Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 44
l 75
Mödosamt är fiskarens arbete. Ofta nog’ får lian
vaka hela natten, då ban i höstmörkret ligger med
båten fästad vid sina skötor. Ej underligt då, att ban
oni vintern ser nöjd ut, då han får lägga sig i sin
säng i den varma stugan. Har fångsten varit så
behjälplig under sommaren, att han fått bröd i huset, då
är alt bra.
Men så är det ej i år på våra trakter. Dålig
var hvassbuksfångsten, och hvassbiiksinläggarena
tyk-kas ej vilja hafva fisken saltad. En stor efterfrågan
råder på hvassbuk. Våra fiskare, som kommit från
Ekenäs, hafva ganska roligt öfver uppköparena, som
springa om hvarandra, då en båt anländer samt
öfver-bjuda hvarandra, „di ä’ riktiga spiktakelmakare",
heter det. Hvassbuken liar kanske blifvit rädd för dessa
trakter, där man så traktar efter dess lif! Ofta nog
kunna så många skötrader vara utlagda i en fjärd att
blott ett par alnar är afståndet emellan hvarje rad.
Blir det då storm oni natten, så kunna alla skötor om
morgonen ligga fullkomligt ihoptrasslade och den som
har de starkaste skötorna får naturligtvis den största
vinsten. Har strömmen i vattnet varit tillika stark,
så kan det hända att alla blifvit bortförda. Om också
sådant ej händer, så kan man ej begripa, huru fisken,
oni den också hade lust att gå och hänga sig i någon
af skötonias maskor, kan hitta dit emellan skötraderna.
Skärgårdsbon fruktar stormen men också tjockan.
För flere år sedan hände härstädes att en man
öfver-fölls af tjockan; han seglar och seglar men kommer
ej till något land. Snart märkte han tydligt af
dyningarna, att han var ute på hafvet, men då var lyckan
lionom gynnsam. Han blef efter många och säkert för
lionom långa timmar upptagen af en galeas, soni
träffade komma i hans väg och så fick han göra en resa
till Stockholm. Denna resa gick dock ej så fort.
Hemma ansågs lian redan död, och samma söndag han
hemkom skulle i kyrkan anmälas att ban ej var ibland
de lefvandes antal. Sorgen förbyttes emellertid i glädje!
— Vår högre folkskola började sitt andra läseår den
23 september och 10 nya elever inskrefvos. Hela
antalet är sålunda 34. — Tidningarna läsas flitigt
hvarje söndagseftermiddag i läsesalen.
Kväll-Ulf.
Bref till mina vänner i landsorten.
Till Petter och Lisi.
Nu är det bra länge sen dess jag sist skref till er,
så att ni har kanske trott, att jag blifvit sjuk eller död
eller något sådant. Men Gud ské lof, jag lefver ännu och
orkar som fordom lugga elaka skolpojkar — ja nog sku
jag orka göra det alltid, men naggen i, det får man ju inte
göra numera. Vi ha så grufligt stränga lagar här i landet,
och det kan ju vara så bra det, men nog borde en gammal
skolmagister ändå få företa ett par skolpojksluggningar i
veckan för att hålla sig vid humör. Eller hvad menar du,
Petter? Vet du, man vill ibland bli riktigt på allvar ur
humör här i hufvudstaden. Först det dåliga vädret, och
så de dyra tiderna, och så de ryska tidningsherrarnas
evin-nerliga nedrigheter och lögner och sist och slutligen
fen-nomanernas dumheter vecka in och vecka ut. Nu sist har
någon af deras stora musikanter i den finska tidningen
TJusi Suometar sagt otäckheter om våra vackra svenska
folkvisor och om hufvudstadens bildade allmänhet, därför,
att. den inte tycker om alla finska visor blott därför att
de äro finska och om finska musikanter som spela illa och
sjunga falskt. Ja, nog äro de ofta bra dumma de
fennoma-nerna! Nog ä de bra roligt att veta, att hvarken Petter
eller Lisi eller edra bekanta höra till dem. Men int vill jag
mera tala om dem. De må nu hållas bäst de gitta och
skrifva gemenheter dagarna i ända. Man orkar till slut ej
ens mera bli nog arg uppå dem.
