Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
N:o 33
slarf?" sade hon åt gossen, och iitan att ens vänta
på hans svar vände hon sig till mig: ,,Det är ej
första gången han är så där borta. För en vecka
se’n höll ban på att drunkna i ett iitfallsdike, ocli
alt efter litet få grannarna söka efter honom:
Fadern bekymrar sig ej stort om pojken utan låter
honom taga vägen dit han vill".
„Haii iir kanske fattig och har mycket arbete",
invände jag.
„Ja, rik iir lian inte och arbeta får ban nog;
men jag liar själf haft sju barn, och det liar jag
alltid sagt, och det säger jag ännu: barnen framför
allting annat! Det iir en dålig moder, som vanvårdar
ocli försummar sina barn. — Men det är väl bäst,
att jag tar pojken med mig. Jag kommer ändå att
gå forbi moderns stuga, ocli herrn går ju åt rakt
motsatt håll."
Hon tog gossen, ocli så skildes vi.
Huru jag iin försökte, kunde jag icke få honom
iir mina tankar. Hvad skulle det en dag blifva af
detta barn med eii så likgiltig moder? Jag erinrade
mig yttrandet i Havamal, att lifvet är fagrast for
dem som väl ocli mycket veta, samt Biiddhas lära,
att okunnighet och endast okunnighet är orsaken till
mänsklighetens elände. — På hvilket sätt skulle denna
lilla stackare erhålla de kunskaper, att lifvet för
honom blefve skönt, gladt och soligt? Hvem skulle
rädda honom från okunnighetens elände? I bästa
fall — ja, i bästa fall — blefve ban eii varelse,
hvilken, i likhet med hans fäder och forfäder, lekamligen
höjde sig något litet öfver hunger och nakenhet ocli
i andligt afseende lärde sig några formler utantill,
jämt så mycket, att lian liade rättighet att ingå ett
lagligt äktenskap. Sedan blef det igen lians tur att
vanvårda sina egna barn. — Jag kände 111ig bittert
stämd emot denna moder-
Men, nej! Jag gjorde henne orätt. Det fanns
en annan moder, som liade eii ännu större skuld i
denna sak. Ty hvad gifver denna allas vår moder
här sina barn? Åt ett litet fåtal strör hon med
jämförelsevis gifmild hand ut sina kunskapshåfvor, men
for deii stora hopen har hon endast några torftiga
smulor. Hon är fattig, säger man. Hon har dock
råd att förspilla tusental ocli hundratusental
människo-fron till intelligens, kunskap, skönhet och lycka. Ty
den kunskapens sol och det kärlekens vårregn, som
skulle bringa dem att gro och utvecklas, kommer dem
aldrig till godo. Kan hon vid sådant förhållande vara
ocli förblifva annat iin fattig?
Under det dessa tankar strömmade på mig, ljöd
åter och åter igen i mina öron den okända kvinnans
ord: „Barnen framfor allting annat! Det är en dålig
moder, soni vanvårdar ocli försummar sina barn."
Theodor Lindh.
(J| inland.
(Ur "Slornnii".)
let sins en ©nd, som leder solkens öden
^ I sin rättfärdighet.
Det ges ej skräck i liswet eller döden
För deli soln ej as fruktan wet.
Den soln med obesläckad tro och ära
I seklers strider stod,
Dell skall od weta stundens pröfning bära
SDfed obesegradt tålamod.
Deli som förmätet fig ej welat höja
3)Jed orättrådigt kraf,
Deli skall fig aldrig häller kunna böja
I stostet som en hånad
slaf-Deli som ej sörr i högsta nöd sågs swika.
Fast wåldet slagit lied.
Den skall ej häller sramgeilt nånsin wika
Ifrån de fries stolta led.
O fosterland, dli eger skonhets stämpel
Dch sångens ljilswa spel,
Slien att du skuldlös står i håsdens tempel
Ar dod din bästa arfwedel.
Dli aldrig förfördelat har en broder
afled herskarlls blinda tukt.
Dill hemfrid njilta will du blott, o moder,
Dch dina egna mödors frukt.
Se, kring dig enigt samlas bina söner:
Där är ditt wärn, din borg.
•Öör, kring dig höjas dina döttrars böner:
Där är din tröst uti din sorg.
Det ges ej skräck i liswet eller döden
För den ej srlikta wet.
Det fins eli ©ild, soln leder folkens öden
I sanning och rättfärdighet.
©mil voit Qwanten.
$ttt andelsntejerier.
II. AnbelSmeieriernaS företräden framför
famliitgöntcjcrterna.
De utsikter till förkofran, som genom
andelssyste-niets tillämpning öppna sig, äro ganska widtonlsattande.
Detta system medsör ej blott en rationel ntweckling af
fjälfwa lnejerihalldteringen och tillförfäkrar ej blott
dem, soln anslutit slg titi den nya principen, åtskilliga
förmåner, utan det sträcker äfwen sina wärkningar till
boskapsskötselns odj det egentliga jordbrukets område.
