Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Gud och världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
hangen och huru de mystiska elementen så småningom trängt
in i hans åskådning såsom läror, afsedda att bilda nya län-
kar i systemet. Hela hans teologi är ju i grunden intet annat
än en modifiering af hans naturfilosofi i Oeconomia. Framställ-
ningsmetoden är fortfarande lika nyktert skolastisk, vare sig
han behandlar kunskapsteori eller sysslar med Guds väsen
eller den andliga världen. Att — såsom så godt som alltid
sker i dogmhistoriska handböcker — behandla honom med
utgångspunkt från den lutheranska ortodoxien och i detalj redo-
göra för hans afvikelser från denna, leder i själfva verket ej till
någon klar föreställning om hans personlighet och åskådning.
Hans lära har ej utgått ur kritiken af den lutheranska dogma-
tiken, och han har ej skapat den genom att ur sin tids brokiga
samling af sekteristiska särmeningar hoplappa en religion af
eget fabrikat. Min föregående framställning torde ha visat,
att hans lära är ett försök att konsekvent genomföra vissa
grundtankar, som till större delen kunna ledas tillbaka till
hans naturvetenskapliga period och som ytterligare utveck-
lats under hans religiösa kristid. I samma mån, som de or-
todoxa dogmerna visa sig oförenliga med dem, utrangeras de
ur hans förkunnelse.
Det har knappast kunnat undgå en uppmärksam läsare,
att dessa Swedenborgs grundtankar, utdragna till sina yttersta
konsekvenser, framkallat olösta motsatser i hans filosofiska
system. Hans uppfattning af Guds väsen, hans lära om att
världen skapats ur Guds egen substans och dock är väsens-
skild från honom, hans teori om syndens uppkomst eller
om människans frihet erbjuda ju goda exempel härpå. Och
man märker ingenstädes, att Swedenborg gjort något försök
att för läsaren dölja tillvaron af olösta problem. Tvärtom
bekänner han ofta direkt sin egen oförmåga att lösa dem
och förklarar, att de högsta gåtorna äro och skola förblifva
otillgängliga för hvarje skapadt intellekt och att ej ens äng-
larne tillfullo förmå genomskåda dem. Då det däremot gäller
dogmer, som ha betydelse för vår salighet, är han ytterligt
angelägen om att ej medgifva något, som för honom ter
sig såsom motsägande eller psykologiskt oantagligt. Han
förkastar till exempel den ortodoxa treenighetsläran, där-
för a.tt den af sina bekännare kräfver föreställningen om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
