Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAND OCH STAD.
JO
gondoler ofveralt att liyra for låg afgift. De användas
naturligtvis mycket oftare än åkarne i våra städer.
De äro, på grund af en lag for flere hundra år sedan,
alla utan undantag svarta, och de se särdeles
prydliga, om ocli något dysta lit, där de glida fram längs
kanalerna. Vanligen framskaffas de af en karl, som
står i aktern och hopar med en enda åra. De glida
fram så tyst, så tyst, och äfven detta bidrar till att
göra intrycket af Venedig så egendomligt, vemodigt,
oförgätligt. I hela staden finnes ingen enda häst,
än mindre något åkdon, ocli larmet på stenlagda
gator saknas således också i denna tysta stad. Alt är
soni i en saga. Isynnerhet om aftnarna, då månen
speglar sig i det klara vattnet, gondolerna smyga sig
fram ljudlöst, mjukt ocli snabbt med kulörta lyktor i
föreu, och då talrika sångare och sångerskor i rikt
upplysta båtar draga omkring och hålla serenader,
spelande på sina maiidoliner och med härliga röster
sjungande sina smäktande, drömmande, vemodiga visor
— då tycker sig främlingen riktigt vara i en
sagovärld, borta från världens villa och ve. Ljusen spegla
sig i kanalenias vattenspeglar, kyrktornen afteckna
sig mot aftonhimlen ocli luften, den milda, skona,
sydländska luften berusar en så, att man ville drömma
bort liela natten här bland sånger ocli månsken ocli
underbara minnen från historien om lagunernas
underbara stad — Venezia.
E. L.
TJpprop
till svenska folkbildningens vänner.
År 1882 bildades i Helsingfors föreningen
Svenska folkskolans vänner, som tog till sitt
främsta mål „att värka för folkskolors inrättande bland
landets svenska befolkning". Denna uppgift har
föreningen på bästa sätt försökt fylla, men dess
begränsade tillgångar hafva icke möjliggjort
understödjandet af alla de folkskolor, hvilkas
målsmän därom anhållit, än mindre taga initiativ till
grundandet af nya skolor på de många ställen,
där sådana äro behöfliga. För att komma
Svenska folkskolans vänner till hjälp, beslöto af denna
orsak för en tid sedan ett antal för saken
intresserade personer i hufvudstaden att själfva insamla
medel åt föreningen och därjämte uppmana
andra att göra detsamma. Genom ett par smärre
tillställningar hafva redan inemot 1,000 mark
blifvit hopbragts, och denna summa hoppas man
få betydligt ökad genom att här anställa ett stort
lotteri nästa höst. Detta anföra vi blott såsom ett
exempel, hvilket enligt vår mening borde följas i
alla- städer och i de svenska socknarna i helct vårt
lancl. Vi rikta därför en enträgen uppmaning till
alla för den svenska folkbildningen nitälskande
personer, att cle hvar på sitt håll måtte genom
insamlande af penningar göra det möjligt för
Svenska folkskolans-vänner att utvidga sin
betydelsefulla värksamhet.
Helsingfors clen 24 februari 1890.
Redaktionen för Land och Stad.
Anhålles att öfriga svenskspråkiga tidningar i
Finland godhetsfullt ville införa detta upprop.
Från stfkarhamnen i hnfnmdstaden.
Helsingfors den 21 febr. 1890.
^msider habe det kommit en kall dag. Styska
v^vl f0ldnterna bilro walltar och swarta
öronbind-xif larv ölknskarna
slogo armarna om lifwet och
blåste i de röba, swnllna fingrarna, be Owiga
lswoschikarna i sina långa kjolbrägter stultabe kring
sina släbar och försökte genom snebsprålig längs gatan
och fäktande med armarna sätta bloden i lifligare om-
lopp. Ia, det hederliga hyrkuskkallet i all ära, så
foreter likwäl en såban „u)åsik" en rätt kostlig figur,
oa han är tia fots. ätten det är jll få här i lifwet,
att man tar sig bäst nt, då nian befinner sig på sin
pott, och ben är natnrligtwis kuskboden för iswoschiken.
