Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 42
Ocli (let märkvärdigaste af alt är att till ocli med de
dagar, dä han inte spått storm, så kan det i sju fall bland
tio storma ändå. Att professor Falb blifvit populär äfven
på landsbygden inom vårt land, finner man därutaf att
nästan vid hvarje inträffad stornidag hör man frågas: „Är det
Falbsdag i dag igen" o. s. v. Att förresten nuförtiden tala
om stormar och ruskigt väder är ju att tala om livad som
förekommer så godt som dagligen, ocli en väderlekskrönikör
borde därför härefter endast ,,rikta" sin uppmärksamhet
på de så sällsynt förekommande „vackra dagarna". För att
dock inte blifva eller rättare sagt nödgas skörda äran af
att vara »banbrytare" for någon „ny riktning" inom
väderlekskrönikörernas värld, vill jag följa dc gamla gängorna
åt ocli omnämna, att den första snönederbörden härstädes
på hin sidan af detta år inträffade den 6, och andra
snönederbörden den 19 sistvikne oktober. Hvardera gångerna
var cj snömängden synnerligt stor samt af endast några
dagars varaktighet. När den tredje snönederbörden, som
antagligen lagar vinter, skall inträffa, vet endast framtiden.
Såsom det nn emellertid synes lär vintern kanske låta vänta
på sig, ty vi hafva för det mesta högt sjövatten och
sydliga vindar med regn och dimma. Stormarna? — Ja, se dem
har jag dock icke mäktat räkna. Den sista jag erinrar mig
inträffade härstädes den 29, 30 ocli 31 sistvikne månad med
alla „tre ordningarne" — som jag tror — på en gång, ty
så „kritisk" eller våldsam var denna starka orkan. Styrkan
i luftvågorna var dock icke så stor denna gång som i den
mångomordade augustiorkanen, men hafvet liade däremot
nu — enligt strandbornas eget påstående — stått högre
än då samt förorsakade äfven denna gång villervalla och
förstörelse bland strandgods på landbacken. Handelsman
Kamppis brygga t. ex. refs för andra gången på detta
året sönder af storm ocli vågor.
Vare detta emellertid nog om stormarna ocli det fula
vädret och låtom oss tala om någonting trefligare!
För ungefär två veckor sedan hade vi härstädes ett
fyra dagars „dundrande kalas" — stiligt bröllop — ville
jag rättare säga. Drufvans saft, hvit och skummande,
serverades i långa glas i ymnighet, och tillgång på alt annat
godt och grant, smakfullt och nöjsamt saknades icke häller.
Det var med ett ord sagdt, ett bastant bröllop. Men så var
det också bastant — jag menar förmögna gubbar som
bekostade detta bröllop, hvarför ingen må förtycka dem denna
tillfälliga lyx. När skall man visa sig frikostig mot sina
vänner ocli anhöriga, då man har råd och lust därtill
någon gång, om inte vid dylika tillställningar, som ju i
allmänhet sagdt inträffa mera sällan i en människas lif.
„Sällan" sade jag i den bemärkelsen, att man i vanligaste fall
„inte kommer att fira sitt eget bröllop flere än en gång i
sitt lif. ,,Ingen regel utan undantag" — och detta har
åtminstone hvad bekostandet af flere kalas vidkommer sin
tillämpning särskildt här på brudens vid ifrågavarande
bröllop far, handlanden härstädes Hermans, som firat två
gånger bröllop åt sig själf ocli åtta gånger åt sina barn,
hvarför detta var det tionde bröllopet, och åt den sjunde
dottern (ban har nämligen en son) ban bekostade detta bröllop.
Det älfte bröllopet återstår ännu, ty herr Hermans har en
dotter, som är fjorton år gammal, ännu kvar. Då nu åldern
på de öfriga döttrarna som brudar varierat emellan femton
och tjugu år — denna senaste var sjutton år gammal —
så torde detta bröllop, om gamla märken slå in, inte vara
altför aflägset. Handelsman Hermans är således äfven rik
på mågar, och rika mågar kunna vi tillägga ännu. Åt hvar
och en af sina döttrar har herr Hermans gifvit utom ett
rikt „utstyre", och bestått ett gentilt bröllop, tvåtusen (2,000)
finska mark kontant på ett bräde — som man säger — till
yUngmorsgåfva". Att uppräkna alla dessa mågar hör
naturligtvis inte hit, ej häller skulle tidningens knappa
utrymme medgifva det, jag vill dock omnämna, att
fästmannen vid detta bröllop var possessionaten J. W. Fronden,
ägare af Hinkaböle frälselägenhet å Mogenpörtüholme
härstädes samt enda arfvingen till skeppsredaren, för detta
kyrkovärden och för närvarande folkskolekonomen
härstädes herr A. W. Fronden. Hinkaböle egendom är belägen
vid en vik af „ Abborfjärden" liksom den i ett af mina förra
bref omnämda Pörtnora egendom, hvars förresten inom
parentes sagt blifvande ägare herr A. Dromberg också är en
af herr Hermans mågar den sjätte i ordningen.
