Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Gud och världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25i
skapade tingen finnes det ej något vara i sig.» (D. D. A.
55.) Som vi se, är Swedenborg angelägen att bibehålla
Guds transcendens. Han är väl medveten om att hans lära
för honom i ett farligt grannskap till panteismen. Han säger
(D. D. A. 283): »Många hafva sett detta, därför att förnuf-
tet gör, att det måste ses, men de hafva ej vågat bestyrka
det, af fruktan för att de då skulle komma att tänka, att det
skapade universum är Gud, emedan det är från Gud, eller
att naturen är af sig själf och att sålunda det är dess inner-
sta, som kallas Gud.» Orsaken till att de ej kunnat reda ut
denna härfva är att de tänkt på skapelsen och Gud från
tiden och rummet, hvilka äro egenskaper hos naturen.1 Värl-
den är ej skapad af Gud i tiden, »utan tiderna äro införda
af Gud i och med skapelsen». (V. C. R. 31.) Det är samma
lära Augustinus förkunnar.2 I Gud och inför Gud voro före
skapelsen icke några rymder och tider, utan blott efter den-
samma. Skapelsen kan alltså ej sägas hafva skett från rymd
till rymd eller från tid till tid, ej progressivt och successivt,
utan från evighet och oändlighet. (D. D. A. 156.) Gud är
själf efter skapelsen närvarande i rymden utan rymd och i
tiden utan tid. (V. C. R. 30.)
För att förklara, huru universum kunnat utgå från Gud,
den absoluta, odelbara enheten, begagnar sig Swedenborg af
sin lära om Guds gudomliga människoväsen. Alldeles lik-
som hos. människan en mångfald af organ och kroppsdelar
bilda en enhet, så är »Gud människan» i ännu mycket högre
grad en enhet af oändliga ting. (D. D. A. 17, 22.) För att
ytterligare upphäfva motsägelsen låter han ej Gud skapa
universum omedelbart, utan medelbart, genom den andliga so-
1 Att Swedenborg själf varit utsatt för samma frestelse att komma till pante-
istiska konklusioner framgår tydligt af hvad han i D. A. C. (328) berättar
för några andar: »Och jag berättade, att jag en gång tänkte om Guds allmakt
och allnärvarelse ifrån evighet, det är om Gud före världens skapelse, och att
jag, emedan jag ännu icke kunde aflägsna rymder och tider ifrån min tankes
föreställning, blef ängslig, ty föreställningen om naturen inträdde i stället för
Gud. Men det blef mig sagdt: »Aflägsna rymdens och tidens föreställningar,
och du skall se.» Och det blef mig gifvet att aflägsna dem, och jag såg. Och
ifrån den tiden har jag kunnat tänka mig Gud ifrån evighet ...»
2 Se StöCKL. Gesch. d. chr. Phil. z. Zeit der Kirchenväter s. 320 och de där
anförda citaten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