Petter skref i sitt sista bref och frågade, om vår gamla
guvernör Alfthan ännu sitter kvar som styresman öfver
Nylands län. Ja så är det, Petter, då du inte ha hållit dig
med tidningar, så vet du inte hvad som sker i stora
världen. Nej, Petter, vår duktige guvernör Alfthan har redan
för par år sedan blifvit senator — ja, och det förtjänade
han — och nu heter guvernören Palin. Han är en hög
herre: både guvernör ocli generalmajor och riddare, fast
han ännu är bara några och fyratio år. Man säger om
honom allmänt liär i staden det som Runeberg sade om
Vilhelm v. Schwerin: „Hvad hilmer han ej, om hans tid blir
lång". Nu berättar man emellertid, att ban skulle tänka på
att lägga in om afsked och flytta till Ryssland, och då
måste vi ju igen få en ny guvernör, naturligtvis. Inte vet
jag ändå om ryktet är sannt, men nu pratar alla människor
om det, så kanske går det i uppfyllelse. „Förespå, eftergå",
brukade min gamle mormor alltid säga. Jag vet int äljes,
hur alla människor nu med ens börjat tala så förskräckligt
om generalmajoren och riddaren och guvernören Palin, men
hvart man kommer: Palin, Palin! Annat finns ej i
språklådan. Han gaf äljes här om dagen afsked „på grått
pap-er" som man säger åt f. d. kaptenen, filosofie doktorn,
skeriinspektören och världsomseglaren Oskar Nordqvist
från dennes tjänst som rysk translator (öfversättare) på
landskansliet. Inte var det alls för det lian skulle
öfversatta illa, nej, men doktor Nordqvist hade utom tjänsten
gjort någonting som generalmajoren och riddaren,
guvernör Palin inte tyckte om, ocli så: morgens fischer!
Voj, voj ändå, om också jag Niklas pojkluggare sku
få ge afsked så där utan vidare, icke blott åt doktorer och
världsomseglare, men äfven åt andra herrar — och
damer förstås! — Si odå ska alt en och annan få afsked.
Prosit, någon nös! Ah hå, och jag som ej ens en gång får
lugga elaka skolpojkar! Vet du, den där Nordqvist, som
fick afsked af guvernören ocli riddaren och generalmajoren
Palin, ban är min gamla skolkamrat och äljes en riktigt
en duglig karl. Han följde med Nordenskiöld på hans
världsomsegling nu för ett dussin år sedan. Om nu guvernör Palin
skulle flytta till Ryssland, tänk dig Petter, om han sku
bli generalmajorens efterträdare! Fast ban int duger till
öfversättare, så kanske sku han bli en rasande bra
guvernör! Ja sku riktigt önska det nu, då ban inte mera kan
förtjäna med sina öfversättningar, stackars karl! Den som
lefver får se!
Nog hade jag ännu att prata om mycket annat, men
de liär kråkfötterna liär ofvan blefvo redan så många, att
det blef nästan för mycket den här gången. Så mycket
blott ännu, att det stora lotteriet den sjunde och åttonde
november lofvar bli någonting riktigt extrafint och
stor-ståtligt, sådant man icke förr sett här i hufvudstaden.
Måtte nu inkomsten bli riktigt förfaseligt stor, så att Svenska
Folkskolans Vänner måtte kunna inrätta många, många nya
skolor. Det behöfs nog, minsann! Några fruar och
fröknar och herrar här i staden lär lia skrifvit till en bel hop
andra fruar och fröknar och herrar i landsorten och bedt
dem äfven samla pengar för det goda ändamålet. Stiligt
vore det, om vi finge ihop insamlingar i alla städer och
svenska församlingar, eller hvad menar Lisi? Har du ej
gjort någon vinst också du till lotteriet? Du skulle se,
huru stadens flickor arbetat och huru de lagat! Men det
där skall jag skrifva om, när lotteriet är förbi. Lef nu
väl till dess, Petter och Lisi. Hälsa gammel bisin och mor
Brita från Niklas.