Det har ej sällan warit fallet, att landtmännen,
missnöjda med bet frellesmejeri, till hwilket de afyttrat
sin mjölk, med tillämpning as andelsprincipen själswa
öswertagit mejerirörelsen och antingen inköpt det gamla
eller llppsört ett nytt mejeri. 6hllru mjölken
härstam-mar sråli alldeles samma ladugårdar odj eli del öfriga
förhållanden warit likstälda, så har det dod ester me-
jeriets omorganisation wisat sig, att smöret kunnat
uppnå ett pris, hwilket med lika många penni per kg.
öswerstiger toppnoteringen, soln det förut hållit sig
nnder densamma. Frågar man sig, hwad anlednin-
gen hårtill är, ligger swaret nära till hands. Den in-
trässade förbättringen i smörets beskassenhet är en följd
af de gynsamma förhållanden, ilnder hwilka andelsme-
jeriek arbetar, och förnämligast har den framkallats af
den ställning mejeriet och dess lewerantörer intaga till
hwarandra.
De förbindelser, andelshafwarne ikläda sig gent
emot mejeriet, de fodringar, dekka feliare ställer på
mjölkprodncenterna, od) det answar, som kan drabba
dem, om de ej nppsylla sina skyldigheter eller om de
begå nnbersles, wärka närmast, att deli mjölk, som
ke-wereras till mejeriet, är af god befkafselihet, och
där-med är det nödwändigaske wikkorek sör produktion as
gob wara uppfyldt.
De stränga bestämmelser, som andelsniejeriernas
stadgar innehålla, mana lewerantörerna att behandla
mjölken med den största omsorg, så wäl wid
miölknin-gen soln med afseende på kärlens renhållning,
iltfodrin-gen etc. aftejeriföreståndareli kali, ntan risk sör att
mejeriet skall gå sörlnsligt sina lewerantörer, hålla
skarp kontroll på den aslåmnade mjölken och utan miss-
kund återsända selaktig sådan, producenten har sig
wäl bekant deli förlust od; den sörtret, han kan lida
genom att få sin mjölk återsänd srån mejeriet, och han
utsätter sig ej för dylikt. Slutligen wet hwarje an:
delsman, att ju bättre mjölk han tillhandahåller
mejeriet, desto bättre resultat lämnar mejerirörelsen
i sin helhet, od) desto större blir hans egen förtjänst.
@n hwar gör as dessa skäl, hwad på honom
ankom-iller, men ej liog därmed — han håller äsweli ögonen
på sina grannar och medlewerantörer.
Det stora answar — dryga böter, förlust af
an-del i mejeriet lli. 111. — som drabbar den
andelshas-ware, hwilken beträdes med att på ett eller amiat satt
hafwa förfalfkat sill mjölk, förebygger att underslef af
dylik art bedrifwas wid alidelsmejerierna. Desfa äro
od till följd af det sätt, på hwilket andelshaswarne
bindas wid sitt mejeri, osörhilidrade att betala mjök
ken efter fetthalten, så att rättwisa kan göras åt en
hwar och så att det kan betala sig sör den, soln will
iitfodra sina djnr bättre än stadgarna söreskrifwa. £ar
man förut blundat för en mindre hederlig grannes be;
handling af mjölken, få länge den såldes till ett sam=
lingsmejeri, så uppträder inan lin, i egenskap as an:
delsägare i det gemensamma iliejeriet, såsom kontrollant
och angisware. I sina egna intressen od) såsom
an-swariga sinsemellan od) med mejeriet äro sålunda an;
delsägarne ständigt på wakt och kontrollera hwarandra
betxäfsaande alt soln rör deras gemensamma mejeri:
rörelse, t. ex. mjölkens behandling söre leweransen,
infodringen o. s. ra. På detta sätt iltöfwas en den skar:
paske kontroll äfwen utom mejeriet, hwarigenom dettas
arbete underlättas och dess ställning betryggas.
Detta område, srån hwilket mjölk tillföres
andels-mejeriet, är begränsadt och i allmänhet mindre än det
från hwilket uppköpslnejeriet hopsamlar sin mjölk. 3Bid
anläggningen af ett andelsmejeri tages hänsyn därtill,
att det skall mottaga mjölken från en ej widskräkkare
omkrets, än att större swårigheter wid
mjölktranspor-ten undwlkas od) akt sullt frisk mjölk kan tillföras
det-samma. Andra mjölkprodncenter än de, som bo inom
det asskånd från mejeriet, att mjölken nnder
transpor-ten ide kall skadas, tillåtas ej ingå i söreningen.
Sam-lingsmejerierna däremot slräfwa akt draga till fig
stör-sta möjliga mjölkmängd, något som alltid sker på
be-kostnad as smörets beskassenhet. Andelsmejerierna
ar-beta sålunda med eil jåmförelsewis begränsad
mjölk-mängd, som, i sig själf god, äfwen kan undergå en
god behandling, under det att fælles: eller
famlingsme-jerierlla äflas att falmllanföra en stor mjölkmängd,
soln, redan wid ankomsten till mejeriet ofta fkadad
ge-nom en dålig behandling, ej sällan där ytterligare
sörsämras. fëwilketbera fättet inan bör gifwa
företrä-det, därom torde man ej behöfwa wara tweksam.
