Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•114
LAND OCH STAD.
N:o 11
oin ock sorgdiger tid var vår liögskolas moder, en
storslagen, upplyst nian dess far. Hvad har det
blifvit af barnet under århundradenas framfart?
Hvad har Finlands universitet gjort för landet
under Hydda tider?
Du bonde god, soni plöjer din åker ocli
skördar din äng; du borgare trägen, som söker din
utkomst i handel och näring; du prästnian from,
du adelsman upplyst: lyft hatten för det sköna
minne, som vårt folk nu firar i tacksam hågkomst!
Finlands högskola är Finlands värn. Från deii har
ljusets strålar spridt sig till vårt fattiga folk. Hvad
den i tysthet utsått, det spirar nu upp i frodig
växtlighet. Det finnes ej en vrå af vårt land, dit
icke dess värksamhet trängt, det finnes ej en stuga,
som är oberörd af högskolans väckelser. Vid
högskolan hafva våra flesta stora män lefvat och
vär-kat; den liar fostrat våra präster, våra ämbetsmän,
våra skollärare, våra skalder, våra tänkare. Man
har kallat Finlands högskola Finlands hjärta. När
hjärtat klappar lifligt, då är liela kroppen kraftig
ocli sund. När universitetet stått soni liögst, då
har äfven landet liaft sina bästa dagar. Hvad detta
universitet uträttat för vårt land och folk kan icke
uppvägas i vågskål, icke uppmätas med vanliga
mått. Dess arbete kan endast mätas med landets
ödmjuka tacksamhet, med folkets obegränsade
kärlek. Universitetets 250-års fest skall upplifva dessa
känslor i månget bröst, skall fostra dem i månget
sinne, som under hvardagslifvets ätian icke liar tid
att dröja vid annat än det, soni nödvändigt fordras
för lifvits uppehälle. I den fest, soni dessa dagar
firas i vår gamla hufvudstad vid Auras strand,
förenar sig endräkt el igen bela vårt folk. Vi inse alla,
att vårt universitet varit af omätlig betydelse för
hela vårt land. Vi veta alla, att detta är urkällan
till alt, soni uppehållit vårt folk i ljusa och mörka
tider: vår gudsfruktan, vårt vetande, vår bildning.
Ocli hur än framtiden gestaltar sig för detta arma
folk i högan nord: aldrig skall det glömma att
vörda sin högskola, att tacksamt erkänna dess trogna
och trägna arbete för upplysning och
framåtskridande, att lyssna till de läror som iitsändts från
denna vår förnämsta lärdomshärd. Aldrig skall det
förgäta, att universitetets arbete under flydda sekel
varit ett arbete för folkets upplysning, för folkets
lycka på vägen till bildning ocli god sed.
#
tummarna mot underkäken öppnas munnen, ocli tungan
framdrages samt hålles ute hela tiden, som
behandlingen fortgår.
I och för själfva behandlingen ställa sig tvänne
personer vid den drunknades hufvud och fatta hvar sin af
hans armar med ena handen strax nedanom armbågen och
den andra omkring handlofven. Armarna föras härpå
strakta bakåt, tils de nå märken, hvarvid de få komma så
nära hvarandra, att de råkas. Sedan lyftas de åter upp,
böjas och tryckas mot bröstet.
Dessa rörelser upprepas ungefär 15 gånger i minuten
med par sekunders paus, såväl när armarna befinna sig
bakåt vid marken, sora då de äro vid bröstet.
En enda person kan i nödfall utföra behandlingen,
ehuru den då icke blir så kraftig. Tillgången blir
densamma, utom att ban ställer sig bakom patientens hufvud
och fattar i bägge armarna.
Först när lifvet börjar återvända, är det nödigt att
borttaga kläderna och gnida kroppen varm. Lifstecknen
kunna länge nog låta vänta på sig, men man må icke
fölen enda sekund uppgifva hoppet, utan ihärdigt fortsätta
under ett par timmars tid. Har lifvet då ännu icke
återvändt., så torde alla ansträngningar vara förgäfves.
Räddning och behandling af drunknade.
(Ur ^Simkonsten och dess inüfvande på egen hand"
af Oskar Ekman.)
iJtV onsten att rädda sig själf ur faran att drunkna består
eJbs förnämligast i att med lugn kunna öfvertänka
situationen och bestämma sig för, livad som skall företagas.
Ordspråket säger, att, när nöden är störst, är hjälpen
närmast, och hjälpen är ofta mycket närmare än man anar.
För att taga ett exempel, så låt oss tänka, att en icke
simkunnig person befinner sig i en båt, som håller på att
sjunka. Äger han ini beslutsamhet, så rycker ban till sig
cn åra eller något, annat föremål, som kan flyta på
vattnet, och medels hvilket han genom att själf plaska med
benen ban hålla sig uppe, tils hjälp hinner anlända.
Således endast lugn, ocli faran skall belt, säkert öfvervinnas!
