Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Gud och världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
len, som ej är Gud själf utan en ema.na.tion, ett »utgående»
(procedens) af hans gudomliga kärlek och vishet. I denna
finnas oräkneliga (indefinita) ting, hvilka sedan »såsom i en
bild», existera i det skapade universum. (D. D. A. 155.) På
detta vis anser sig Swedenborg få en öfvergang fran den
absoluta enheten till de skapade tingens mangfald.
Själfva den process, hvarigenom Guds kärlek och vishet
»utgå» i den andliga solen, erkänner han sig emellertid ej
kunna förklara. Han säger sig hafva talat med änglarne
därom och fått till svar, att de förnimma detta tydligt i sitt
andliga ljus, men att det är svårt för människan att för-
nimma det i sitt naturliga. De säga, att de pa liknande sätt
som Gud omgifves af den andliga solen, äro omgifna af en
sfär af andliga böjelser och tankar, som utströmma från dem.
(D. D. A. 291.) Från denna andliga sol sprida sig sedan
det gudomliga ljuset och den gudomliga värmen med allt-
jämt aftagande kraft genom de trenne andliga atmosfärerna.
Mot dessa svara de tre atmosfärerna i den naturliga världen
(jf. ofvan s. 73), och därför har hvarje naturligt ting sin and-
liga motsvarighet. Också de naturliga tingen hafva ska-
pats af den andliga solen, men ej direkt, utan genom den
naturliga solen. Denna sol är en död sol, och alla de ting
den skapat äro också i sig själfva döda. Ty atmosfärerna af-
taga i ljus och värme, ju mer de aflägsna sig från urkällan,
och blifva till sist så sammanträngda och inerta, att de ej
längre äro atmosfärer, utan stillastående, fixa substanser, så-
dana som de jordiska, och kallas materia. (D. D. A. 173
—176, 302.) Alla växter och djur hafva därför ytterst sitt
upphof från den andliga solen. Det är det andliga, som
skapar deras form och »sammanpackar» (constipat) dem af
materia från jorden för att gifva dem fasthet och konstans.
(D. D. A. 340.) Eller, såsom Swedenborg på andra ställen
uttrycker saken, det andliga bekläder sig med det naturliga.
Men för sitt fortsatta bestånd behöfva de fortfarande instrål-
ningen från den andliga solen. Om denna sols lefvande kraft
skulle tagas bort, skulle den naturliga solen och hela den
värld, hvars centrum den är, falla samman. (D. D. A. 157-)
De naturliga tingen äro alltså endast kärl för mottagandet af
den andliga solens ljus. Och på samma sätt är ju den and-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
