Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N.o 20 Helsingfors den 14 Maj 1890
LAND och STAD.
ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR MENIGE MAN
Prenumerationspris:
för helt år ................3 mk 50 penni.
„ halft ..................2 „ —
„ kvart..................1 „ 25 „
MärJc! Postafgifterna och ersättning för
hembär-ningen i Helsingfors äro häri inberäknade.
1,6
UTGIFVARE:
Doktor P. NORDMANN
[träffas å byrån 11—12, Skilnaden 15. Telefon 622].
MEDARBETARE:
Magistrarna E. LAGUS och K. LINDSTRÖM.
Tidningen utkommer hvarje
onsdag.
r
Prenumeration
emottages å alla postanstalter samt i Helsingfors
Skilnaden 15, Lanrcnts tidningsdepot, Nya vattenserveringen,
Friis bokhandel, tryckeriet Helenegatan 5, Apoteket
Andrégatan 8 samt Sörnäs apotek.
Annonser
à 15 penni för petitrad kunna inlämnas i
pappersbutiken Skilnaden 15 samt ä tryckeriet Helenegatan 5.
Lösnummer à 10 penni.
__1.S).
John Ericsson.
I det svenska landskapet Värmland föddes Johin
Ericsson den 31 juli 1803. Fadern var
grufägare, och vid bullret af hacka och hammare,
som ur jordens inre bröto loss järnmalmen, växte
den unga gossen upp. De mekaniska inrättningar,
som funnos vid grufvorna, ådrogo sig tidigt lians
uppmärksamhet, och hans käraste sysselsättning var
att slöjda och bygga.
I den snillrike man, som ledde arbetena på
Göta kanal, fann Jolin Ericsson en beskyddare.
Under hans ledning lärde han sig de första
grunderna af ingeniöryrket och gjorde goda framsteg.
Men plötsligt afbröt han sin värksamhet och beslöt
att blifva militär. Vid 17 års ålder ingick han i
armén, soni han dock efter sex år lämnadè för att
begifva sig till England. Här i detta rika land
hoppades han, att han skulle få utföra sina
uppfinningar.
Med ljusa och glada förhoppningar koin
han till England, men lian skulle snart
pröfvas af hårda motgångar. Att steg för steg
följa John Ericsson blefve här för vidlyftigt.
Han delade stora uppfinnares öde. Hans
förslag mottogos med misstroende, ocli svåra
motgångar träffade honom. Men dessa eggade
endast Jolin Ericsson till förnyadt arbete och
till om möjligt dubbel ifver.
Den märkligaste af de uppfinningar lian
gjorde under sin vistelse i England var
propellern. De äldre bland våra läsare komma
nog ihåg deii tid, då fartygen framdrefvos
genom stora, väldiga hjul, som i skilda s. k.
hus voro anbragta på fartygets sidor.
Numera äro hjulen ersatta af en i fartygets akter
under vattenytan anbragt skruf, soni fram- i,
drifver fartyget. Det är denna af Jolin
Ericsson uppfunna skruf, som kallas propeller.
Nu, när hjulfartygen äro så godt som
försvunna, har man svårt att tro det John
Ericssons uppfinning ej skulle hälsats med
beundran och jubel. Men detta var ej fallet.
Efter det han förgäfves sökt öfvertyga
Lon-don-ingeniöreriia om propellerns företräde,
lämnade han 1839 England, fast besluten att
på andra sidan Atlanten söka sig en
värk-ningskrets.
Här lyckades han ändtligen. Han fick
till en början bygga tvänne ångbåtar med
propeller, ocli slutligen blefvo äfven hans
motståndare öfvertygade om den nya uppfinningens
betydelse.
En annan viktig uppfinning gjorde John
Ericsson, då lian bygde den första monitoren, ett
krigsskepp af endast järn. Det blef färdigt imder det
s. k. amerikanska slafkriget och bidrog i icke ringa
mån att förskaffa seger åt nordstaterna, hvilka gått
i striden för att befria de olyckliga slafvarna. Nu
var den snillrike uppfinnarens rykte stadgadt.
Motgångarnas tid var förbi. Nu fick han, högt aktad
och uppburen, i lugn och ro egna sig åt sitt arbete.
Och detta blef ej utan frukter. Hundratal smärre
ocli större uppfinningar hafva af honom gjorts ocli
kommit mänskligheten till godo.
