Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Den andliga världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstånd, som måste undanrödjas, innan de kunna finna sin
rätta plats i andevärlden. Det är detta, som sker i andar-
nes värld.
Vi erinra oss, att människan vid sitt inträde i andarnes
värld har samma ansikte och samma röst, som hon haft
på jorden. Detta ändras sedermfera, och hon får det ansikte
och den röst, som öfverensstämmer med hennes inre, d. v. s.
med hennes härskande kärlek (amor regnans). Därigenom
blir människan satt ur stånd att låtsa sig ha andra känslor
än dem hon verkligen äger. Hon tvingas att tala så som
hon tänker, hennes minspel kommer att återge hennes verk-
liga själsrörelser. (De Coelo 457.) Genom denna förändring
kommer människan att uppenbara sitt verkliga väsen ej
blott för de andra andarne, utan också för sig själf. Alla de
synder, som hon under jordelifvet begått, äfven de, som hon
glömt, träda nu fram för hennes minne och afslöjas af de
änglar, som hafva i uppdrag att mönstra henne. Ty männi-
skan har ett inre minne, hvaruti allt hvad hon tänkt, velat,
talat, gjort, hört och sett finnes inskrifvet, och detta inre
minne öfverlefver henne efter döden. (De Coelo 463.) Jag
har redan förut (se ofvan s. 209) talat om denna Swedenborgs
teori om ett inre minne, där människan bevarar äfven så-
dana saker, som aldrig funnits i hennes yttre minne. Män-
niskan vet under jordelifvet ej om, att hon äger ett dylikt
inre minne.
Det är alltså uteslutande den härskande kärleken, som be-
stämmer människans lott i den andra världen. »Det är den
härskande kärleken, som stannar kvar hos människan, och
den förändras ej i evighet.» (De Coelo 477-) Ty det är
människans vilja, som utgör hennes egentliga väsen. »Män-
niskan är sådan i det hela, som hon är i sin vilja och där-
af i sin tanke, så att en ond människa är sitt eget onda
och en god sitt eget goda.» (De Ccelo 463.) Denna öfver-
tygelse om viljans supremati blir i själfva verket bestämmande
för hela Swedenborgs eskatologi.
Någon definitiv förbättring är därför ej möjlig efter döden.
De goda få i andarnes värld mottaga undervisning såsom en
förberedelse till lifvet i himlen. Och de, som »bestyrkt sig
i falskheter», men dock fört ett godt lif, genomgå en sorts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
