Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 19 105
luftiga dräkt af hvitt linne med svarta skor på
fötterna dinglar den hängde i luften. Hans Erssons
blickar fästas därefter på en flock korpar, soni redan
infunnit sig till fest. „Hni!" — mumlar lian — „det
plägar dock icke vara deras vana"; han ser närmare
efter och tycker sig finna, att fåglarna bete sig
oroligare än vanligt. De flyga upp på galgens
träbalkar, slå sig ned ganska nära sitt rof, men fl3rga åter
liastigt därifrån liksom skrämda och lämna så plats
for djärfvare kamrater.
„l)etta står aldrig rätt till" — menar Hans
Ersson, stiger modigt ur släden, närmar sig försiktigt
kullen och ser uppåt galgen. „Hvad nu? — rörde
icke den afrättade på ena benet?" Det är ingen villa!
Kroppen där uppe svänger hit ocli dit! „Skulle
vinden allena vara orsaken därtill?" Då far hastigt
en tanke genom värdshusvärdens medlidsamma själ:
„Tänk om deii stackars gossen ännu icke vore
riktigt död, ocli om du skulle skära ned honom och
fullkomligt återväcka honom till lifvet samt gömma
honom hemnia hos dig, tils ban hämtat sig ocli dii kiinde
skaffa honom öfver gränsen? Han har nog redan
tillräckligt försonat sitt brott ocli skulle säkert för
framtiden taga sig bättre i akt. Och hvilket godt
skämt i hela trakten skulle det icke bli, om man i
morgon funne galgen tom? Du kan då i alla
händelser icke bli misstänkt, ty spåren — oni de icke
dess för innan sopats bort af vinden — leda ju blott
ned till allmänna körvägen, där de förlora sig."
Tänkt — och gjordt!
Värdshusvärden går till galgen, afkastar sin
päls ocli klifver raskt upp, drager sin knif ocli —- den
hängde störtar ned i snön-
Hans Ersson glider hastigt ned — ser sig
försiktigt omkring — ingen finnes i närheten, alt är
tyst och stilla, blott den iskalla vinden stryker öfver
fälten. Han knäfaller vid sidan af den nedskurna
kroppen, böjer sig öfver honom, lägger örat till hans
mun — — ja, värkligeii, lian stönar — han lefver!
Nu får man ej stanna på halfva vägen. Hastigt
löser lian det streck, som bakbinder den hängdes
armar, häller en duktig sup i hans mun samt
gnider nied sanima vätska lians panna och tinningar —
inom en kvart är den afrättade en lefvande varelse,
soln förvirrad stirrar omkring sig liksom oförmögen
att fatta hvad som passerat.
„Nu, min gnbbe" — säger värdshusvärden till
honom — „nu är ingen tid att prata; for denna gång
liar jag räddat dig från döden, men var på din vakt
för framtiden! Nu skall jag bringa dig i säkerhet
först på min gård, där du i stallet eller på höskullen
skall finna ett trygt gömställe, till dess du
återvunnit dina krafter; sedan skall jag hjälpa dig vidare
öfver gränsen, soni blott ligger tre timmars väg
härifrån, men — håll din mun och prata inte i vädret,
så att jag kommer i krakel med höga rättvisan där
inne i staden, och som sagdt — se dig framdeles
bättre for — ty en annan gång kommer du icke
undan för så här billigt köp!"
Därpå tager lian den räddade på sina axlar, bär
honom till släden och kastar honom i densamma,
reder honom ett godt läger af hö och halm samt
höljer öfver honom nied sin egen päls.
„Kan undvara den där" — hviskar han till
reskamraten — „men ligg nu bara still, intet knyst".
Och så bär det vidare. Värdshusvärden, i blotta
skinntröjan, liar helt och hållet förgätit kylan, så varm
liar piitset gjort honom. Men — än en gång håller
lian — nu icke några bjällror 1 — han aftager dem
och lägger dem jämte piskan bredvid sig i släden.
Ett rop — och hästarna jaga vidare. Lyckligt och
väl uppnår han hemmet — ingen har sett honom.
Han kör upp på gården; det iir sent, och alt är tyst.
Det passar förträffligt; själf aktar lian sig för att
göra något larm, lian frånspänner hästarna, för dem
in i stallet, binder dem vid krubban, lägger för dem
foder och begifver sig så åter till släden. Då han
lyfter på pälsen, finner han sin skyddsling redan
ganska kry. Han hjälper honom stiga iipp, leder
honom in i stallet till hästarna, anvisar lionom en
varm sofplats och går därefter åter ut med orden:
„Nu ska1 vi se till, min gubbe, oni jag kan finna lite
mat åt dig därinne; haf tålamod så länge."
Han lyfter den omtalta gräfsvins-skinnväskan af
släden och knackar sakta, mycket sakta på det bakre
fönstret till sängkammaren med den stora
gemensamma äkta sängen-
Snart vaknar hustrun — „Hans Ersson, är det dii?"
„Ja, min gumma, det är jag! Låt iipp!"
„Men i Guds namn säg, hvarför dii varit borta
•så evigt länge?"
