Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Gud och världen - Viljefriheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
ja, skrifva lärda bekräftelser om dem. Men då hon lämnas
till sina egna tankar, tänker hon emot dem och förnekar
dem. Ty då får den helvetiska kärleken makt öfver henne,
och hon kallar endast det vishet, som öfverensstämmer med
hennes kärlek. Endast när människan med Guds hjälp und-
flyr det onda och därigenom aflägsnar kärleken till det onda,
kan hon verkligen tillägna sig det gudomliga ljuset. Ty det
gudomliga ljuset blir overksamt, om det ej förenas med den
gudomliga värmen. Vinterljuset är lika hvitt som sommarljuset,
men kan dock ej öppna något frö eller någon knopp på ett träd;
men då vårvärmen förenar sig med ljuset, kan det göra det.
Först när den gudomliga kärleken förenar sig med den gu-
domliga visheten hos människan, börjar hon blomstra som
ett träd i vårtiden. (D. D. A. 244—246.) Det är, som vi se,
alldeles samma framställning som i De Cultu et Amore Dei.
Förståndet lär oss, hur vi böra lefva, det går före viljan och visar
vägen, men det leder oss ej. Det är viljan, som leder förståndet
och förmår det att handla som ett med den. (D. D. A. 244.)
Såsom vi kunna sluta af det, som ofvan citerats, är vår
frihet i grunden en illusion. Det är Gud, som vill och hand-
lar inom oss. Men Gud låter oss känna det lif, som han in-
gjuter i oss, såsom vårt eget, för att vi skola liksom af oss
själfva lefva efter ordningens lagar och därigenom sätta oss
i stånd att emottaga Guds kärlek. Allt skapadt, lefvande
som liflöst, har ju en sorts fri vilja (jf. ofvan s. 262), men den
skiljer sig från vår, därigenom att vi »känna» vårt lif som
vårt eget. Om vi ej ägde denna känsla, skulle vi ej kunna
förenas med Gud; vår sträfvan skulle ej kunna möta hans,
och vi skulle hvarken vara människor eller äga evigt lif.
(V. C. R. 504.) Vår frihet ligger i vår känsla af att vi
tvinga oss själfva att göra godt och att tala sanning. Vi
göra detta för att lyda Guds befallningar och för att rädda
vår själ efter döden. Men bakom dessa motiv ligger ett in-
nersta motiv, som människan ej är medveten om; vi göra
godt för Guds rikes och för Herrens egen skull. Det är,
som vi se, samma tankegång, som då Swedenborg i Oeco-
nornia förklarade, att då det gäller högre och gudomliga ting,
kan mens vilja medlen, men ej målet, då detta ligger inom
animas sfär och därför ofvan medvetandet. De, som af sin kun-
IS Lam w, Swedenborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
