Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Den andliga världen - Himmel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
ej någon i helvetet. Den människa, som är i det onda, åstundar
intet högre än att komma dit, där hennes onda är. (DeCoelo 547.)
I helvetet äro de onda andarne sålunda i sin egen atmos-
fär. De njuta af helveteselden, af stanken och smutsen, och
när en stråle af himmelens ljus tränger ned i helvetet, und-
fly de den för att få vistas i helvetets ljus, som lyser så-
som glödande kol och brinnande svafvel. De ha svarta,
ludna ansikten, fulla af blemmor, ådersvulster och sår, men
sinsemellan tro de hvarandra se ut som människor. (De
Ccelo 553-) De få hängifva sig åt de nöjen, som öfverens-
stämma med deras lustar. I de mildare helvetena finnas
simpla kojor, hopgyttrade till en stad med gränder och ga-
tor. Där höras oupphörliga trätor från husen, och ute i grän-
derna förekomma röfverier och plundringar. Andra helve-
tesandar vistas i smutsiga otuktshus, under det att åter andra
som vilda djur förfölja hvarandra i skumma skogar (a. a.
586). Så pina och plåga de hvarandra och finna sitt högsta
nöje däri. Deras enda kval är, då himmelens änglar ingripa
för att stäfja deras raseri, ty då känna de sig förhindras i sina
nöjen. Afsikten med dessa bestraffningar är ej att förbättra
dem — dylikt vore ju lönlöst — utan att genom fruktan
hålla dem i tygeln. Det är det enda medel som finnes, ty
utan fruktan för straff skulle helvetet splittras liksom ett lag-
löst rike på jorden. (De Coelo 581.) På detta sätt blir det
endast genom begärens omättlighet, som helvetesandarne
straffa sig själfva.
Lika personligt egenartade äro Swedenborgs föreställningar
om den himmelska saligheten. Den består för honom ej i
ett evigt njutande. Ty all njutning inger i längden leda,
vore den än af högsta slag. I det vackra inledningskapitlet
till De Amore Conjugiali skildras, hur en ängel en gång i
andarnes värld sammankallat vise från alla världens kristna
riken för att höra deras föreställningar om den himmelska
saligheten. Det visar sig då, att de alla, trots inbördes skilj-
aktigheter, föreställa sig den som ett oafbrutet njutande.
Men ängeln inför dem i de andesamhällen, där deras ideal af
set är kommet i världen och att de onda hata ljuset. (Joh. Ev. III, 19 21 ■)
Man observerar, att detta bibelställe ständigt citeras af Swedenborg i samband
med skildringen af huru människorna själfva fälla sin dom efter döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