Svårare är det i alla afseenden att rädda en annan
från faran att drunkna. Ja, det är onekligen det svåraste
värf cn simmare har att utföra. Han får därför aldrig
glömma att med en simkunnig kamrat öfva sig i denna
nyttiga sak.
Innan man hoppar i sjön för att skynda till
undsättning, afkastas åtminstone de mest hinderliga klädesplaggen.
Då man uppnår den nödstälda, nalkas man honom
alltid bakifrån, för att ban ej i sin ifver att rädda sig skall
få t.ag i den tillskyndande simmaren. Lyckas detta likväl
för honom, så kan man endast genom att dyka nedåt
frigöra sig, hvilket är nödvändigt för att icke bägge skola gå
förlorade. Fattande den förolyckade med ena handen under
hvardera armen, simmar man på rygg med honom i land.
Anländer simmaren till själfva olycksstället, först
sedan den nödstälda hunnit sjunka till botten, får ban lof
att dyka ned efter honom och sedan transportera den
sanslösa kroppen i land för att där vidtaga åtgärder till hans
vederfående.
Sedan den drunknade blifvit uppdragen på stranden,
vidtager behandlingen genast. Spåras icke tecken t.ill lif,
då man vändt honom framstupa med handen under pannan
samt därefter på sida, kittlat svalget och näsborrarna, rif vit
(gnidit) ansikte och bi-öst torra samt därefter bestänkt dem
med kallt vatten, måste man på konstgjord väg försöka
framkalla andhämtningen.
Patienten rändes framstupa med ena armen under
buken strax nedanom bröstet. Härefter vändes han på rygg,
(dia trånga klädesplagg upprifvas, och en hopviken röck eller
dylikt placeras midt under ryggen. Genom en tryckning med
Stinkande ämnen kunna med fördel hållas under
patientens niisa, och spritdrycker äro värksamma till att
återställa blodcirkulationen, då han kommit till sans.
Sedan detta lyckliga stadium inträdt, är det af vikt, att
själfva kroppen behandlas på ändamålsenligt sätt,.
Gnidning ocli klappning äfvensom fotrullning, hvilket sistnämda
medel är af utomordentlig värksamhet, då det gäller att
sätta blodet i omlopp, kunna härvid rekommenderas. Har
man ytterligare varma klädesplagg att svepa om patienten,
finnes godt hopp om hans fullkomliga återställande.
Gäller det att bispringa någon, som gått in på svag
is, måste man krypande på måge nalkas olycksstället,
medan den förolyckade själf försöker att rygglänges komma
upp på isen. Detta borde icke vara svårt, om han genom
att simma eller till och med endast plaska med benen
söker att hälla nedre delen af kroppen flytande.
Måtte sist och slutligen enhvar lägga på minnet, att
besinning och raskhet i handling kunna förebygga mången
olycka! I sanima mån skall antalet af de sorgliga händelser,
då människor drunkna i andras åsyn, alt mera minskas.
Hågra ntän nr de „djnPa leden" från
1808-1809 års krig, VIII.
Meddelade af 3lttbcr3.
Jifröm, "gllm, °ch B11»?’
Nylands dragoner.
an finner ganska snart ilnder samtal med
äl-fQft dre personer, att de indelta krigarna nästall
öfweralt efterlämnat ett mycket wackert minne.
De woro efter hwad sägner od) likaså gamla
hand-lingar wisa i de slesta sall sina „roteböllders
högtids-gäster", sina bya- od) socknemäns glädje och stolthet
och — isall „de woro ogista — jäntornas älsklingar".
Det goda förhållande, i hwilket de stodo till
omgif-ningen, berodde wäl därpå att de woro jordbrukare
på samma gång de woro krigare och sålunda lärde
sig sätta wärde på idoghet och arbetsamhet. De
in-togo ungefär famlna ställning till sin omgifning fom
i skärgården lotsarna till öfriga skärgårdsboar.
Sika-som lotsen ilte på öppna haswet llnder kamp med
stor-mande wågor osta iltsör lnannabragder soln icke hwar
man warit med om, wlnino de indelte llnder krig od;
örlig ofta utmärkelse sör tapperhet od) rykte om
manna-duglighet. I fredstid walide de sig ilnder
fältmö-tella wid ordningsfinne, buglighet od) drift i hwad
de företogo. Sifwet är en god fkola; de fågo mera
od) inhämtade mera än de, som aldrig rört sig iltoni
hemknutarna. SÖid hemkomsten tillämpade de sitt större
wetande od) sin förökade erfarenhet wid odlingen af
fina fniå åkertäppor, på hwilka de arbetade med in-
fikt od) oinforg od) föregingo fålnnda ofta de
egent-liga jordägarna med godt exempel i ett som annat.