„Ack" — sökte värdshusvärden blidka henne, då
hon öppnat — „tala inte mer om det kära vän!"
(]ch lian följer henne in i skänkrummet. Meii
lian har knappt som hastigast omfamnat henne ocli
gifvit henne niatsäcksväskan, i hvars innehåll hon
nyfiket gräfver, innan han fortsätter:
„Säg, Margrlt, har du då inte något varmt att
ge mig till bästa? Jag har frusit soni en hund
hela vägen."
„Jo, bevars" — svarar hon småleende, hämtar
från den stora spiseln en väldig lerskål med doftande
soppa, ställer den på bordet, framsätter äfven
allehanda kryddor, ingefära, nejlikor ocli socker ocli står
sedan leende nied, händerna i sidorna för att se, hur
alt detta skall smaka hennes Hans. Men lian slår
sig icke ned vid bordet, utan tager ännu en skål
från skänken ocli en blank blecksked och börjar ösa
upp, liksom vore ännu en person närvarande, som
skulle taga -del i måltiden. Margrit ser på lionom
med en frågande blick, tils dess ban säger:
„Hvad gapar du på Margrit? Jag har på vägen
tagit iipp eii stackars liandtvärksgesäll, soni halft
ihjiilfriisen låg i landsvägsdiket; jag kiinde ju
omöjligen låta honom ligga utan måste naturligtvis föra
honom nied mig hit; men efter som vi icke hafva
synnerligen stort utrymme för objudna gäster, har
jag bäddat åt honom ute i stallet. Jag skall bära
ut litet varm soppa åt honom, det skall nog göra
honom godt."
Margrit har ingenting däremot, och
värdshusvärden bär skålen ut till stallet. Under det den
gömda nied lätt förklarlig ifver anfaller den varma
soppan, önskar honom hans räddare god natt, sägande
att han skulle låta sig väl smaka och vara
fullkomligt lugn. Han vore i säkerhet, och vid första
tillfälle skulle lian under nattens mörker blifvit förd
öfver gränsen.
Värdshusvärden stänger själf stallet, styrker sig
därefter i skänkrummet med den öfverblifna soppan,
och går slutligen till kojs.
(Fortsättning följer.)
Från hemlandet.
Sjätte nordiska skolmötet i Köpenhamn.
Anmälningar till deltagande i detta möte, som hålles den
5—8 nästkommande augusti, böra ske hos
undertecknad före utgången af innevarande juni månad. På
samma gång anmälan göres inbetalas ledamotsafgift^,
5 kronor eller 7 mark. Finlands styrelse har
beviljat mötesdeltagare under tiden mellan den 15
nästkommande juli ocli den 1 därpåföljande september
femtio procents rabatt å biljettpriset på
statsjärnvägarna till orter, som stå i direkt ångbåtsförbindelse
med Köpenhamn, och efter mötets slut tillbaka till
hemorten. För erhållande af sådan prisnedsättiiing
uppvisas de af undertecknad utfärdade medlemskort.
Vid företeende af sanima kort få mötesdeltagare för
färd till Köpenhamn och därifrån tillbaka till Finland
på de af herr konsul Alfr. Hednian i Vasa dirigerade
ångfartyg o’cli hos herr Lars Krogius & 0:o i
Helsingfors på sydfinska ångfartygsaktiebolagets ångare,
hvilka gå på motesorteu, tillösa sig biljetter för halfva
priset. Samma lindring i passagerareafgiften har „det
forenede Dampskibsselskab" utlofvat mötesdeltagare
för tiden från 29 juli till 18 augusti å de sällskapets
fartyg, som gå mellan Hangö och Köpenhamn, (jod
inkvartering pä moderata vilkor i Köpenhamn under
mötestiden tror mötesbestyrelsen sig kunna åt
samtliga mötesdeltagare anskaffa. Helsingfors, 9 juni 1890.
Viktor Öhberg.
Prästerskapet. Till prästämbetet blefvo nyss i Åbo
af ärkebiskopen T. T. Renvall invigde
teologiestuderan-dene Anton Wilhelm Sederström till pastorsadjunkt i
Sääksmäki; Evert Gustaf Forsman till pastorsadjunkt
i Sastmola; Karl Edvin Petterson till ministeriiadjunkt
i Saltvik; Vilhelm Palmroth till t. f. kapellan i
Ekenäs; August Reinhold Hedberg till t. f. kapellan i
Mustasaari; Kaarlo Kiistaa Tiirtola till pastorsadjunkt
i Urdiala; Carl Magnus v. Essen till t. f. kapellan
i Korpo och Emanuel Anttila till interinispredikant
vid kapellanstjänsten i Jalasjärvi. — Å. U.
På ett isstycke öfver Bottniska viken. I slutet af
mars begåfvo sig fiskaren Johan Krokvik från
Brahe-stad och hans kamrat Heikkilä från Puoti-by ut på
sälfångst. I slutet af april kommo de i land på Karlö
utanför Uleåborg för att proviantera samt gingo ånyo
till sjös. Senare eller vid islossningstiden såg man
från Marjaniemi fyrbäk två karlar drifva förbi på
ett isstycke. De signalerade med sina rockar, och
på fyren försökte man äfven komma dem till hjälp,
men detta omöjliggjordes genoni storm och isgång.