Jag återgår tillbaka till min skildring af
ifrågavarande bröllop.
Att lämna en utförlig beskrifning öfver detsamma
blefve för detta bref altför vidlyftigt samt ledde mig in
på kapitelet om huru ett bröllop firas i Pyttis, och då
detta (firandet) med bortlämnande och tilläggande af några
enskildheter är ungefär som i Lappträsk — sådant det
beskrifves nyligen i denna tidning — vill jag endast omnämna,
att musiken vid bröllopet utgjordes af Lovisa hornseptett
samt att brudparet jämte brud och brudgumsföljet efter
„välfartens" slut bildade ett kärrparti till „Marknanbacken"
invid Lilla Abborfors i Strömfors socken, hvarifrån sedan
Strömfors bruks ångare transporterade den muntra
bröllopsskaran under det för tillfället särdeles vackra och
angenäma vädret öfver Abborfjärden till Hinkaböle, hvarest
„hemkomstölet" och en ny välfägnad väntade samt glädjen
och bröllopet fortsattes. Med detta hemkomstöl eller s. k.
bröllop i brudgummens hem voro tvänne andra bröllop, det
ena omedelbart och det andra medelbart förknippade. Strax
efter ankomsten till Hinkaböle vigdes nämligen därstädes
en trotjänarinna, som varit nitton år (d. v. s. alt sedan hon
kom som barnflicka) på Hinkaböle, och åt hvilken nu
bestods välfart samtidigt med sonens bröllop. Denna
trotjänarinnas fästman, en hemmansägare från nämda Mogenpört,
firade åter i sin tur samtidigt med sitt eget hemkomstöl
välfart åt sin syster. Tillägga vi ännu att vår prost herr
C. F. Blomqvist, som, i följd däraf att ban är ensam präst
här på orten, nödgats följa bela denna bröllopsskara åt
från det ena stället till det andra, liade att viga ett fjärde
par ännu omedelbart därefter i „Broby" å själfva fasta- eller
deltalandet så „finnen I ärade läsare att Pyttis hade en
värklig bröllopsvecka" den veckan.
Ocli nu till någonting annat!
»Potatisrötan" är äfven sä stark här på orten, att ile
flesta frukta för att blifva utan utsädespotäter till nästa vår.
Höstfislcet har varit härstädes ytterst dåligt,
isynnerhet gäller detta strömmingen.
Tidningen „ Ynglingens Vän" hvilar för närvarande på
sina lagrar. Redaktörerna för densamma hafva nämligen
mangrant rest till — folkhögskolan i Borgå. På tal om
folkhögskolan i Borgå vill jag upplysningsvis meddela att
inte alla af Pyttis för närvarande sju folkhögskoleelever
äro hemma från „samma by" (Iivarnby), utan två af dein
äro från Västerby; den ena af dem är nämligen bror till
f. d. folkhögskoleeleven Viktor Länsmans från nämda
Västerby. Mod tiden hoppas vi äfven få folkhögskoleelever
äfven från andra byar inom Pyttis socken. Men „Rom
byg-(les inte på en dag", folkskolan i Pyttis har varit endast
sex år i värksamhet, hvarför tillgång på lämpliga
folkhögskoleelever ej ännu är synnerligt stor här på orten. Af
ungdomar som besökt folkskolan ett och två år för
„skrift-skolans skull" finnas här nog i massa, men sådana anser
jag äga förliten förkunskap — såframt de icke flitigt öfvat
sig på cgon hand — för att kunna mottagas i
folkhögskolan, där eleverna ovilkorligen måste lia åtminstone så
myk-ken underbyggnad som folkskolan på fyra afdelningar
bibringar, om de nämligen skola kunna „följa med" och ,,i
ett sammanhang" fatta hvad läraren i den skolan, som är
inrättad endast för mognare och värkligen genom ett
vak-nadt behof, efter kunskap törstande allmogesöner,
bibringar. Elever nyss krupna ur folkskolan, om ock med
afgångsbetyg, men i vanlig skolålder, anser jag lika olämpliga
och hämmande för undervisningen i folkhögskolan som äldre
elever med skrala förkunskaper; ty mera „mogenhet" på
samma gång som ett bestämdt kvantum förkunskaper måste
ovilkorligen fordras vid en dylik skola som folkhögskolan,
oin något så när önskvärdt resultat skall kunna uppnås
på den korta terminen.
