppenbarelser, ofta
af den mest fantastiska karaktär, utan att i sitt yttre uppträ-
dande förete några mer framträdande drag af mentala rubb-
ningar och utan att i sina teologiska arbeten förete någon
minskad tankeskärpa. Det är lätt att visa upp, att den fram-
ställning af hans teologi, som finnes i Vera Christiana Religio,
skrifven vid 82 års ålder, i konsekvens och klarhet vida öf-
vergår hans naturfilosofiska framställningar i Oeconomia och
de därmed samtida verken.
Det tyckes nämligen vara ett faktum, att pseudohallucina-
tionerna hvarken förutsätta eller föra med sig så stora men-
tala rubbningar hos subjektet som de äkta psykosensoriella
hallucinationerna. De framkallas oerhördt lätt och ha ofta
påvisats hos fullt normala personer i synnerhet före insom-
nandet och efter uppvaknandet. Det är ju endast ett steg
till pseudohallucinationen från den lifliga mentala föreställ-
ningen, och flera psykiatrici ha också alldeles velat förneka
dess hallucinatoriska karaktär och förmenat, att man här har
att göra med föreställningsbilder, hvilka af subjektet tolkats
såsom uppenbarelser.
Seglas framhåller i sin uppsats i denna fråga, att pseudo-
hallucinationer, och särskildt sådana af verbal art, ofta
förekomma i förening med tro på telepati och spi-
ritism eller hos individer, som anse sig vara objekt för mag-
netism eller suggestion. »Aux pseudo-hallucinations verbales
font cortége les idées particulieres d influence directe, c est-å-
dire sans intermédiaire sensoriel.»1 Jag behöfver ej påpeka,
hur -väl detta passar in på Swedenborg. Det var ju just tron
1 Journal de fisych. 19141 s« 3°^*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