Männen försvunno ute på hafvet, och då man på
flera veckor efteråt ej hörde något af de två
ofvannämda sälskyttarna, antog man att det varit just de
som drifvit förbi Marjaniemi samt att de gått
förlorade. Under hela maj månad hördes ingenting af dem.
Men en vacker dag återvände de hem till sina hustrurs
och barns glädje och förvåning. De hade på ett
isstycke seglat tvärt öfver Bottniska viken till Sverge
och sent omsider på eii ångbåt sluppit tillbaka
därifrån, — N, Pr,
En ny läsvärd bok utgör den af doktor Gustaf
Lönnbeck utgifna lefnadsteckningen öfver Uno
Cyg-næus. Ett godt porträtt af den finska folkskolans
fader pryder arbetet. Vi uttala den förhoppning att
ett exemplar däraf måtte finna sin väg till hvarje
sockne- och folkbibliotek. Boken som är utgifven pä
herrar Weilin & Goös förlag kostar 2 mark.
Eldsvådan å Mänttä pajipersbruk antages hafva
uppstått till följd af gnidning hos en remskifva i
klabbputseriet. Hela pappersbruket och gamla
sliperiet nedbriimio, hvaremot nya sliperiet räddades
genom upplifvandet af den därtill ledande bron.
Däremot kastades elden till den å andra sidan liggande
brädgården, hvarest trävaror for circa 4,000 å 5,000
mark förstördes. Af den då rådande starka stormen
kastades eldbränder till det 2l/2 verst från
brandstället liggande Kinuiuiäki hemman, hvarest byggnader
antändes, men hvilka man dock lyckades rädda.
Likaså antändes en på en kvart mils afstånd liggande
skog, hvarest dock elden släktes, innan någon
näm-värd skada skett. Fabriken var försäkrad i bolagen
Svea, Skåne, Skandia, Nadeschda och i Ryska
.braiid-försäkringsbolaget af år 1807 till inemot en half
miljon mark. Arbetet på återuppbyggandet af
fabriken vidtager oförtöfvadt. — N. Pr.
Fem människolif förspilda. Under kappseglingen
utanför Fredrikshamn senaste söndag kantrade och
sjönk en allniogebåt ifrån Stamö, hvarvid båtens ägare
Johan Siiomalainen och besättningen, som bestod af
dennes tre söner i åldern från 22 till 12 år samt en
yngling från samma ö, kom i vattnet och drunknade,
innan prisdomarebåten circa 8 minuter därefter hann
till stället. Orsaken till olyckan var deii att
båten, soni förde toppsegel på båda masterna sanit liade
sin ballast, bestående af sandsäckar, flyttad iipp emot
lovarts siid, i den ojämna byiga vinden fick back i
sina båda segel ocli tog in så mycket vatten ifrån
lovart att lioii sjönk. Såväl de omkomnas kroppar
som båten draggades upp följande dag. — Ö. F.
Ryska kursen var i förgår 2: 9072 — 2: 8772.
Blandade smånotiser. I aktiv tjänst komina i
år 2,002 värnepliktige att inkallas. — Kronofogden
i Ålands härad, J. F. Salvén, afled den 10 dennes
på Tåsarby boställe. — Öfverste K. J. J. Ammondt
afled den 13 juni i Lovisa 78 år gammal. —
Kanal-afgifterna i landet stego år 1889 till 531,571 mark
5 penni. — Purala by, på stranden af Lappajärvi i
Österbotten, nedbrann den 11 dennes. —
Landtdags-mannaval förrättas i Salo domsaga den 8 augusti. —
På sommar marknaden i Åbo kostade björkveden 15
mark sanit tall och gran ett par mark billigare; färskt
smör betalades med (30 å 80 penni U. — Från Evois
forstinstitut afginge den 14 dennes efter afslutad kurs
kapten frih. v. Willebrandt, magister M. af
Teng-ström, samt studenterna N. L. Stenbäck, J. E.
Ekström ocli G. E. Wasasstjärna. — En ny finsk
tidning skall utgifvas i Nyslott af magister E. af
Hällström. — F. d. direktörn för reallyceum härstädes,
Th. Crusell liar gjort konkurs. — Mogna smidtron
hafva blifvit plockade på flera ställen i landet. —
Åttio badgäster hacle den 10 juni inskrifvit sig vid
badanstalten i Lovisa. — Vid sång- och musikfesten
i Jyviiskylä såldes 5,000 biljetter. — Kuppis
badinrättning invid Åbo liar förgäfves utbjudits på auktion.
— Fem stora mejerier hafva inom de sista 7
månaderna anlagts i Laukkas socken. — Sjukdomen
tuberkulos har yppat sig inoni Kauhava socken, och
rödsot har förekommit hos kor i Suistamo. —
Hofrätts-ràdet V. Calonius i Viborg nämnes såsom prokiirator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
