Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 39
Helsingfors den 24 September
1890
LÄND och STÄD.
Bk ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FOR MENIGE MAN Æ
Prenumerationspris:
för helt år................3 mk 50 penni.
» halft ..................2 „ —
» kvart ..................1 „ 25 „
Märk! Postafgifterna och ersättning för hembär-
ningen i Helsingfors äro häri inberäknade. ~
___________________________ ___
Prenumeration
emottages å alla postanstalter samt i Helsingfors
Sltil-naden 15, Laurents tidningsdepot, Nya vattenserveringen,
Friis bokhandel, tryckeriet Helenegatan 5. Apoteket
Andrégatan 8 samt Sörnäs apotek.
Annonser
à 15 penni för petitrad kunna inlämnas i
pappersbutiken Skilnaden 15 samt å tryckeriet Helenegatan 5.
Lösnummer à 10 penni.
UTGIFVARE:
Doktor P. NORDMANN
[Skilnaden 15. Telefon 622].
MEDARBETARE:
Magister E. LAGUS och lektor K. LINDSTRÖM.
Tidningen utkommer hvarje
ONSDAG.
W
r
f
Ferdinand de Lesseps.
laiid detta århundrades stora män måste nian
, otvifvelaktigt äfven räkna deii man, hvars bild
vi i dag framställa. Hans storhet beror icke
så mycket därpå att han skulle framkommit med
nya, stora tankar, som icke mera på den
skicklighet och okufliga, alla svårigheter brytande energi,
hvarmed han bedrifvit de företag af ofantlig
betydelse för Europas handel ocli framåtskridande, i
hvilka lian varit den ledande mannen.
Ferdinand de Lesseps föddes deii 19
november 1805 i staden Versailles i Frankrike. Efter
fullbordade studier i Paris, utnämdes haii till fransk
konsul i Lissabon, hvarifrån han efter några år
flyttades till Egypten. Här tjänstgjorde han först
i Kairo och sedan såsom generalkonsul i
Alexandria till 1S49. Denna vistelse blef afgörande för
hans framtida öde. Här uppstod nämligen hos
honom tanken på byggandet af en kanal emellan
Medelhafvet ocli Röda hafvet, hvarigenom de
europeiska fartygen för att komma till Indien ej vidare
sknlle behöfva göra den långa omvägen kring
Afrika, söder oin Goda Hoppsudden.
Denna tanke var ej någon ny. Man känner
af historien att redan Farao Neklio i Egypten, flere
hundra år före Kristi födelse, insett deli ofantliga
vikt en dylik kanal skulle hafva. Han började
äfven gräfningar för kanalen, men arbetet kunde ej
slutföras. I början af vårt århundrade uppdrog
den franska kejsaren Napoleon I åt ingeniörer att
undersöka möjligheterna för byggandet af eii sådan
kanal. Undersökningarna ledde då till det resultat,
att kanalen ansågs omöjlig att utföra. Man trodde
nämligen att vattnet i Röda hafvet stod så mycket
högre än vattnet i Medelhafvet att kanalen blefve
en strid ström och således ofarbar.
Ar 1854 kom Lesseps åter till Egypten på
inbjudning af vicekonungen Säid-Pascha och
vidtog omfattande undersökningar rörande möjligheten
af kanalens byggande. Han kom till deii
öfvertygelsen, att kanalens utförande icke mötte några
oöfverstigliga svårigheter. Det lyckades honom
äfven att vinna vicekonungen för företaget och
erhålla hans tillstånd till arbetets utförande.
Likväl möttes Lesseps af svårigheter på ett
annat håll, nämligen af den engelska regeringen,
som på alt sätt sökte motarbeta företaget,
hufvudsakligast af afundsjuka mot Frankrike, som stält
sig i spetsen för detsamma. Sedan Lesseps gjort
flere resor till England och kejsar Napoleon III i
Frankrike gifvit hononi sitt understöd, lyckades
han till en del äfven undanrödja detta hinder, så
att kanalens byggande kunde vidtaga den 25 april
1859.
Arbetet fortgick härefter raskt, likväl tidtals
afbrutet till följd af att den turkiska sultanen,
på-värkad af England, förbjöd dess fortsättande.
Slutligen den 17 november 1879, således efter 20 års
arbete, kiinde bela kanalen öppnas för
skeppsfarten. Detta skedde med stor högtidlighet, och många
ärebetygelser kommo Lesseps till clel, äfven från
deras sida, som tidigare ifrigast motarbetat honom.
Kanalen sträcker sig från hamnen Port-Said
viel Medelhafvet till staden Suez vid Röda hafvet.
Efter den senare staden kallas kanalen äfven
Suezkanalen. Dess längd är 200 kilometer.
