Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
N:o 33
den kontroll andelshaswarne sills emellan utöfwa på
hwarandra, och genom det straff, som blir en soljd as
brott emot stadgarna.
SÖi haswa ined afseende på ladugårdsskötseln
nlyk-ket att lära as danskarne. Deras jämna och goda nt=
fodring as mjölkdjuren är en af hufwudgrnnderna till
Danmarks likformiga smörprodnktion. I Swerge står
nlan, hwad utfodringen beträffar, långt ester de danska
yrkesbröderna, i det att hos oss altsör liten wikt
sistes wid beskaffenheten hos det foder kreaturen förtära
— alt anses godt nog åt kon — eller hwad inwär-
kan bel kan haswa på mejeriprodukterna. Den swenske
bonden gör sig tywärr wid skötandet as sill ladugård
Osta skyldig till stora missbruk, som i högsta grad
nedsätta smörets godhet. Visserligen är mycket i detta
afseende bättre än det warit, men sörhållandet skall ej
blifwa fnllt godt, förrän den mindre landtbrukaren gö-
res delaktig i själswa mejerirörelsen, förrän med ett
ord andelssystemet blir infördt och hans egen kassa
sår widkännas de förluster en oriktig utfodring
för-orsakar.
(Fortsättning följer.)
våv
skeppsbrotten n»id sortanlaks.
.inrrån ^yhäjärwi wid wästra sadoga-straliden
skris-^l wes till oss:
postgången wellail wår ort och
hilswlld-staden år wisst icke så särdeles snabb, men nog
hade dod underrättelsen om hwad som här inträffade
den 20 oktober sör länge sedan kunnat nå Sand och
Stad, oni blott mall kommit sig akt skrifwa. äften
soln uppskjutet ej alltid tillika är upphäswet, så må nil
här nedan lämnas en kort redogörelse sör stormens
härjningar den nyssnämda 20 oktober.
^å förmiddagen ungefär klodan 11 den nämda
dagen kommo wi, en kamrat od) jag, till strandnings:
stället, där kapten Iarl ßilldberg tillhöriga ,,Anli"
strandat wid 9-tiden. Skutan låg med långsidan emot
land, men på fartyget swarade ide någon, oaktadt
strand-den war fnll llled folk och wi upphäfde höga rop. @li
tross låg utkastad srån fartyget, och llled stor
swårig-het lydades wi få tag i den. alten oaktadt wåra rop
war det omöjligt akt få besättningen, som då kom nt
från kajutan, att fora trossen upp i masten, såsom
man wid sådana tillfällen brukar, utan skepparen satte
den fast Omkring sig, hwarester de ombordwarande
sirade honom ned i wattnet, od) så halades hall i land
as de på stranden warande. Detta war ett swårt sätt
att så folket till land, isynnerhet som syra kwinnor
sunnos ombord. Som någon båt emellertid ej fanns
att tillgå, war man nödsakad att på detta sätt bärga
så många soln wille kollima. Sjön bråkade skeppet
swårt od) det såg nt att ej länge hålla ihop. 3)ied
trossen fingo wi sju man till land, men ännu
åter-stodo twå man och de syra kwinnorna, soln ej wå-
gade komma längs trossen, lltan menade: ,,bättre är
att här dö", ©enomwåtii och srusna, som wi alla
woro, kunde nll intet widare göras till saken, utan
wi gingo till handlande Inkinen od) fingo torra
klä-der på oss. 9ill kom också herr 91.*) till stranden,
hwarpå med häst cn liten båt (en s. k. ,,welle")
släpades till olycksstället. fèerr 9i. halade sig längs
tros-sen med båten till fartyget och sid en af kwinnorna
i båten. I ett nll fyldes den af en wåg med watten
och kantrade. Faran war öfwerhängande, ty
rädda-ren war iklädd en kort päls och tyngden af de wåta
kläderna ökades genom att kwinlian slagit sina armar
kring hans lis. 9Jfed sina starka annar halade han
sig dock lydligt srani genom wågswallet, tils han nådde
midten as linan. 9hl gas denna till söljd as det starka
trydet wika, ocl) wi trodde att hafwet flukiit dem båda.
Anwändande sina yttersta krafter lydades dock herr 9i.
längs bottnet treswii sig fram mot stranden od) uppnå
denna, lltmattad sjönk han ned på denna, men
kwill-nan repade sig snart mod och uttalade sin stora sägnad
öfwer att hafwa räddat ett kringelband och en
kaffe-panna! Dessa dyrbarheter hade hon bundit kring sill
hals od) sålnnda sått dem i land.
De öfriga 5 perfonerlia singos utan större
swå-righet efter en stlllld i land, hwarester alla aflägsnade
sig, emedan mörkret redan inbrutit. De bärgade
för-des till Sortanlaks hosläger.