Från hemlandet.
Ett vackert företag. Senaste vårtermin bildades
här i Helsingfors en liten förening, som kallar sig
„Böcker ät de blinda." Dess namn säger redan hvad
den åsyftar. Den lilla föreningen vill nämligen
anskaffa böcker åt de blinda barnen och åt de
fullvuxna personer, som komma att få hem och vård i
det blifvande Blindhemmet, när det engång blir
färdigt. Någon frågar: hvad gora de blinda med böcker ?
Ja, vanliga tryckta böcker kunna de ej nyttja, och
därför måste man for deras räkning sammanställa ett
skildt slags böcker, skrifna med så kallad blindskrift,
d. v. s. med upphöjda bokstäfver. Det är mycket
bråk med att åstadkomma sådana, ocli dyra äro de
äfven. Därför lia nu några unga damer slutit sig
till sammans till nämda förening och egna lediga
stunder åt utarbetandet af böcker af antydt slag.
Enhvar medlem i föreningen har förbundit sig att
årligen på blindskrift skrifva af åtminstone 50 sidor
från någon god bok. Fortfara de så några år, så
åstadkomma de lätt ett helt bibliotek, de blinda till
glädje ocli nytta. I spetsen för föreningen står
fröken Celi Mechelin. Ära åt henne och alla de unga
damer, som på detta vackra sätt arbeta for sina
vanlottade medmänniskors bästa!
Studentexamen, denna af alla skolgossar fruktade
präss, kommer troligen nu att forändras i syfte att
gora den enklare och mindre ansträngande.
Konstföreningens utställning har riktats nied en
mängd nya ocli vackra taflor.
Det ser ut som om upphofsmannen till det hemska
mord, hvilket i somras begicks vid Sjömansgatan,
äntligen skulle blifvit gripna. Tvänne karlar, David
Häk-känen och Pystinen, hvilka äro besvärade med svåra
misstankar, liafva häktats.
Den första af de till förmån för Svenska
folkhögskolan i Nyland tillstälda soiréerna gaf en
behållning af 398 mark ocli 53 penni. De nyländska
studenterna ämna fortsättningsvis under vinterns lopp
anordna soiréer för ändamålet. Då det är antagligt,
att äfven dessa komma att gifva lika godt resultat,
skall folkhögskolefonden säkert vid läseårets slut på
detta sätt hafva erhållit en vacker tillökning.
Vid Svenska lüeratursällskapets möte senaste
torsdags behandlades bland annat följande frågor:
Student Tliurman, hvilken senaste sommar såsom
sällskapets stipendiat idkat språkforskningar i Pargas,
liade till sällskapet inlämnat en samling ord på
Par-gasmålet. Dessutom hade hr Thurmaii insamlat
folksånger ocli sägner, men liade de ännu icke blifvit
utskrifna. Prof. A. 0. Freudenthal åtog sig att granska
de nämda samlingarna.
Student Thurinan liade hembjudit sällskapet till
inlösen ett gammalt manuskript, innehållande
folkvisor, tillhörigt en bonde i Kokar. Sällskapet beslöt att
iippdraga åt magister E. Lagiis att genomgå
samlingen och se till, huruvida den förtjänade att inlösas.
–u
Sanatoriet (sjukhuset) på Toivonoja, som grundlagts
af doktor V. Ekelund besöktes i förra veckan af ett
stort antal bland hufvudstadens läkare. De uttalade
därvid sin stora tillfredsställelse öfver anordningarna,
som alla vittnade om den omsorg, med hvilken
ägaren inredt den nya inrättningen. Denna är afsedd
att mottaga i främsta rummet lungsotspatienter, soni
där bli i tillfälle att behandlas efter den s. k.
friliifts-metoden. Äfven for svaga ocli nervösa patienter
finnas särskilda rum inredda.
