Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Gud och världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2~]0
Svårigheten består för honom fastmera i att förklara, huru
människan öfver hufvud kan lefva ett eget lif, då allt ska-
padt är dödt och endast tjänar till verktyg för det enda lef-
vande, gudomligheten. Det är ju den andliga solen, som
inflyter i den mänskliga själen, där Gud i viljan skapat ett
rum (receptaculum) för den gudomliga värmen, kärleken, i
förståndet ett rum för det gudomliga ljuset, visheten. Det
är alltså Gud själf, som tänker och vill inom oss.
Hade Swedenborg stannat på denna punkt, skulle han gif-
vetvis ha utsatt sig för alldeles samma svårighet som Male-
branche, hvilken ju också har en dylik metafysisk occasionalism.
Gud skulle blifva ansvarig för alla människans villfarelser.
Han finner räddningen i den Lockeska teorien om att män-
niskosjälen vid födelsen är en tabula rasa. Om människans
kunskaper i likhet med djurens kunskaper och drifter vore
medfödda, så skulle hon aldrig kunna fullkomnas utöfver
det hon fått med födseln, »ty medfödda kunskaper och kär-
lekskänslor sätta gräns, för detta fortgående, men blotta
förmögenheter och böjelser, som äro medfödda, sätta ingen
gräns». Människan har därför födts utan några som helst
kunskaper, men med förmåga till kunskap och böjelse till
att älska. Genom att människan sålunda ej födes med
kunskaper, utan sa småningom undfår dem, förekommer det
henne, som om det hon mottager af Gud, komme från henne
själf. »Att så känna, gifves också människan af Gud, på
det hon ma vara människa och icke djur, ty därigenom att
hon vill, tänker, älskar, vet, förstår och är vis likasom af sig
själf, emottager hon kunskaper och upphöjer dem till insikt (in-
telligentia) samt medelst deras bruk till vishet. Så förbinder Gud
människan med sig och människan sig med Gud. Detta hade
icke kunnat ske, om icke Gud hade förordnat, att människan
skulle födas i fullkomlig okunnighet.» (V. C. R. 48.) Om
människan ej pa detta sätt skenbart verkade liksom af sig
själf, skulle det ej finnas någon vilja eller något förnuft, ingen
kärlek eller tanke, och därför skulle människan ej kunna
mottaga något godt eller sant från Gud. »Det skulle följakt-
ligen utan detta sken ej finnas någon kunskap om Gud, nå-
och kropp är »Cartesius och andras» hypotes, »att den är en från kroppen skild
substans». Han sätter här själf sin åskådning om kroppens och själens sam-
band i förbindelse med antikens läror (a. a. s. 145).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
