Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 19
99
„Ja, men hvarför har jag aldrig fått veta det,
mamma?"
„ Hvarför skulle du fått veta det — hvartill
skulle det tjänat? Det är ju en sak, du aldrig
behöft bekymra dig om."
Och modern satte sig trott ned på en stol och
stödde hufvudet mot handen. Då kom dottern fram
till henne och lade armen om hennes hals.
„Du liar rätt, mamma. Hvarken du eller pappa
ha velat, att jag någonsin skulle känna mig trykt
af min ringa härkomst . . . Ocli jag, soni alltid varit
så stolt öfver mitt stånd! . . . Men säg mig nu eii
gång, hvem är då min moder? . . . Månne lion ännu
lefver?"
„Ja, lion lefver ännu ..."
* *
Uppe i vindskammaren bodde madam Larsen ännu
som i forna dagar. Men nu låg hon sjuk.
I lång tid hade hon varit krasslig.
Understundom hade hon måst lägga sig — ocli så liade lion
stigit upp igen. Men ini liade lion slutligen måst
lägga sig sjuk på allvar.
Det var ingen, som skötte om henne. Blott
grannkvinnan tittade då ocli clå in till henne ocli gaf henne
en smula medicin, som distriktsläkaren ordinerat henne.
Tydligen kunde hon märka, att lion blef svagare
dag for dag — mycket liade lion säkerligen icke kvar.
Så knackade det en dag sakta på dörren. Och
då lion lyckats vrida på hufvudet en smula, såg lion
en ung, fin dam komma fram till sängen.
Strax kände den gamla kvinnan igen lieiine. Det
var hennes dotter, den lilla Mari! Hon uppgaf ett
svagt rop af forundran, hon trodde sig ha att göra
med en drömsyn.
Hade Mari fått veta, hvem soni var hennes
moder? Och kom lion nu för att förebrå henne den
handel, hon gjort med sitt eget barn? — Ty for henne
framstod det alltid som en stor synd, hon begått mot
sin lilla Mari. Ocli dag ut och dag in liade det
aggat och pinat henne sedan det tunga ögonblicket.
„Hvad — är ni sjuk, madam?" började damen.
„Ja, det är skräp med mig . . . jag duger . . .
aldrig mera till något ..."
Svagt ristade den gamla på hufvudet och såg
upp på dottern . . . Ack, att lion icke visste något om
den orätt, som tillfogats henne! . . . Nej, lion visste
säkerligen intet — det kunde inan se . . .
„Det får ni icke säga, madam. — Jag har jnst
kommit upp for att se oni er, ty jag har fått veta ..."
„Nej, nej — det är icke sant... Ni skall icke
tro det ..."
Och den gamla, stackars kvinnan vred sig på
sitt läger med tårar i ögonen.
„Hvad skall jag icke tro?" — frågade dottern.
Skulle hon måhända dock icke veta det?
Bon-fallande ocli bedjande såg den gamla upp i Maris
klara, blå Ögon.
„Är ni då icke min moder?"
„Ack — jo — jo . , . Men det var icke min
skuld . . . jag kunde icke försörja ..."
Då böjde dottern sig ned öfver henne och tog
hennes hand.
„Hvarför är du då så bekymrad? — Förstår
du då icke, att det är jag, som är skyldig dig tack,
för att du kunde lämna ditt enda barn ifrån dig, så
att andra kunde göra emot henne, hvad du icke själf
förmådde? Gud vare lof, att det gått som det gått!
Jag är själf så lycklig som jag kan vara. Ocli jag
liar medel nog att hjälpa dig, så att du icke
behöfver lida nöd på gamla dagar."
— —- Men hjälpen behöfdes icke.
* *
*
Två veckor senare lade en djupt sorgklädd dam
en krans på en frisk graf ute på kyrkogården. Och
på kransen stod i bokstäfver, bildade af
evighetsblommor:
Hvila i frid, kära moder!
För landtbrukaren.
Rätta tidpunkten för skörd af våra sädesslag.
Skörden sker vanligast för sent, hvaraf förlust
uppkommer i sädesmängden genom spillsäd, hvarjämte en
mörkare, sämre vara erhålles, som vid målning
lämnar mycket kli men litet mjöl. Dessutom är halmen
efter öfverniogen säd alltid sänire till utfodring. Går
nian åter till väga på motsatt vis, eller skördar säden
för tidigt, så erhålles ett skrumpet, mindre viktigt
korn, soni därtill blifver mörkt.