lat oss ml ge oss af, dod ide dragen af någon
ya|t, utan sasont en riktig torgbesökare tia fots med
torg pa armen och en gammal, hopwikt tidning i
26i lämna de långa raderna af köttstånd,
lökrys-sar, ägg- ost- smör- och nijölkförsäljare åt sidan och
styra kosan mot södra hamnens innersta del. Utmed
denna finna wi ej hu de swartskäggiga judarna och
deras trinda fruar försäljande bär, halfrutklia äppel
od) apelsiner utau i stäaet en rad af wäl inpälsade
siskmånglare. 2Bt kaska en blid lied på bottnen af
deras tinor och spörja efter prisen. SJtan swarar: 1
mark à 1:10 sör salt lax, 40 penni för fiken od) 1
mark för ett skälpund miljkrom.
9lägon affär blir det ej af denna gång, ty de
nämda warorna habe wi ej aas ämnat köpa, faftän
bet war ju just soln litet roligt att göra sig wiktig
od) sråga på priserna.
9tteb långa steg klifwa wi öfwer kajarmeli utan
att akta på en tänbskidförfäljares anbilb och en halft
förfrilfen gummas maningar alt köpa hennes helt för-
frllsna pannkaksbitar. 2Öi ftyra kofali mot ben
för-fia as fifkförfäljarena, hwilka skä framför fina nerisabe
sumpar. Det är Stambey, soln intar sin gamla plats
säsolli n:o 1 i lebet. Han bjllber ilt Sibboryssjor à
2 mark paret och mänga olika sorter as fif£. De ftora
frilsna göfarna (à 35 penni 3") äro långwäga gäfter;
be hafwa tillbragt fin ilngboln och leklib i kaspiska
haswek od) SBolgas böljor, infängabes bär, bogo
sol-död, sänbes genom bet stora 9iysslanb öfwer
deters-bilrg tia Helsingfors och afwakta ml stunden, då de
skola hamna på något middagsfat i war goba ftab.
itnber wintern låter en fädali läng färd liog lätt göra
fig, och det är ide få litet af gös, sterletter, stör,
lin-dare, hwitsisk med flera fortet, foro då förföljas här.
Gtt högljudt fkratt från en plats ett ftyde längre
fram lodar ofs att afbryta famtalet med Stambey
och skynda dit. @n af de fifkförfäljande gummorna
ger en jlldefrll goda råd. Ho’l säger: Ia, hwarför
fka’ frilu köpa af de andra, min gädda kostar 30
penni och är lika färfk folli deras, och deii kar di 40
penni for. — Ia, men den är riktigt lefwande! —
Hwa fen’, ä ftim få befkaffad foln katteli, folli ska
äka fisken leswande? — Ilidefrull blef henne fwaret
skyl-dig och snuiskrattalide styra wi henne förbi.
Gli korg med präktiga ftrömmingar frän kargas
tiadrar fig war ilpplllärkfamhet. De kosta 15 penni
U och synas haswa god ätgång. Samma är fftClet
med de fwartgnlbrnnflädiga lakorna, foni simma i
ftora tinor med iswakten. Dem fä wi köpa, om wi
erlägga 40 penni för romlaken och 30 penni för
mjölk-laken. 2Bi föredraga kwinnoköllet od) läta en af
för-fäljarena fwepa ill 5 U romlakor i wår tidning. Sen
taga wi korgen på armeli od) walldra belåtna hem.
Sakrom och åkerbär är ju det bäfta wärt land har
att bjllda på i lllatwäg, od) ml hafwa wi fått af den
ena forteii.
Gli alllian gäng skola wi äter ge oss af tlafanis
mans pä nppköp. Farwäl bjuder Dig tia defs
Evfer.
Förgiftningsförsöket mot Slotte.