N. A. IL
Från hemlandet.
Nornan. Minnesblad, utgifna till förmån för
Svenska folkskolans vänner 1890.
De tvänne dagars festligheter, genom hvilka man
sökt hopsamla penningar till befrämjande af den
svenska folkbildningen, äro nu förbi. Bland de lockelser,
som festerna erbjödo, var en, som hade ett värde
långt utöfver stundens. Det var Nornan. I denna
skrift ingå bidrag af nästan alla vårt lands
förnämstas kriftställare på svenska språket. Dessutom hafva
bidrag lämnats af några bland Sverges, Norges och
Danmarks störste författare.
Det skulle kräfva för mycket af tidningens
utrymme, oni vi här redogjorde tor alla de ingående
bidragen. Vi få nöja oss med en antydan och tillika
uttala den förhoppningen att den vackra festskriften
skall finna eii väg till alla delar af vårt land, i hvilka
man är intresserad af svensk bildning ocli svensk
literatur.
Främst bland bidragen står en hogstämd dikt af
Z. Topelius, i hvilken den varmhjärtade skalden manar
de bägge folkelementen till endräktigt arbete for
bildning och fosterland.
Flere bidrag äro själffallet egnade åt det arbete
soni gjorts och göres till befrämjandet af bildningen
bland landets svenska allmoge. Landets bägge
svenskspråkiga’1 seminarier äro föremål for uppsatser af
fröken Hedvig Sohlberg och lektor K. E. Wichmann.
Den blifvande första folkhögskolebyggnaden beskrifves
af arkitekten Harald Neoviiis. Magister Ernst Lagus
ocli lektor Gustaf Cygnaeiis redogöra för den
värksamhet, som utöfvats af sällskapen Svenska
folkskolans vänner i Helsingfors och Svenska bildningens
vänner i Åbo. Arbetet för folkhögskolan skildrar
doktor Nordniann, som slutar sin uppsats nied en varm
maning till ett värksanit deltagande i vår tids
bildningssträfvanden.
Poetiska bidrag hafva lämnats af Tavaststjerna,
Gånge Rolf, Mikael Lybeck m. fl. Bland de utländska
författarne hafva vi främst att nämna Björnstjerne
Björnsson, den store norske skalden, hvilken sändt
tvänne dikter.
Det ej minst värdefulla är illustrationerna, gjorda
af vårt lands förnämsta målare och tecknare, såsom
af Edelfelt, Berndtson, Federley, Ahrenberg, hvilken
sistnämde tecknat den tilltalande titelplansclien.
Till sitt yttre framträder Nornan i ett för våra
förhållanden ovanligt vackert skick. Kostnaderna hafva
också stigit till en stor summa, men de skola säkert
blifva betäckta. Ty hvem skall ej köpa en sådan
skrift, som skänker både ögat ocli tanken fröjd? Hvem
vill ej gärna bidraga till det fosterländska arbete, som
Nornan söker befrämja och göra kärt för oss alla,
vänner af den svenska bildningen i Finland?
K. Ordiiis arbete Finlands underkufvande". Arbetet
är tryckt på Verner Söderströms förlag och kostar
3 inark 60 penni.
