Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Gud och världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
liga världen med sin sol i sin ordning endast en reflex af
det gudomliga varat själf. »Och ehuru det gudomliga är i
allt och i alla enskilda ting i det skapade universum, så fin-
nes dock i dessa tings vara intet af det i sig gudomliga, ty hela
det skapade världsaltet är ej Gud, utan af Gud; och emedan
det är af Gud, så finnes hans bild i det, liksom en människas
bild finnes i spegeln, i hvilken människan synes, utan att det
finnes något af henne i själfva spegeln.» (D. D. A. 59.)
Det behöfver knappast påpekas, att denna världsbild, som
ju endast är ett konsekventare utförande af idéerna i Oeco-
nomia och i De Cultu et Amore Dei, har stora öfverensstäm-
melser med den plotinistiska. Också hos Plotinos föder ju
urväsendet ur sin öfverflödande rikedom universum, utan att
själf minskas och utan att dela med sig af sin substans åt
det skapade. Han belyser ju också förhållandet mellan ur-
väsendet och det därur afledda med samma bilder som Swe-
denborg, solen, som strålar genom ljusatmosfärerna, och till
sist förlorar sig i mörkret, spegelbilden, som återger bilden,
utan att själf äga något af väsendet. Tingens immanens i
Gud får ej tänkas såsom rumslig; den består endast däri att
de äro verkningar af honom. Gud är öfverallt och ingenstä-
des.1 Han är närvarande i den intelligibla världen genom
vnijQ, i sinnevärlden genom själen, alldeles som ljuset strå-
lar in i solen och därifrån till månen. (Enn. V. 6, 4.) Vi
se, huru fullkomligt denna tankegång i sina grunddrag öfver-
ensstämmer med Swedenborgs uppfattning af förhållandet
mellan Gud, den andliga solen och den naturliga solen, ehuru
man naturligtvis ej får drifva parallellen för långt.
Men, kan man fråga sig, om Swedenborg förnekar tillva-
ron af något förut förefintligt stoff såsom material för den
gudomliga skapargärningen, om han ej ens vill tänka sig en
skapelse ur intet, huru kan han då förklara uppkomsten af
ett från skaparen skildt universum? Huru uppstå atmosfä-
rerna, som gradvis begränsa den andliga solens ljus och
värme? Huru kan den andliga solens ljus öfver hufvud för-
minskas, då den ej har något materiellt att genomtränga, då
den ej ens kan förlora sig i det mörker, som hos Plotinos
1 Se Zeller a. a. III: 2 s. 444—453 och af honom anförda ställen ur Enne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