Häradsdomaren Slotte fick pä själfva julkvällen af
en okänd porson emottaga en högst besynnerlig gåfva.
En i lians förstuga lämnad korg innehöll nämligen
tårtor, franska skorpor och en burk med chokolad, och då
Slotte och lians husfolk smakade på detta, framkallade
förtärandet samma värkningar som gift. Undersökning
inleddes ocli det befans att den farliga julklappen
innehöll rätt mycket stryknin. Hvem som med detla gift
försökt afdagataga Slotte och lians familj är ej ännu
kändt, men till tinget hade Slotte för någon tid’ sedan
instämdt en af sina socknebor landt.handlande Nyberg.
Det gälde vid rätten att få reda på, om de
uppgifter N. lämnat om sitt besök i Vasa dagen fore
julaftonen voro riktiga. Ur Nya Pressens redogörelse för
vittnesförhören intaga vi därom följande:
Fruarna Snellman ocli Henriksson, hvilka hvardera
handla mecl hemslöjdsalster i Vasa, vittnade, att dagen
fore julaftonen — således samma dag Nyberg enligt
sin egen bekännelse hade varit i Vasa — hade en
mansperson hos dem köpt alldeles dylika korgar som den
förevisade.
Nyberg inkallades. Vittnena granskade honom, men
skakade på sina hufvuden och förklarade det för
omöjligt att kunna igenkänna, mannen, enär det den dagen
var mycket liHig handel, ocli människor oupphörligt
gingo och kommo.
Nu inkallades inför rätta fröken Kriiger, som tjänar
i Vasa som försäljerska i bagaren Johanssons butik.
Vittnet berättade, att en medelålders, kortväxt, i päls
klädd man med en tom och ny korg på armen dagen
före julafton omkring kl. ’2 kommit till butiken för att
köpa bakvärk. På mannens begäran hade vittnet fylt
korgen med bakvärk, franska skorpor ocli tårtor.
Någon cacaoburk liade mannen ej med sig och hade ej
häller köpt någon sådan där. Vittnet hade räknadt
tortornas, skorpornas och bakvärkens antal. De siffror,
som vittnet nämde, öfverensstämde också med det af
häradsdomaren Slotte uppgifna antalet.
Domaren anmodade vittnet att granska den korg.
hvilken befann sig på rättens bord. „Var mannens korg
af samma utseende?"
Vittnet betraktar korg-en och svarar utan att tveka
ett ögonblick: „Alldeles dylik såväl till form som
utseende".
Vittnet hade särskildt fäst sig vid korgens form,
emedan sådana voro 1113’cket sällsynta. Sådana
tillvärkas af en Lappobo.
På domarens uppmaning granskar vittnet korgens
innehåll och finner att såväl skorporna som bakelserna
äro köpta från Johanssons. Vittnet sluter härtill af de
„former", i hvilka de äro bakade.
Domaren, visande på Nyberg, frågar: Den man, som
köpte bakelserna, är det han?
Nyberg uppstiger. Vittnet och ban stå en god stund
mot hvarandra, öga mot öga.
Det är så tyst, att man skulle kunna förnimma 011
knappnåls fall i rättssalen.
Nyberg står upprätt med klar panna. Ej ens ett
tecken till sinnesrörelse. Med fast blick och ett lugnt,
leende på lapparne möter han den unga Hickans
forskande öga. „Jag vet icke–börjar vittnet,
mannen liade mustascher, men —–-nog — — nog äro
ögonen ändå, nog är blicken densamma — ifall ej två
människor ha samma uppsyn,"
Kallsvett visade sig på Nybergs kinder, men för
öfrigt ingen förändring, ej ens eii darrning. Han påstår,
att vittnet misstager sig.
Vittnet säger, att äfven rösten ljöd bekant, samt
vidhåller som sin fasta öfvertygelse, att Nyberg
påminner om samma man.