Om Bogskärs fyr skrifves i N. Pr. följande: Hade
de maktägande, då bakens plats bestämdes, lånat sitt
öra till de olärda, men erfarna Kökarboarna, hvilka
sade det båken aldrig komme att stå på västra
Bogskär, då hade mycket varit annorlunda; giibbarne
yttrade, att de ej frukta så mycket stormen och den
höga sjön, nien hviket soin är värst — det vore
is-gången i förening med sydvästen. De sade: „När
hafvet om våren är af is hvitt som af fårskockar, då
skall Bogskär stå blankt, om blott stark storm drifver
på de stora ismassorna, ty de skola fram, vore ock
bärg soni möter." Jag är fullt öfvertygad nied
Kökarbon om sanningen häraf och tror jag de flesta
ålänningar dela denna åsikt; de, om några, känna
ismassornas styrka i storm. En sådan olycka liade
säkert inträffat vid den stora förstöringen på Bogskär
i februari 1888, om ej kölden i tid inträffat ocli
bildat ett skyddsvärn i stället for en murbräcka, —■ men
frågas, skall detta alltid så ske? Fyrbetjäningeii var
ju då ock af samma tanke! Kan nu ej något göras
för den arma utposten i „hafvets öken"! Kan ocli
vill ej staten åtaga sig några skyddsåtgärder för att
säkerställa de män, hvilka våga lif för andras lif?
En särdeles intressant och betydelsefull bok är
en af professor J. K. Danielson utgifven nied titel
„Finlands förening med ryska riket ined anledning af
Nykterhetens vänner hafva i tryck afgifvit en
Berättelse om sällskapets värksamhet 1/B 1889—
1/6 1890. Därur uttaga vi följande uppgifter. Den
finska tidningen Aamunairut sprides i 2,700
exemplar och den svenska Nykterhetsvännen i 570 exx.
Af det årliga statsanslaget 15,000 mark har en
tredjedel bestämdts till utvidgning af förlagsvärksamheten.
Samlingen af ströskrifter liar ökats med flere nya
häften och andra förlagsartiklar än under arbete. På
landsbygden liar Sällskapet ombud i 37 svenska och
280 finska kommuner; i städerna finnas 16 ombud.
— Föredrag hafva på skilda orter af landet hållits
af pastor F. E. Silvander (52 föredrag i 25 socknar)
af hr Aug. Viiori (51 föredrag i 40 socknar), af
studerande M. Helenius (26 föredrag) o. s. v. Hela
antalet föredrag under året uppgår till 172 i 125
socknar. Behållningen i Sällskapets kassa utgjorde den
1 juni 1890 summa 8,718 mark 69 penni.
Antalet medlemmar i nykterhetsföreningarna var
inoni Nylands distrikt 1,195; Tavastehus läns"distrikt
2,188; Viborgs läns distrikt 1,276;
Syd-Österbottens distrikt 1,222; Åbo läns distrikt 742; Kuopio
o. S:t Mickels läns distrikt 995; Uleåborgs läns
distrikt 440.
Följande rader lämna en öfversikt af
medlemsantalet i föreningarna. Siffrorna inom parentes
angifva antalet af dem från hvilka uppgifter ingått.
Medlemsantalet vid årets början (100) .... 7,755.
Nya under året tillkomna medlemmar (71) . . 1,722.
Summa äldre och nytillkomna medlemmar (73) 7,337.
Afgångna under året:
Uteslutna för brott mot stadgarna (48) . 557.
Uteslutna för resterande årsafgifter (32) 954.
På egen anmälan (48).......... 622.
Genom dödsfall (18)........... 34.
Summa afgångna (69).......... 1,925.
Medlemsantalet vid årets slut (115) . . , 8,058.
Ehuru denna öfversikt är ofullständig, ger den
dock en tämligen sann föreställning af hithörande
förhållande inoni sällskaget. Om fullständiga
uppgifter liade inkommit från alla föreningar, så skulle
medlemmarnas antal ej varit 8,058 iitan, antagligen
stigit åtminstone till 8,500.
Huru medlemsantalet växlat från sällskapets
stiftande till närvarande tid, framgår iir följande
uppgifter :
Inrapporteradt medlemsantal på sällsk. årsdag 18S4 210.
„ 1885 2,364.
„ 188G 4,505.
„ 1887 0,542.
„ 1888 5,721.
1889 7,593.
1S90 8,058.
I allmänhet synas föreningarna hafva börjat föra
en noggrannare kontroll öfver sina medlemmar ocli
iir sina böcker aflägsnat alla namn på personer, som
i värkligheten icke mera deltaga i föreniiigslifvet,
hvarför antagas kan, att ofvanstående siffror icke äro
for drygt tilltagna. I samma riktning värkar äfven
den omständigheten, att lokalföreningarna betala skatt
till distrikten för hvar ocli en, soni vid årsmötet
kvarstår såsom inedlem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