För att visa den ofantliga betydelsen af denna
kanal vilja vi anföra att vägen från
Konstantinopel till Bombay i Indien då man, såsom före
kanalens byggande var fallet, färdas omkring Afrika
är 61,000 kin, men genom Suez-kanalen endast
18,000 km, således 43,000 km kortare. Likaså
är vägen från London till Bombay omkring Afrika
59,500 km, genom Suez-kanalen 31,000 km,
således 28,500 km kortare. Nu färdas årligen genom
kanalen tiisentals fartyg.
Sedan Lesseps fullbordat detta storartade
arbete, vidtog han omedelbart med ett annat lika
storartadt: att gräfva en kanal genom det näs —
Panama-näset — som förbinder Nord- och
Syd-Amerika. Efter clet denna kanal är färdig blir
det således möjligt att segla från Atlantiska
oceanen till Stilla hafvet utan att behöfva göra den
långa omvägen omkring liela Syd-Amerika.
-s-D-c
FERDINAND DE LESSEPS.
Vid detta företag mötte Lesseps oni möjligt
ännu större svårigheter än vid utförandet af
Suezkanalen. Förenta Staternas i Nord-Amerika
regering motarbetade företaget, klimatet på
Panama-näset sades vara outhärdligt för europeiska
arbetare och så vidare. Lesseps lyckades dock
öfverbevisa sina motståndare om oliållbarheten af alla
deras påståenden och arbetet kunde vidtaga för
ungefär 10 år sedan. Lesseps förutsade då att
kanalen kunde öppnas 1889.
Så har emellertid ej skett. — Ännu är
kanalen på långt när ej färdig och företaget synes gå
mycket stora svårigheter till mötes. För det
närvarande hvilar arbetet till följd af brist på
penningar. Det är dock möjligt att dessa svårigheter
skola blifva undanröjda och det ännu föriiunas den
nu 85-årige mannen att se detta andra storvärk
fullbordadt.
Svenskars oeh finnars första
bosättning- i Amerika.
f *
Æ våra dagar resa många familjer från
Skandina-(Jt) vien och Finland öfver till Amerika ocli komma
då till ett välbefolkadt land. Europeeriias
bosättning i Nordamerika är dock icke särdeles gammal.
Det var först år 1607 engelsmän och holländare
begynte anlägga kolonier på Nordamerikas ostkust.
Exemplet manade andra nationer till efterföljd.
Holländaren Peter Miniiit, som förut beklädt
guvernörsämbetet i Nya Amsterdam i Amerika, framhöll för
rikskanslern Axel Oxenstjerna i Sverge de fördelar,
den svenska handeln kunde skörda af en svensk
besittning i nya världen. Resultatet häraf vardt, att
Miniiit stäldes i spetsen for en expedition, bestående
af fartygen ,,Kalmar Nyckel1’ och „Gripen". Dessa
afseglade i augusti 1037 från Göteborg öfver Holland
till Amerika, där befälhafvaren den 29 mars följande
år inköpte af en indiaiihöfding ett stycke land på
Delawareflodens västra strand. Detta område
kallades, moderlandet till ära, Nya Sverge. Vid ett af
flodens tillflöden uppfördes ett fäste eller rättare ett
blockhus, soni efter drottningen benämdes Kristina.
Holländarne, hvilka ägde besittningar i närheten, voro
dock foga belåtna med sina nya grannar.
I juli 1038 afreste Miniiit till Goteborg med sina
fartyg, det ena lastadt med tobak, det andra nied
pälsvärk. Till kommendant å fort Kristina utnämdes
eii svensk löjtnant Peter Hollender. For öfrigt
vidtog man i hemlandet kraftiga åtgärder för att
anskaffa folk till den unga kolonin. Genom kungl, bref
af den 8 augusti 1639 befaldes landshöfdingen öfver
Värmland att ifrån sitt län skyndsamt öfversäiida till
Amerika förrymda knektar och andra förbrytare med
deras barn ocli hustrur. Till utrustningen beviljades
åt hvarje knekt en klädning och 10 daler
kopparmynt, hvarjämte honom lofvades att — oin han
sådant önskade — få återvända efter ett eller två års
forlopp.
Landshöfdingen stälde sig befallningen till
efterrättelse ocli afsände till Göteborg de personer, som
lian lyckats öfvertala att flytta till Nya Sverge. Bland
dem funnos äfven några finnar.
Den 16 april 1641 erhöll sanima landshöfding
befallning att öfvertala de i hans län och norska
gränsområdet kringströfvande finnarne att godvilligt med
sina familjer utvandra till Amerika. Men enligt lians
uppgift lyckades lian ej däri. Haii lät då fasttaga
eii hop finnar ocli insätta deni i fängelset i Karlstad.
På hans därefter framstälda fråga, huru nied fångarne
borde förfaras, svarade regeringen, „att det var
behagligt, att det lyckats honom att få sådana skadliga
ocli skogsfördärfvande finnar och löst parti vid
hufvudet", ocli oni desse ej godvilligt begåfve sig till
Nya Sverge, skulle de anskaffa bofaste män, som ginge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