Den rätta tidpunkten för skörden inträffar, då
all mjülkvätska och fuktighet försvunnit iir fröet och
detta kännes fast samt kan brytas af, hvarjämte
groddämnet tydligt framträder, då fröet sönderpressas
niot nageln.
En månad fore mognaden innehåller sädeskornet
socker och mjölksaft, soni så småningom öfvergår i
stärkelse, ägghvita och lim. Så snart denna
förvaud-ling försiggått, omkring 14 dagar fore sädens fulla
mognad, förekommer i densamma största mängden
stärkelse och lim. När skörden företages vid denna
tid, så erhålles det tyngsta sädeskornet, hvilket vid
nialning lämnar största mängden fint, hvitt mjöl och
minsta kli.
Låter man åter rätta tidpunkten förgå, så
blifver säden tjockskalig ocli en del af stärkelsen liar
då öfvergått i cellulosa och gumiui. Stärkelse och
socker hafva högre fodervärde än cellulosa ocli gummi,
och är detta äfven ett rättfärdigande för den tidigare
skörden.
Spanmålshaiidlaren, mjölnaren, bagaren ocli
bryggaren betala en god, lagom mogen vara högre än
en öfverniogen, hvarför det ju ligger i jordbrukarens
intresse att skörda sin säd under rätta tidpunkten.
Vetenskapen rättfärdigar äfven detta förfarande, då
den visat, att all ämnestillförsel till sädeskornet
slutat, sedan detta upphört att vara mjölklgt. Säd,
skördad vid nu angifna mognadsgrad, bör naturligtvis få
blifva fullt torr, innan den bärgas in, ty i annat fall
unknar den, tager värme och förlorar alldeles sin
groiiingskraft. Säd, som skördas i akt ocli mening
att begagnas till utsäde, bör blifva fullt mogen och
torr, innan den tröskas, ty endast full mogen, torr
ocli kraftig säd är därtill användbar.
Hvad som ofvan sagts gäller höstsädena och till
en del kornet. Hafren åter måste skördas när
största delen af kornen äro mogna, men det öfriga
mindre moget, ty i annat fall spilles vid skörden alt för
mycket.
Bref från hufvudstaden.
Kära Kalle och Stina!
Det har varit en fasligt bråkig tid den här sista
veckan i maj och den första i juni. Öfveralt hvar
nian rört sig har man sett bestyrsamma människor.
En del flytta inom staden, andra ge sig af ut till
landet. Men dessutom har det funnits mycket
främmande folk, som kommit hit för promotlonens skull.
Om denna högtidlighet, som firas här hvart fjärde år,
skall jag nu förtälja livad jag själf sett eller hört.
Promotionen består egentligen däruti, att de
kandidater och licenciater soin gjort sina examina få
emottaga sina betyg. Men du må inte tro att det går
lika kvickt, som då läusmanskan i fjol skref åt dig
orlofssedeln och sa „adjö, kära Kalle". Så var du klar
från henne och kunde vandra i väg. Nej, konstigare
går det till då det lagas magistrar! I universitetets
stora sal samlas landets höga herrar och fruar och
alla andra soni blifvit bjudna. Upp i högsätet står
en professor ocli håller tal, och kring honom stå tätt
radade alla de unga, som få emottaga sina betyg ocli
kransar. Det lär vara en mycket gammal sed, att
den som skall bli magister får den dagen bära en
krans af lagerblad. På några passar kransen nog
och ser rätt smånätt ut, men på andra vill den
förefalla litet kostlig, oni bladen hunnit torka och rest
sig på ända. Hela dagen vandra eller åka
magistrarna kring staden med kransarna på hufvudet. När
sedan festen är slut, gömma de dem som minnen i
någon bordslåda eller ock sätta de dem i glas och
ram med ett porträtt af Stina i midten. Du skrattar,
Kalle, meu du måste ju förstå att liksom det for mlg
finnes en Stina, så har äfven hvarje magister sin,
fastän hon bär annat namn.
Efter det att de 172 magistrarna fått sina
hederstecken framstego i tur ett dussin doktorer ocli
fingo emottaga livar sin hatt och värja. Det var
förstås bara en ceremoni, ty inte ämna de sig ut i
krig att slåss mot fienden. Värjorna voro för resten
inte deras egna; min husbonde, som ock var med i
flocken, hade lånat sin af ett statsråd vid
Elisabets-gatan.
