Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Gud och världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denborgs återlösningsteori ej särdeles stor. De öfverens-
stämma däri att de båda bestämdt förkasta den oitodoxa för-
soningsläran och däri att de båda i högst väsentlig grad re-
ducera den historiske Kristus roll. Om man med ett visst
berättigande kan säga, att hos Dippel den inre Kristus gör
den historiske öfverflödig, så kan man med ungefär samma
rätt påstå, att hos Swedenborg Kristi nedstigande på jorden
varit öfverflödigt. Då Herren år 1757 på nytt underkufvar
helvetena och iordningställer himlarne, nedstiger han ej i
människogestalt på jorden, utan låter aterlösningsverket däi
utföras genom Swedenborgs förkunnande af hans ord, fat-
tadt till sin andemening. Någon fundamental betydelse får
ej försoningsläran för någondera. Kanske allra minst för
Swedenborg, som ju i Kristi nedstigande endast ser en
om också den viktigaste — af Guds manifestationer och som
låter hvarje världskyrka sluta med en yttersta dom med åt-
följande återlösning.
Det är klart, att såväl Swedenborg som Dippel med denna
Kristusuppfattning ej kunna nöja sig med den ortodoxa tre-
enighetsläran. Den synes dem bada lida af samma grund-
fel, »tritheismen», som Dippel brukar säga. De söka samma
utväg från denna svårighet, i det de vilja fatta treenigheten
modalistiskt. Dippel förklarar i sin försvarsskrift för Vera De-
monstratio evangelica (s. 264), att han velat säga detsamma som
några af de äldsta grekiska fäderna, som ha kallat de tre perso-
nerna i gudomligheten för dess tre modi subsistendi, »die allein
in der Gottheit, und nicht in sich selbst, sowohl ihre subsistentz
als Wesen haben». Det är emellertid att märka, att denna
treenighetsuppfattning, som ju ganska nära öfverensstämmer
med Swedenborgs, hos Dippel ej intager nagxm särdeles
framskjuten plats. Han är i grunden emot alla spetsfundiga
spekulationer öfver gudomlighetens väsen och anser, att kris-
tendomens förfall börjat, då man begynt att föra in »filosofiska
griller» i treenighetsuppfattningen. Såsom ändliga väsen
skola vi aldrig blifva i stånd att uttömmande förklara det
gudomliga väsendet med våra idéer, och Gud väntar ej hel-
ler, att vi skola ha någon adekvat kunskap om hans väsen-
Här liksom öfverallt är det väsentliga anammandet af den
Bender a. a. s. 198.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