Samma afton ungefär kl. 6 strandade hr. £ind-
*} 3Bi inaste p« littrijcklig Begäran pä hetta sätt 6e>
teckna den raska, djärswa mannens namn. føeder ät ljonom,
den f;är onäinda, som wägade sitt kif sör att rädda andra!
berg tillhörige skonerten „Ialnle" på samma strand,
men som ,,Ianne" war iltan last, så kastade sjön den
så högt npp, att det ej war någon fara för besätt-
ningen, soln stannade hela natteli ombord od) på
mor-gonen den 2l slapp jämförelsewis lätt i land. ,,AuU"
war lastad med ungefär 2,000 mattor mjöl för
SBärt-silä bruk, och har mjölet nll lossats od) upplagts å
Sortanlaks udde.
Den 20 oktober tönlade en soillla, tillhörig handl.
fèosiainoff i Salmis od) lastad llled samma ägares
waror (wärda ungefär 9,000 rubel), å Daipiilenlnoto
grund. Dill fyrskeppet räddade sig besättningen, då
windén litet bedarrat. Största delen as lasten
bärga-des odså till fyrskeppet, och resten till Sannasaari i
Söietsäpirtti kapell. (Sfter hwad jag hört berättas, skall
hela lasten ml wara bärgad, en del däraf förstördes
dod af wattnet.
Fyrskeppet ,,Daipalenluoto" lämnade sin station
den 27 oktober och är nll npplagdt i Sortanlaks hamn.
—n.
éfovSisfi ftätnd.
(Fritt efter finskan.)
Hjärta, lär att hämden glömma!
En skall döma,
Han däruppe ofvan jorden.
Mins de orden:
Bästa hämd på jorden här:
Prisa den din ovän är!
K. E. Wichmann.
Bröllopsstädningen
(ur Kalles jererniader — på Nagumål).
„Mannen år hustruns hufvud",
p^jr Paulus.
/Oå! Lag på de nu, Maj-Stina, så än vi kåmber
oss ti bröllåppe i dag! Sir du iiit än klåckåii e
halfejt rejdau, å klåckåu tri sku vi va täär. Men tu
har nu ful iiit rynkjåua struki iir all strykkjolilar äii.
Å så sta nu iut tär å bejii å bejn; jusssom e sku
biro på’ iiauntiug, oni du liar bejningen rät helder
snejd i hu. Ja undrar jiisst, hvejni som sku si på
bruden ja, oni du tror än falke ska sta å skärskåda
dej. —- Nej, liva tänker du på, Maj-Stina! Ska du
ta brun kläningeii på i dag? Ja tycker änn du
åt-minstånde sku kåiiia ihåg de så myky, soln änn du
har sårg i släkten. — „E hun svart sinider, sa du?"
—- Jo lie kan ja no tro lie: tu flyger iiit allställ
förorskiild. — „Gamut? Ee framslippar kläningeii
änn?" — Jasså, lia ja hört på maakeii! Tänk ja,
liva hun tå e gamiil: tu sora e liejla adertån år
rej-dan å las frani de tå du va sextån! — Såå, „liadd
du int fyllt fenitån helder 1" — Nå så tack Gud for
lie tå, än du int e på „Pellas rullan" änn; nii
rasand pa lie vila skrinn tid för kvinnfålke snart.
Hva miitrar nior me där i spisn? Ha stejkostn
spriicki? Ja lie va vackert lie, för bisväre ni ha
hafvi nieen! Hva ska vi nu tå ta ti bymat nie åss?
— „Dåger’n äiitå?" Jo, ja tackar vackert ja, för
hva tåm ader ska sej, tå våiin spruckiga stejkost
komber på bröllåpsborde? —• „Eår vi fara tid utan
bymat me åss?" Sa ni så, mor? — Jo, jo! He e
ful int så kinkåt me hun saken, mejnar ni, tå int
ni själf e me; jiissom iiit vi sku kiiiia få skämmas
ögåna ur oss lika bra som ni. Nej, tack nior!
Stejkostn ska me han, onrn å sku lia sprucki för er i
„ elfva lialfvår"!
Sa du, Mai-Stina, „änn där va sju ägg i’n?" —
„Tär har vi e nu", sa boon åt ägge. „Kors i Jesu
namn!" Jiissom ja int allti sku ha sakt hed, „än
hönsena drar niejr sora dåm ’ ger". — Nå men så,
hvart kasta ja kallsångrena, soni du hämta in? —
Jasså, hin, ja lär ha dåm påmme rejdan. — Nej, mor,
kunddii int vi hugg Ini åf å plåclc bå hanau å
Svartan nii ti julen, så blejn e ful råd me Spräklan å
Inni hvit ti Fejttisdan? Hva ska vi föd tåm tenn teel
ti ga jär å kakel på backana?
Nå Gu vari låf, än byxona liällst va åppbårsta!
Ja tror tåntn star på min sidå ja, for no hadd ja
dåm så vi pass nerdamba, tå ja kååm från Ampbul
bröllåppe äntå no; å he ska Gud vita, än ja int lia
sitt åf bårstan min på sista lialfåre int.
