Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Gud och världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den såsom ett lefvande väsen, och hos stoikerna tyckes denna
föreställning, som säkert har urgamla anor, ha kontrapone-
rats mot läran om människan såsom mikrokosmen. Philo
uppger, att stoikerna kallade människan den lilla världen och
världen den stora människan.1 I Hermes Trismegistos tan-
kes världen fullkomligt såsom en människa med kropp, själ
och alla fysiska och psykiska beståndsdelar.2 Sedermera rå-
kar denna uppfattning i kontakt med kabbalisternas lära om
Adam Kadmon. Den gudomliga urmänniskan är för dem
på samma gång makrokosmen, som omsluter allt skapadt.
»Människans form omfattar allt, som finnes i himmel och
på jord, de högre väsendena liksom de lägre. . . Ingen form,
ingen värld kunde existera före människoformen; ty den inne-
sluter allt: allt, som är, äger bestånd endast genom den, och
utan den skulle det ej finnas någon värld.»3 Hos en renäs-
sansfilosof som Agrippa af Nettesheim är kombinationen mel-
lan dessa båda element, den antika föreställningen om värl-
den såsom ett lefvande väsende och den kabbalistiska teo-
rien om Adam Kadmon, redan fullt medvetet genomförd.
Plan har utförliga betraktelser om huru de olika lcroppsde-
larne hos Gud, som nämnas i bibeln och hos kabbalisterna,
äro urbilderna, »idéerna», till motsvarande delar hos männi-
skan. Och med direkt åberopande af Hermes Trismegistos
framhåller han, att ej blott människan, utan världen är ska-
pad till en direkt afbild af Gud och därför är ett lefvande,
förnuftsbegåfvadt väsen.4
Hos andra kabbalistiska naturfilosofer begagnas direkt ut-
trycket »den stora människan» om världen. Så t. ex. hos
Pico, som gör det djärfva påståendet, att redan Moses i Ge-
nesis brukat denna benämning, och som ger en utförlig fram-
ställning af huru änglahimlen utgör denna stora människas
1 L. Stein, Die Psychologie der Stoa, Berl. 1886 I s. 207.
-*J, Kroll, Die Lehren des Hermes Trismegistos, Munster 1914. s. 159. Jfr.
också Lobecks framställning i Aglaophamus, s. 908 925.
3 Franck, a. a. s. 179. Hammarsköld tyckes redan ha observerat samban-
det med kabbalistiska föreställningar, då han i en parentes (Hist. ant. HU det
Philosophiska Studium, s. 232) sätter Swedenborgs maximus homo i förbindelse
med »Cabbalisternas Adam Kadmon och Neoplatonikernas Makrokosmos».
1 De occulta Philosophia L. III kap. 13: »De membris Dei et eorum in nostra
membra influxu. och kap. 36: »De homine quomodo creatus ad imaginem Del.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