(Fortsättning följer.)
Nyheter från Åland.
Den 30 oktober 1890.
Låga galoscher voro i går otillräckliga att skydda
foten mot väta. Ett grant solsken gjorde dock snarligen
marken klar. I natt rasade en förskräcklig sydlig storm med
regn och det så eftertryckligt att man makade sig ur
sängen, troende att Falb själf ]com, släpande med sig alla
påsar fulla med oväder. Träd, staket, gärdesgårdar ocli
skorstenspipor blefvo stormens offer, men lyckligtvis ej
någonting annat, så vidt man vet.
God förtjänst ha Nyhamns raska lotsar i dessa dagar
gjort i det de i Alandskaf bärgat en svensk 1,000 tons(?)
lastångare, eller först fören och sedan akterskeppet. Vinden
och lyckan voro behjälpliga vid bärgningen, vinden nämligen
dref skutan jämte de ombordvarande lotsarna till hamns i
Ledsundet, hvarest ankar fäldes. Skrofvet, som innehar
planklast och ligger 16 fot djupt i fören, heter „Castle
liising". — Äfven ångfartyget „Åland" var ut för att lägga
vantarna på godbiten. — De förut ombordvarande lotsarna
lära dock så uttryckligt ha förklarat: „de ä vi som ä
herrar på täppan" att Åland fann för godt återvända. „Castle
Hising" har redan försålts för spottstyfvern 14,000 mark
eller 13,000 för för- och 1,000 för akterskeppet, då man
likväl kan anslå fartygets och lastens värde till åtminstone
100,000 mark. Antagligen har båten blifvit afseglad till
en del och resten, i öfvergifvet tillstånd, genom
grundrid-ning. — Till Mariehamn inbogserades äfvc-n ett af
besättning öfvergifvet fartyg med kapad rigg, innehafvande
planklast. „Westalinden", så är fartygets namn, är hemma från
Holmestrand i Norge. Besättningen anses hafva räddat sig
i båtarna, enär alla dessa voro borta. Otaliga äro de offer
af förspilda människolif och egendom som vågen ocli böljan
under dè i år rådande stormarna ha kraft. — Förra
fredags fångades en utter i ryssja af en man från Sviby.
Uttern var troligen äfven liksom mannen ut på fiskjakt. —
Att idoghet skapar lycka lär väl ingen emotsäga. Ett
tydligt bevis därpå hafva vi äfven af en i Vargatha bosatt
man. Han begynte sin bana som utfattig, men liar genom
god hushållning ocli flit kommit därhän att ban nu anses
vara ägare af 25,000 mark. Ifrågavarande man skyr ej
häller hvilken sysselsättning som hälst. Sina kreatur
fodrar och mjölkar ban själf. Ja, hur mången som klagar
öfver fattigdom har förstått ofvannämda mans konst!
Eget tryckeri ocli tidning i Mariehamn är en af
dagens brännande frågor. Aktieteckningen synes dock gå
något trögt. Landskapitalisterna hafva nämligen fått i sitt
hufvud, att det i dylika affärer ej är rådligt att gå i bolag
med herrarna. — Vore det fråga om ett fartygsköp på en
40 à 50,000 mark, behöfdes endast få timmar att skramla
hop summan, men nu behöfves väl år till ett hälften
mindre belopp, besinnar man dessutom att ett fartyg finnes i
dag och i morgon kanske är ,,puts veg", då förutnämda
affär likväl står på det torra, förefaller saken „vilit undli".
— Vi lefva likväl i hoppet att saken i fråga blir värklighet.
Filosofie magister J, V. Hummelin, kapellan i Jomala
församling synes snart erna lämna sin befattning åt någon
yngre. Den gamla mannen, som länge varit seg som masur,
har nu blifvit så svag hvad själsförmögenheterna angå, att
lian ej mera förmår fullgöra sina tjänsteåligganden. I
sanning behöfver den gamla få hvila ut. Förflyte hans ålders
sena afton i ro! Detta vare min önskan.
Farbror Fritz.
P. S. Eftersom brefvet ej än blifvit afsändt, hinner jag
meddela att våra goda församlingsbor senaste söndag sträkte
storkhalsar från kyrkbänkarna, då de hörde lysning
aflämnas mellan 77-åringen, kapellanen, filosofie magistern
väl-lärde J. V. Hummelin och dennes hushållerska Amanda
Lindblom. Ändamålet med förbindelsen är välmenande —
enke-frun erhåller naturligtvis pension!
yÉv
Bref från landsorten.
Pyttis, 5 november 1890.
„Den Falb, den Falb! Ja, se ban är då en karl, som
riktigt grundligt förstår sig på sin sak. Han måste då
rakt bo med sin kikare och sina instrument i något
särskildt väderhål, ty så bra slår det in hvad han spår."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