Nu tänkte jag redan sluta historien, men så kom
jag i håg en person, soni ock var ined om
promotionen. Det var den där gamla kända prosten från
Mäntsälä. Första maj stod han upp på taket af
Kaj-saniemi värdshus och sista maj hade han kilat sig in
midt ibland senatorerna på proniotionsfesten. När
sedan alla begifvit sig upp till Nikolajkyrkan och
prästen började sitt tal, hvem marscherar ej då iipp
till sakristian ocli kort därpå ut igen, oni ej samma
oroliga gubbe. För en hög ålder och grå hår hyser
jag stor aktning, men just därför ville jag att dess
bärare ej tilldroge sig en otillbörlig uppmärksamhet.
Ocli nu sätter jag punkt och börjar eii ny rad. —
Jag mår bra ocli önskar dig detsamma!
Erker.
"■W
Från hemlandet.
Finska missionssällskapet firade senaste onsdag
sitt årsmöte. Af årsberättelsen framgick att
sällskapets inre och yttre missionsvärksanihet med stigande
framgång bedrifvits under fjolåret. Sålunda liade
missionsskolan åter öppnats och lämnat undervisning åt
10 elever. Skolan är inrymd i sällskapets nyss
inköpta gård vid Bärgmansgatan, ocli såsom biträdande
lärare i densamma är pastor Tallqvist af sällskapet
anstäld.
I Afrika arbeta for närvarande 4 af sällskapet
utsända missionärer, som under fjolåret värkstält 69
dop och i sina skolor undervisat 160 hedningar.
Genom sällskapets missionärer hafva sedan detsamma
för 20 år sedan begynte sin värksamhet i
Ovambo-landet inalles 265 dop värkstälts. Missionärernas
gudstjänster besöktes under fjolåret i medeltal af 350
till 600 personer.
Hednamissionsfoudens inkomster ha under fjolåret
stigit till 103,047 mark 36 penni och dess utgifter
till 96,150 mk 8 p. Inre missionsfondens inkomster
utgjorde 6,485 mk 62 p. ocli utgifter 5,284 mk 24
p. Fonden för judemissionens inkomster 2,393 mk
18 p., utgifter 1,868 mk 93 p. Fondens för ett
missionshus behållning utgjorde 14,442 mk 94 p.
Fondens för ett missionsskepp behållning är 3,009 mk 91
p. Behållningen i Fonden för fallna kvinnor uppgår
till 3,850 mk. Fonden för utbildande af ynglingar
för hednamissionen äger en behållning af 2,563 mk
34 p. och Pensionsfonden 969 mk 19 p. Under
fjolåret har af sällskapet trykts 34,500 expl. yttre
mis-sionsskrifter ocli öfver 58,000 expl. inre
missionsskrifter. Till försäljning har expedierats öfver 41,700
inre missionsskrifter och öfver 40,000 yttre. Värdet
af sällskapets boklager är öfver 62,000 mk och
sällskapets tidningar spridas, den finska i 11,800 och
den svenska i 2,500 expl. — Hbl.
Den elektriska frågan i hufvudstaden.
Stadsfullmäktige hafva beslutit:
l:o) att tillåta Helsingfors elektriska belysnings
aktiebolag och hofrådet Wadéii att å stadens gator
och allmänna platser uppställa och begagna
stolpled-ningar for levererande till abonnenter af elektrisk
belysning för användning inom hus samt å
gårdsplaner och byggnader, dock endast för en tid af fyra
år, efter hvilken tids förlopp ledningarna borde, där
icke tillstånd till deras bibehållande ofvan jord på
ytterligare någon kortare tid hos fullmäktige
utvär-kas, iitan ersättning undanskaffas och på vilkor att
bolaget och hofrådet Wadén i afseende å ledningarnas
anläggande och begagnande underkasta sig de
bestämningar vederbörande myndighet med ledning
förnämligast af hvad utskottet ofvan i sådant afseende
föreslagit, aktar nödigt dem till iakttagelse föreskrifna;
2:o) att lämna Omnibus aktiebolaget i
Helsingfors tillstånd att uppställa enahanda ledningar for
öfverförande af elektricitet som drifkraft;
3:o) att åtgärd skulle vidtagas för anställande
af en elektrotekniker för att öfvervaka sagda
ledningar, sanit
4:o) att uppdraga åt drätselkammaren att genom
vederbörande fackmän uppgöra ordningsstadga for
sagda ledningar.
Om petersburgska utställningen af foremål
tillvär-kade i fängelser skrifves i Novosti: Den finländska
afdelningen är synnerligen rikhaltig. Alt från
vitri-nerna ända till den minsta småsak bär eii prägel af
själfständighet ocli visar sederna och lefnadssättet i
ett af naturen vanlottadt land. Vitrinerna äro af trä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:46:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/landostad/1890/0101.html