Men lagin nu på en pannå kaffi åt oss, mor, änn
vi får drick forän vi gar; för he e int så säkert om
vi får na yfverlåpps i oss ti bitafyllå på bröllåppe
int. Ni kåmber fnl ihåg själf, hur svungin ni va, tå
ni sisst kom hejm. — Hva! — „Vejt int ni liva ni
ska sej mejr? Gär ja int anna som dricker kafft me
ejns?" •— Ja tycker ni böda si änn ja städar me
ti bröllåppe å! Å saan hejter e, änn ja ingiuiting
gär. He e nn ful int liejla världn bigärt helder,
tyk-ker ja, fasst ja villd lia en dråpa kaffi. He e för
rästeii int så liäft he ten sigoijespade som iii pa kok.
Siså, Maj-Stina, får du tröjan på de nii, så sku
vi bli färdi vi å ti biiri fara naiin gang i dag! „Ja
tar kappråckin på nii ja snart, å masjerar åf", som
Mager-Ant sa. — Jasså, hadd du kängrejniana af nu
åter! Lånin åt un ider ni mor, än int un biliöfver
ga me nottråsäiidar i kängåna. — „0m ja ska ha
paraply?" — Nej, tack! He understår se inga ti
biiri regn i dag int! Jorden e no rejdan ti ga på
soin i en bruklår; å ti sprätt me hittar ja ful ått
nie naan gränspråta på vägin.
Sååja! Välsini me väl! Va du färdi nu? Hvann
liar ja pipån å tubakspongin? Spring på vinn,
Maj-Stina, å si ett rö nässdukin min, ta ner klässvästn
mesarna. Nå, vänt — vänt — „hva göres oss mera
behof?" star e i bibeln, — Hattn, Maj-Stina, liattn
— lian me gumibande i — ta liånåm å ner medde!
— Herri Gud, star du jänn änime mun ypy! Skynde
nu å lijolp me lite; sku du int lia hunni tie gang
åppåt vinn rejdan? — Hva säger du? — Hm, jasså
— hadd du taji ner e i går rejdan altihop. Nå, tack
ska dii lia tå!
Nii lia ja fått vänt på de i dag åter, Maj-Stina,
men nu e vi färdiga å i rappe. Siså — f—n! Hvann
e stoflana nii åter! Aha, Gu vari tack! Tenn sir ja
smältena åf dåm bak borde. Jasså, „tack ska du ha
å gift ska du bli", Maj-Stina, for he du ha smort åpp
dåm! Iianski e no blir diikti matmor åf teg å, tå vi
— tå du blir gift. Nåh, hva-hva nu! Sir dii int ut
soln eii rökoka kräfta i ogåna! Skört åpp kjolilana
nii, änn vi får ge oss i väg; klåckån e kvart yfver
tri rejdan!
— „Om int vi ska drick kaffi förän vi går?"
— Nej, he lär nii ful int bli färdit förän
„Sjiismess-tidn" he, „tå svinena klippis", gissar ja. — „E e
färdit rejdan för langåsan?" — Nåså lätin e klarn
tå, i Guds nanim, tärt vi kåmber hejm mårånbitti,
oni int iii själf „e kar" ti drick åpp e. — „E ja
origerli åfme? Vill ja ibland si, å ibland så?" —
Ja gissa he, änn e sku bli tockin hed, for he ni får
drick altihop emsand. For rästeii vill ja inga anna
nu, mor, som änn ni inga ska muter påmme, så ska
ja spara åt er från bröllåppe bå tårtår å kånfekt.
Tain inn liåppåna ti natten å, å ge dåin lite
liafver-halm i kare; na påströjdår biliöfver dåm inga tesn
årstidn int, så läng dåm gnafvar i se utanföri. Gu
natt me er nu mor! Så kåmm nu, Maj-Stina, ska
vi ga!
Kalle.
§)JCinne$vcz£> om BaCftavna i
i734-åto Vag.
Giftas, ärfva, jorden bygga.
Handeln är ett näringsfång.
Fly missgärning, straff, utsökning
och onödig rättegång!
Mårten Skomakare berättar huru han
såg kungen.
ungen liade varit inne i Ystad en dag och sett på
hamnen ocli dansat med stadens mamseller, så
sko-makarne hoppade rätt i vädret af bara glädje. Och
så hade han rest ut till cn af grefvarne på någon af de
stora herregårdarna, och vi liade fått spörja, att ban skulle
komma förbi korsvägen vid Nöbbelöf vid middagstiden da’n
efter. Och jag liade varit inne ho-; moster och frågat henne
efter alt möjligt om kungen, men hon visste inte stort mer
än att ban åt risgröt hvar kväll, och ilen var kokt i
smör och han doppade den i smör. När jag frågte, om ban
kunde få äta så mycket potatisgröt lian ville med sirap i
hålan, så trodde hon att det var för simpelt för honom,
men rapphöns ocli påfågel och svanar tykte ban nog om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