Siksom i skären samma släkt ofta led efter led fortfar
med lotsyrket på famma gång ben därmed förenar
fiskarens, någon gång äfwen jordbrukarens; likaså war
det äfwen fallet med de indelte. 2Jled tillrädligt
ar-bete och tillrädliga inkomfter wäxa lotfarna, då och
då pröswabe under kampen med stormarna od) farorna
llte på hafwet, få att fäga till i roten od) blifwa ett
kraftfullt och dugande släkte. Så war det äfwen
fal-let med de indelta krigarna, dragonerna fåwäl fom
fotfoldaterna, i främsta rummet dod dragonerna;
de-ras hein kommo därigenom att blifwa plantskolor för
duktiga krigare, troget od) dugande tjänstefolk nl. m.
Det är därför man ännu i dag fom är finner,
att mången af den nu lefwande generationen efter
fädrens befkrifuing kan tälja ett och hwarje om
dra-goner od) fotsoldater, af hwilka största delen redan
för iller än 80 år fedan, det will fäga ilnder kriget,
skattat åt förgängelsen.–
As de fyra dragonerna Ström, Alm, Sång och
9iy, är Alm, Dakerbacka-dragonen, den hwars minne
lifligast fortlefver i bygden. §an fkildras fom liken
till wäxten, kwick och rörlig od) böjd för fkälntfamma
upptåg, fästen, som han red, skall ide häller haswa
fylt måttet, men fkall warit eldig, fnabb od) uthållig
famt framför alt utmärkt wäl inriden. 2>ied ett lag
på betslet lär Alin fått den att fkjilta af fom en pil
od) åter midt under det mildaste lopp helt lätt fått
den att stanna nästan ögonblidligt.
Före krigets utbrott infamt han fig en gång för
sent på nlönstringsplanen i GÈlilnä och befarade då att
han fkulle bli dömd till ett „wisft antal käppar". Då
han redan war hell nära fronten, fälde han liksom
af misstag sin ränsel, wände om, red ett styde förbi
den och fångade, då han återkom, midt ilnder den
fnab-baste ridt med en kosads wighet ilpp ränseln, red in
i sitt led och skall sör detta sitt konststyckes skull
er-hållit tillgift för dröjsmålet-
För hiftoriens fanningsenlighet borgar
imderted-nad icke; anför den blott fås om den numera af
tro-wärdiga personer i byn berättas, Sikaså det följande.
Sång, Slätis-dragon, fkall åter ha warit en
mydet träffsäker skytt. 9ßå en björnjakt hade hans
kamrat råkat under nalles ramatag. „Dm du kan,
wänd hnswudet åt sida, så jag får korn på rätta
pricken", kommenderade Sång. Stannen i björnens klor
lydades efterfölja uppmaningen; ögonblidligt affyrade
Sång od) kamraten war räddad.
©ammelgårds-dragon bar namnet Ström. Då
han wid krigets utbrott kom till ett af ©ammelgårds
hemmanen för att fäga farwäl, bad han wärdinnan
fätta fram hafre för häften. Stället war fattigt och
den hushållsaktiga wärdinnan gaf åt häften blott
haf-refådor. Detta grep Ström djupt och half utbrast:
„£ära mor, 9Ji förstår ide, titt hwilka mödor od)
fa-ror jag liksom hästen går. 9li förstår det ide, kära
mor! Därför har 9ti hjärta att nu åt min häst ge
blott hasresådor."
©llmman skyndade att godtgöra sitt misstag, men
därtill fid hon ej tid; Ström hoppade ilpp på hästen
och red bort — ut till kriget, hwarifrån han aldrig
fkulle återkomma.
Dm en af Alms bragder berättas följande: „2ßid
$ymmeneälf hade fkwadroliens officer blifwit tillfånga-
tagen, och ryfka soldater höllo på akt på en färja
trans-portera honom öfwer älfwen. Alm fkall då hafwa
ridit öfwer älfwen litet högre upp. Som en
wirfwel-wind hade han jagat fram till landningsplatsen od)
hunnit fram juft då flottbron landade, genaft rykt titt
fig fin officer och ridit öfwer siottbron ut i älfwen
— innan de häpna fienderna återhämtat fig från fin
beftörtning.
I hwilka ftrider desfa fyra dragoner för öfrigt
deltagit minnes man numera ide. Att de dock liksom
Skylands dragoner öfwerhufwudtaget ofta woro nied
i elden, faller af fig fjälft, ifynnerhet foni de ända
titt krigets slut stodo i ledet.
Ström stupade. Sång och Alm återwände titt
fots. 9?y, hemma från Sindkoski by, war od den enda
af fodnens dragoner, fom hämtade hästen hem med sig.
Afwen efter kriget war Alm känd för fitt glada
humör. Särskildt omtalar man ännu hnril han ilnder
sina „faftlagsåkningar" utan att följa wägen åt ja;
gade öfwer bädar och diken, gärdesgårdar och badar,
så att den lnedåkande osta war i „lite lis" sör honom.
91ystll hemman i Dakerbacken förwaras ännu
som minne Alms ryttarepistol.
efter dragonen Ström bär ännu Strömsäligen
sitt namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
