Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Andeskådaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
samhet. Så t. ex. berättar han, att han en gång, i när-
varo af en himmelsk ängel, smakat på utmärkt godt smör,
men känt äckel däraf. Det är de andliga änglarne, som
låtit en lukt af smöret stiga upp i hans näsborrar. Då
han däremot i deras sällskap smakat mjölk, är njutnin-
gen större än han kan beskrifva. Konklusionen blir, att
smör tillhör de himmelska änglarne, mjölk de andliga, hvilka
däremot afsky smör. Han menar därmed ej att de förtära
dessa födoämnen, utan att smör och mjölk äro representa-
tioner af dem. (D. S. 1161—1163.) De bedrägliga andarne
kunna spela honom oväntade spratt i hans måltider. De
komma socker att smaka såsom salt. (D. S. 645.) Och å
andra sidan vaka de goda andarne omsorgsfullt öfver att han
ej föräter sig. En kväll, då han ätit sin vanliga måltid af
mjölk och bröd, finna de den kvantitet han däraf inmundigat
omåttlig. De gåfvo då födan en lukt af exkrement och
urin, så att han insåg, att han hemfallit åt frosseri. (D. S. 618.)
På ett annat ställe berättar han — tydligen på grund af omed-
vetna reminiscenser från svenskt folkskrock — att andar ej
tåla, att han tänker på spetsiga eller hvassa saker. (D. S. 208.)
Liksom alla demonomant anlagda personer är Swedenborg
ofta i en pinsam ovisshet om det är goda eller onda andar,
som utöfva sitt inflytande på honom. Han har en mängd
sätt att skilja helvetesandarne från de gudomliga, men intet
tyckes vara fullt probat. Ibland säger han sig igenkänna
helvetesandarne på en kall fläkt, som han erfar vid deras
annalkande. (D. S. 406.) Men ofta är han tveksam om
en ingifvelse är från Gud eller djäfvulen. Så t. ex. er-
far han upprepade gånger under nätterna (D. S. 399, 755)
en vällustig känsla, som på en gång liknar den högsta him-
melska salighet och den högsta äktenskapliga njutning, men
som han endast genom Guds hjälp kan inse vara ett djäfvu-
lens bländverk. Ty det djäfvulska anhanget är så bedrägligt
och förstår så väl att ge sig ut för änglar och härma ting,
som öfverensstämma med människans fantasier, att männi-
skan hvarje ögonblick skulle duka under för frestelserna, om
ej Herren Kristus hölle djäfvulen i band. (D. S. 617.) Som
vi se, ha de underbara extaserna från dagbokskrisen redan
för Swedenborg mist sin gudomliga karaktär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
