Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Gud och världen - Lära om graderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
un m ^ n,. £
254
och otaliga efterföljare är detsamma som intet, frånvaron af
ljus? Huru kunna öfverhufvud de döda kärl skapas, ihvilka
sedan gudomligheten speglar sig?
Swedenborg anser sig ge svaret härpå i läran om graderna,
som i hans senare filosofi får en mer konstitutiv betydelse
än den haft förut. Såsom jag redan förut antydt, förändras
den så tillvida, att antalet grader i hvarje serie, som förut
varit godtyckligt, nu begränsas till tre, hvilka förhålla sig till
hvarandra såsom ändamål, orsak och verkan. Men ännu
viktigare än denna förändring, som ju redan vidtagits under
den sista delen af den naturvetenskapliga perioden (se ofvan
s. 73), är att graderna, som i Oeconomia uteslutande tjänat
till att visa utvecklingsgången i naturen, nu få en fullkom-
ligt universell tillämpning. Under det att i Oeconomia hela
skalan af serier och grader tagit sin begynnelse från värl-
dens första substans, som själf ej tillhör någon serie, förne-
kar Swedenborg nu, att det finnes någon absolut enkel ska-
pad substans. »Det påstås af somliga, att det gifves en så
enkel substans, att den ej är en form af mindre former, och
att genom konglomerat (coacervationes) från denna substans
uppstå substantiella eller sammansatta ting och till sist de sub-
stanser, som kallas materiella, men dylika fullkomligt enkla sub-
stanser gifvas ej. Ty hvad är substans utan form?» (D. D. A.
229.) Vi måste leda kedjan ända upp till Gud för att finna en sub-
stans, som ej själf står i något förhållande till högre, enklare
substanser. Och dock är det äfven hos Gud endast själfva det
gudomliga varat, som är ren form. Hos Gud finnes förening
af enhet och mångfald. Han är ej blott oändlig därigenom
att han är vara och existera i sig själf. Han är det också
därför att han i sig innesluter oändligheten (quia infinita in
Ipso sunt. D. D. A. 17). Swedenborg drager därför ej i
betänkande att låta gudomligheten bilda en serie, den högsta
af alla. Af dess oskapade grader existerade den tredje, den
naturliga, endast potentiellt, innan Gud själf beklädde sig med
det rent mänskliga och därigenom »blef en människa liknande
människan i världen». (D. D. A. 233.) Då ändamål, orsak och
verkan alltså finnas hos Gud själf, måste de äfven finnas i
alla ting i universum, både i de största och i de minsta. (D.
D. A. 169.) Både den andliga världen och den naturliga hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
