Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Andeskådaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan man ingalunda härigenom få någon förklaring af själfva
realinnehållet i hans syner, lika litet som af det sätt, hvarpå
han införlifvar det med sin världsåskådning. Jag har redan
betonat, att det är ett ovetenskapligt öfverskattande af de
egna metoderna, då man med psykiatriska diagnoser anser
sig till fyllest ha förklarat historiska fenomen, där många
andra faktorer varit bestämmande än de deltagande personer-
nas patologiska särdrag. Särskildt absurdt blir ju ett dylikt
förfaringssätt, då det gäller en intellektuellt så högtstående
och egenartad personlighet som Swedenborg, som redan in-
nan han befunnit sig i hallucinatoriska tillstånd haft en fullt
utpräglad, på djupsinnig spekulation grundad religiös åskåd-
ning. Man kan redan a priori förutsäga, att de hallu-
cinatoriska tillståndens betydelse för hans åskådning i vä-
sentlig mån skola begränsas till att ge bekräftelse på de re-
sultat, hvartill hans medvetna tankearbete redan förut nått,
och kanske i enstaka fall ge honom incitament till att draga
konklusioner, som han eljest skulle tvekat inför. Swedenborgs
lära är alltså ej, såsom de psykiatriker, som sysselsatt sig
med honom, älska att föreställa sig, något sorts konglomerat
af hans hallucinationer. Snarare skulle man kunna säga, att
hans visioner och uppenbarelser, alltifrån drömdagbokens kris-
period och ända fram till hans sista år, endast äro objektive-
rade manifestationer af hans egen tankevärld, ett omedvetet
fortsättande i drömmen och hallucinationen af hans medvetna
spekulation. För Swedenborg själf stod detta också i viss mån
klart, och han betonar upprepade gånger, att han ej mottagit
de läror han förkunnar, »af någon ängel», d. v. s. ej genom
någon sorts vision, utan att han fått dem »genom Herren
allena, då jag läste bibeln». (V. C. R. 779.)
med sin förklaring, att andetalet är lika »sonort», som om det uttalades med tun-
gan och munnen, ehuru det ej utgår såsom ljud. Det af Ballet likaledes sasom
psykiskt hallucinatoriskt fenomen förklarade »langage cogitatif» skiljer sig ju fran
de båda förutnämnda slagen däri att det ej har verbal form. Mitt ofvanstående
citat (s. 209) åsyftar tydligen just denna direkta tankeöfverföring från andarne.
I A. C. 1763 talar Swedenborg om andar, som tala med hög röst och hvil-
kas tal låter som porlande vatten eller som åskdunder. Det förefaller ej som
om Swedenborg förnumme de enskilda rösterna, utan sorlet af en hel folksam-
ling. Här tyckas vi ju ha att göra med rent akustiska hallucinationer, dock af
elementär art. Själf säger f. ö. Swedenborg, att dessa slag af tal äro mycket
sällsynta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