Arbetareförsäkringskomitén liar nied stor pluralitet
uttalat sig emot införandet af obligatorisk
sjukförsäkring. Komiténs närmaste sysselsättning blir nu att
diskutera hvilka åtgärder i lagstiftningsväg möjligen
kunde vidtagas till sjukkasseväsendets utveckling på
frivillighetens väg.
Läsesalen i Sörnäs. Till medlemmar i
direktionen för den i Sörnäs inrättade läsesalen for folket
hafva stadsfullmäktige utsett mag. M. Holmberg,
fröken A. Trygg, med. kand. frih. K. v. Alfthan, fröken
B. Hermansson, folkskolelärarinnan M. Friberg, dr
A. Hjelt och dr A. A. Granfelt.
Skulptören Ville Wallgren öppnade senaste lördag
i Atheneum en utställning af ett 50-tal skulpturvärk
i marmor och gips. De lämna en god föreställning
om konstnärens utveckling från elev till mästare pä
bildhuggerikonstens område. Det älsta för 12 år sedan
utförda arbetet är en liten medaljong i gips,
föreställande målaren Uotila och det sista är en fintmejslad
reliefbild i marmor af Kristus på korset. Mellan dessa två
arbeten komma en lång rad af större och mindre
skiilp-turvärk, alla fördelaktigt vittnande om hr Wallgrens
själfständighet på sitt område, flit och vackra
anslag-Till de yppersta konstvärken måste räknas statyn
Ma-riatta, bröstbilderna af arkitekten Engel och målaren
Edelfelt samt Torckel Kniitssons präktiga bildstod. Vi
begagna oss af tillfället att uppmana allmänheten att
flitigt besöka hr Ville Wallgrens utställning. Den är
den första ocli största af en skulptör i Finland
anordnade.
Frän Lappfjärd skrifves till oss: I vår tid är
läskunnigheten redan ganska allmän. Folkskolebarnen
kunna redan handskas ined stora tal och utsåga deras
betydelse. Förr var det annorlunda, I en landskyrka
sutto engång tvänne gummor. Den ena, som var
närsynt, bad den andra se efter, hvilken psalm klockarn
satt upp på svarta taflan. Hennes granne efterkom
begäran, men att utsäga talet 107 det öfversteg
hennes förmåga. Hon grep därför till liknelser ocli
yttrade fundersamt: „Främst står en ’staka’, sen
följer ’ringen’ och sist ’kapyxan’".
En riktigt nyttig och treflig bok utgör ett nytt
arbete af naturforskaren doktor A. E. Brehm.
Arbetet, som heter Från Nordpolen till ekvatorn,
innehåller 17 föredrag, fördelade på 10 häften. Däri
behandlas drag ur djurens lif och framställas utmärkta
skildringar oni främmande länder och folk. Emedan
bokens pris 11 mark 20 penni gor det omöjligt för
de flesta allmogemän att köpa den, borde ett exemplar
däraf anskaffas till de större folkbiblioteken.
Saluhall på Sandvikstorget. I Finland skrifves:
Planen att anlägga en saluhall på Sandvikstorget är
redan ett år gammal. Äro vi icke orätt underrättade
skrider den som bäst med raska steg mot sitt for värk
-ligande. Hallbyggnaden skulle blifva något mindre än
den vid sodra hamnen, men ändå betydlig nog att doma
af kostnadsförslaget, soni torde gälla bortåt 150,000
mk. Den skulle rymma 50 försäljningsstånd eller
butiker, af hvilka ett tiotal skulle särskildt inredas for
fiskhandel och därför förses med smärre
vattencisterner. I motsats till hallen vid södra hamnen skulle
denna förses med värmeledning och jämväl nied
rymliga källare för förvaring af varorna.
Ett skådespel på latin liar under veckan tvänne
gånger uppförts på Arkadia teatern. De spelande hafva
varit studenter. Stycket gick nied lif och lust ocli
väckte mycket loje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
