Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Den andliga världen - Helvete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
skärseld på ett ställe, som kallas »den lägre jorden».1 (De
Ccelo 513.) Men de, hvilkas härskande kärlek är ond, kunna
ej undervisas eller bättras. När de blifvit bragta i öfverens-
stämmelse med sin härskande kärlek, öfvergå de direkt till
det helvetiska samfund, som befinner sig i samma kärlek.
(De Ccelo 512.)
Vi återfinna ju i denna tanke två af hufvudteserna i Swe-
denborgs teologi, att det ej finnes någon rättfärdiggörelse
genom tron allena och att Gud är själfva ordningen. Män-
niskan skapar sig själf genom den fria viljan, genom den
kärlek hon väljer till ledsven. Det är hans lära från Oeco-
nomia och De Cultu et Amore Dei, som oförändrad går
igen. Har hon valt världskärleken, kan hon endast bättras
genom omskapelse och pånyttfödelse, och en dylik kan lika
litet ske med ens, som ett träd kan växa upp på en dag.
(V. C. R. 586.) Ej heller kan Gud af barmhärtighet benåda
henne med salighet mot den gudomliga ordningens lagar.
»Änglarna säga, att det är lättare att förvandla en uggla till
en dufva och en uf till en paradisfågel, än en helvetisk ande
till en himmelens ängel.» (De Ccelo 527.)
I konsekvens härmed tänker sig också Swedenborg—lik-
som Johannesevangeliet, som han ständigt i detta samman-
hang citerar, — att de onda fälla sin egen dom. De kunna
ej trifvas bland de goda, därför att de ej förstå deras nöjen,
ej kunna fatta de himmelska sanningarna. Herren utestänger
ingen från himmelriket. De, som i dödsstunden anropa Her-
ien i tanke att han kan frälsa dem af omedelbar barmhär-
tighet, få efter döden uppstiga till himmelrikets nedersta
tröskel. Men då de hunnit dit och det himmelska ljuset
strömmar emot dem, få de svindel. Synen fördunklas, tan-
ken upphör, hjärtat klappar i outsäglig ångest, de vrida sig
som ormar för elden, de störta sig hufvudstupa ned i
det bråddjup, som öppnar sig för deras fötter, och först när
de ankommit till sina likar i helvetet, kunna de åter andas
ut. (De Ccelo 525, V. C. R. 622.)’ Gud själf kastar alltså
’ Denna Plats Säger sig Swedenborg ha funnit omnämnd i Ezekiel 32, 18.
2 Denna skildring har troligen intet samband med Platos berömda liknelse
om den underjordiska grottan (Staten VII, 5,5), utan är en utveckling af den
grundtanke, som finnes i Johannesevangeliets ord, att domen består däri att lju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
