Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Andeskådaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—F
216
hört under sina samtal med andarne. Och man iakttager
lätt, att i allmänhet Swedenborgs konversationer med änglar
och andar äro mycket klart återgifna och litterärt stå betyd-
ligt högre än hans berättelser om sina syner. Det lider väl
sålunda intet tvifvel, att de yppersta af alla hans andeskild-
ringar äro de memorabilia, som äro inlagda i hans senare
verk och som skildra hans filosofiska och teologiska resonne-
mang med stundom namngifna, stundom anonyma andar.
Dessa små scener, som han ofta förlägger i en med ytterst
få accessoarer angifven, antikfärgad miljö, äga rum i sta-
den Athenseums pelargångar eller uppe i ett åttkantigt palats
på Parnassus, där filosofiens store hädangångne, iklädda hya-
cintfärgade mantlar, sitta på stensäten med lagerkransar kring
tinningarne och palmkvistar i händerna. Också de samtal,
som föras i dessa visdomsskolor, ha en viss antik stilisering
och erinra om de platonska dialogerna, som säkerligen före-
sväfvat Swedenborgs fantasi. I slutkapitlet till Vera Chri-
stiana Religio säger Swedenborg, att han förutser att många
skola tro, att dessa memorabilia äro »uppfinningar af inbill-
ningskraften», men försäkrar, att det är hvad han sett och
hört i ett tillstånd af full vakenhet. Det förefaller mig ej
förefinnas någon anledning att betvifla uppriktigheten i denna
försäkran. Då han t. ex. i inledningen till ett af sina be-
römdaste memorabilia berättar, att han en gång bedt Her-
ren att få tala med Aristoteles’, Cartesius’ och Leibniz’ lär-
jungar, och efter denna bön får en syn, där han besökes af
nio män, tre från hvarje skola, hvilka sedan diskutera.om själens
samband med kroppen, så behöfver man ingalunda förneka
denna uppenbarelses hallucinatoriska karaktär, därför att sub-
jektet på förhand bestämt dess innehåll. Det tyckes vara
konstateradt, att en individ, som är predisponerad för pseu-
dohallucinationer, stundom frivilligt kan förläna dem ett be-
stämdt innehåll. (Kandinsky, a. a. s. 97.) I hvarje fall lider
det intet tvifvel, att Swedenborg uppfattat denna diskussion,
som endast återger hans gamla teorier om själens förhållande
till kroppen, ej såsom en produkt af sin egen tankeverksamhet,
utan såsom härrörande från af hans egen vilja oafhängiga
inre röster. Den nära frändskap, som finnes mellan den
lifliga mentala föreställningen och den verbala pseudohallu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