I Amerika förblef han hela sitt lif. Här hade
lian funnit ett nytt fosterland, som med glädje
mottog honom. I New-York liade lian sin bostad, som
var ett hem för skandinaver, hvilka han gärna
hjälpte fram, blott de voro arbetsamma ocli
dugliga. Ty dessa egenskaper fordrade lian af hvar
och en. Och icke utan skäl. Han var själf
oförtrutet arbetsam ända till sina sista år. 1889
slutade den värksamme mannen sitt lif.
Hans stoft kommer att hvila i fädernebygdens
sköte. Så liade han själf förordnat.
JOHN ERICSSON.
^e|Mtioner med anledning af
Sntör-ntpllningen i ^angö.
«jm ock smörutställningen i fëangö icke lämnat en
wärklig bild as landets smörtillwärkning, så
^ har den dod ådagalagt att stora framsteg gjorts
på detta område under det sista decenniet, och
jordbrukaren kali numera lugnare gå framtiden till mötes.
Ifen är britten kali malt säga, och då nil en
„2Jillr-taja" finnes, få kan man antaga att något längre uppe-
håll i landets utförsel ej widare bör komma i fråga,
och i ocl) med detsamma kililna wi tryggare arbeta på
utwedlingen af wår mejerihandtering, få att kwaliten
blir jämnare och bättre. Dill nåendet af detta mål
bidrar uaturligtwis en högt drifwen ladugårdsfkötfel
i främsta rummet. Dch komma wi en gång få långt,
att kreatilrsbefättningen är wäl wald och förftålldigt
iltfodrad, få kllmla wi utom flliör och oft äfwen skicka
godt kött ut i wärldsniarknaden, ja kalifke k. o. m.
kondencerad mjölk.
För de stora framsteg landet gjort under det sista
årtiondet, hafwa wi hnfwudfakligen att tada den om-
ständlgheten, att landets produkter llied öppna armar
emottagits på wårldsmarknaden. Det höfwes därför,
att wi med tadsamhet ihågkomma ßnglands ftora
stats-man, delt ifrige förkämpen för det fria warilukbytet,
arbetarwänlleli, 2Ur ©ladstone, som med sina
frisin-liade och klart uttalade åsikter gagnat och gagnar oss
så oändligt. Sffiåtte försynen Länge bewara honom till
nytta och wäfignelfe för wärldens jordbrllkailde od)
arbetande befolkning, och måtte hali lefwa så
länge, att han äfwen gent emot det otydliga
Irland hilmer genomföra den princip, hwartill
Finland, genom dollationsfodnarnas inlösen,
gif-lilit klafwen, od) med anledning hwaraf han i
ett fitt parlamentstal ihågkommit wårt
ilndall-gömda land.
Det gamla ropet »jordbruket bär fig ide"
har gudskelof börjat tyfkna, men fortfar dod änlill.
Att nian fått höra detta rop från älnbets- och
tjänftenlän är jil ide underligt, ty det är klart,
att ett färdigt armode är behagligare att
llpp-bära än att fjälf hopfamla det smula för fmnla,
och om lifsförnödenheterna stiga i pris, så yrkar
man på lönetillskott utan att wilja ingå på
nå-gon afprlltiiing, då de falla i pris.
2ltt man od fått höra detta rop,,jordbruket
bär fig ide" från industrins män, är jil häller
ide underligt, ty dessa hasiua förftått, upplyfta
folli de äro, att uppträda enigt och i)rka på fkydd
för fina näringar af staten.
Staten kali och skall jll hjälpa alla, sådant
är ju häller ide owanligt att höra. 2Jten hwad
är då stateli för en institution? Io en famling
af medborgare! och då dessa titt nära 90 °/0
beslå as ägare och brukare af jord od) skog, så
inses lätt, hwem det är som på dessa rop får
betala till fiolerna.
Hwem är då fkulden härtill? Troligen
ingen annan än staten, som till 90 % består af
jordbrukare. — Iordbrllkare, fattige soln rike!
låtom oss därför göra wår stämma gällande på
ett klart och förnuftigt fatt, och om detta fker, gör
landet därwid stora framsteg. Af tjänstemännen böra
wi fordra duglighet och då od se titt att de hwar på fin
plats aflönas ordentligt, men ej öfwerflödigt; den
na-turliga industrin böra wi understödja i hwilken sorlli
soln hälst och tillse att handel och sjöfart blomstra, men
däremot kunna wi låta den onaturliga industrin sköta
fig utan fkydd, och utan att jordbruket behöfwer betala
defs tillwaro. — Sort om godt wårt walfpråk ware:
„Rätt åt alla näringar och dess idkare i detta land!"
Programmet är ju enkelt, men dock outförbart af
andra än af den stora massan as wårt folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
