Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Gud och världen - Lära om Gud och treenigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den naturfilosofiska perioden fiffigast sysselsatt honom, frå-
gorna om Gud och hans förhållande till världen och om
människans själslif. Vi erinra oss, att Swedenborg redan i
sitt första religionsfilosofiska verk, Prodromus de Infinito,
tenderat åt att uppfatta Gud på samma sätt som de flesta
nyplatonska mystiker, såsom bestämningslös, höjd öfver allt
mänskligt tänkande. Han hade väsentligen bibehållit denna
gudsuppfattning äfven under sin öfvergångstid och hade ju
t. o. m. ytterligare utvecklat den genom att sätta den i sam-
band med sin nyplatonska emanationslära. Under kristiden
hade emellertid gudomligheten trädt honom till mötes i en
helt annan, konkretare gestalt. Han hade trott sig skåda
Kristus själf och samtalajf med honom. Och han hade ju
också flera gånger känt sina tankar och känslor påverkade
af »andans kraft». Det är dessa egna erfarenheter, som i
viss mån varit bestämmande för hans omgestaltning äf tre-
enighetsläran.
Swedenborg börjar med att frånkänna Gud alla bestäm-
ningar. Han skiljer mellan det gudomliga varat (esse) och
det gudomliga väsendet (essentia); det förra är universellare
än det senare och är dess förutsättning. I sin absoluta be-
tydelse är »det gudomliga varat, som är Jehovah», öfver allt
tänkande och allt tänkbart. »Guds vara eller det gudomliga
varat kan ej beskrifvas, emedan det är öfver allt mänskligt tän-
kandes begrepp (idea); inom detta faller ej annat än det, som är
skapadt och ändligt, men ej det oskapade och oändliga, och
därför ej det gudomliga varat; det gudomliga varat är själfva
varat, ur hvilket allt är och som måste vara i allt för att
det skall kunna vara till». (V. C. R. 18.) Det är själfva
substansen och själfva formen; änglar och människor äro
substanser och former af Gud och äro hans afbilder i samma
mån, som de äro i honom och han i dem. (V. C. R. 20.)
Det gudomliga varat är vara och existens i sig själf. Man
kan ej säga att det är vara af sig själf, emedan uttrycket
»af sig själf» förutsätter tiden. Det vore detsamma som att
säga, att det funnes en annan Gud af Gud eller att Gud
skulle hafva skapat sig själf. Då vore han ej oändlig eller
oskapad. (V. C. R. 21.) Redan häraf följer enligt Sweden-
borgs mening orimligheten i det ortodoxa trinitetsbegreppet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