Vittnesförhöret fortsattes om lördagen och var
Nyberg nu iklädd den päls han begagnat under sitt besök
i Vasa. Tillfrågad sade sig vittnet Kriiger ej hos N.
kunna finna annan likhet med den person, som gjort
uppköpen i Johanssons butik, än att blicken och rösten
påminna om honom. Den köpandes pälskrage erinrade
bon sig ha varit alldeles lik kragen på N:s päls. På
domarens fråga, om köparen haft mustascher, uppgaf
hon att lian varit försedd med yfviga, mörkbruna sådana.
Aktör upplyste, att N. ända till sitt besök i Vasa
burit långa mustascher af den färg v. uppgifvit, ehuru
han därefter afrakat desamma.
Nyberg medgaf detta och uppgaf såsom orsak till
mustaschernas afrakande, att lian af misstag kommit
att klippa dem för korta. Han förnekade fortfarande
att han vid sitt besök i Vasa skulle varit inne i bagar
Johanssons butik.
Som vittne af hördes därpå landskontoristen
Lagerström från Vasa. Denne hade med sin hustru, på resa
för att fira julen i Jakobstad, från Östermyra färdats
i samma vaggon som N., hvilken han kände till
utseendet. N. hade därvid medliaft en kolly, som innehöll en
korg att döma däraf att korgens handtag var synligt.
På domarens fråga, 0111 v. kunde igenkänna clen af N.
inför rätten inlämnade kollvn såsom densamma denne
medfört på resan, förklarade v., att de icke voro af
samma utseende. Den nu framvisade var nämligen
inlindad i en grynsäck, medan den af N. på järnvägen
medhafda varit omgifven af en kaffesäck. Då därpå
det säcktyg, som omgifvit Slottes julklapp, förevisades
sade v., att det var dylikt som det N. haft omkring
sin kolly på resan. Såsom grund för sin kännedom 0111
de olika slagen af säcktyg uppgaf v. på därom gjord
fråga, att såväl ban som lians hustru tidigare varit
anstälda vid handel. Vidare tillade v., att den af N. i
vaggonen medhafda korgen haft ett likadant handtag,
som den af Slotte framvisade och icke sådant som på
den af N. till rätten inlämnade.
Svarandens rättegångsbiträde, hr Kivekäs, ville af
v. få veta, hvarför denne med sådan noggrannhet fäst
sig- vid sin reskamrats effekter. Härtill gemälte v., att
då N. vid Nurnio station ref bort adresslappen från sin
kolly, hade såväl v. som hans hustru blifvit förundrade
öfver att under den bortrifna lappen flera liknande
pappersblad blefvo,synliga. Dessa papper voro med nål
fastsydda vid säcktygsomslaget. V. hade härvid anmärkt
åt sin hustru, att N., underligt nog, icke tycktes hafva
klart för sig, hvart lian skulle skicka sitt pakett, då ban
sålunda försett detsamma med flera adresslappar.
Härpå lät domaren framtaga de båda säckomsla-
gen, det af N, och det af Slotte till rätten inlämnade,
’et befanns nu, att i det senare funnos märken, som
utvisade att flera pappersblad varit därvid fastsydda,
medan på N:s säck endast fanns ett pappersblad och
detta fäst med klister.
Fru Lagerström afgaf ett i allo likalydande
vittnesmål som hennes man.
Den anklagandes advokat Kivekäs anhöll 1111 att
få blifva skild från målet., emedan Nyberg lämnat
honom lögnaktiga uppgifter i denna sak, som gälde
Nybergs eget och andras väl och ve. Detta beviljades ocli
Nyberg togs tilsvidare i fängsligt förvar.
Från hemlandet.
Smörutställningen, som äger rum i Hangö
onsdagen den 23 och torsdagen deii 24 april 1889,
omfattar endast syradt och saltadt, för den engelska
marknaden tillvärkadt mejerismör, förpackadt i liel- eller
halfdrittlar af bok. —■ Mejeristniötet försiggår
samtidigt och kommer att behandla frågor rörande
me-j enander visningen, åtgärder i och för nötkreaturs- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
