- Project Runeberg -  Land och Stad / 1891 /
26

(1889-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5.4

LAND OCH STAD.

N:o 14

anser förbrytelser mot brännvinslagarna för någon
skam, ej heller den för vanärad, som med fängelse
försonat för slik förbrytelse ådömda böter. Vid sådant
förhållande är det själfklart, att kampen emot den
olagliga tillvärkningen ocli försäljningen af brännvin
skall vara tämligen hopplös uti våra glest
befolkade landsändar, där varan brännes i fjärran obygder,
bakom otillgängliga kärr ocli myrar, på ödsliga
holmar, i djupa skogar, för att sedan transporteras ut,
vida omkring, och försäljas i små partier med tillhjälp
af vänner och kunder — med god vinst".

Såsom sammanfattning af guvernörens åsikt i
ämnet framhålles, att „enär nu gällande
brännvins-lagstiftning synes vara egnad att materielt
uppmuntra den illegala brännvinsindustrin, men lünbränning
och lönkrögeri ej blott befordra fyllerilasten i
betänkligaste grad, utan ock undergräfva folkets aktning
för lagen, dess redbarliet ocli moral, ansåg guvernören
ifrågavarande förordningar i väsentliga delar
olämpliga och föga egnade att bidraga till uppnående af
lagstiftarens stora mål — ett måttligt, nyktert folk.
I ekonomiskt afseende äro de orättvisa, i det de gynna
städerna på landsortens bekostnad. Den ofantliga
vinst, som stadskommunerna draga af
brännvinslian-deln, kommer uteslutande dem och deras inrättningar
till godo, under det landskommunerna få vidkännas
endast olägenheterna af detta monopol. Om en sådan
liiouopolisering’ af brämivinshaiideln skall bibehållas för
framtiden, borde vinsten däraf komma äfven
landskommunerna till godo, om ej annorlunda så
åtminstone indirekt, i form af kännbara penningebidrag till
nykterhetsföreningarna, på hvilka det förnämsta
hoppet torde böra byggas i kampen mot dryckenskapen.
Då den i alla landsorter pågående lönbränningen ocli
olaga handeln med brännvin för mig åtminstone bevisar,
att landtbefolkningen liar behof af denna vara, anser
jag det riktiga medlet att bekämpa dessa
förbrytelser bestå ingalunda uti ytterligare inskränkningar, utan
tvärtom uti medgifvande af en friare, om ock strängt
kontrollerad försäljning af brännvin på landet. Först
sedan ett sådant stadgande kommit till stånd, kan
det möjligen vara skäl, att, såsom på en del håll
yrkats, skärpa ansvarsbestämmelserna för förbrytelser
emot brännvinsförfattmngarna."

»Beträffande stadgandet om minimibeloppet vid
minutförsäljning, måste jag hålla före, att detsamma
är förfeladt. Sålänge det finnes såväl legaliserande
som illegala utskänkningsställen, skall drinkaren alltid
vinna tillfälle att tillfredsställa sin lidelse. För den
måttlige konsumenten af brännvin är stadgandet
obekvämt, lockar till öfverträdelse och drifver mången
fattig man till krogen, som eljes skulle nöjt sig med
en måltidssup i sitt hem. Såsom ett ändamålslösa
eventuelt skadligt medgifvande åt den välmenande,
men opraktiska riktning bland nykterhetsifrare, hvilka
sträfva till en absolutistisk brännvinslagstiftning,
anser jag stadgandet förtjänt af att utdömas."

vÉv

Landtdagsbref. IV.

|ZfRid de plena, som hållits efter vårt senaste
landt-fcjvfc dagsbref, ha i de skilda stånden ytterligare
behandlats en mängd petitioner och motioner. Vi
skola liär redogöra för några af dem.

Herr C. Boije inlämnade i Ridderskapet ocli Adeln
ett viktigt petitionsförslag, nämligen om upphäfvandet
af nattvardstvånget för ingående af äktenskap. Denna
petition är i främsta rummet af vikt för baptisterna
och andra religiösa sekter. Hr v. Wright
petitione-rade i samma stånd 0111 att ur statsmedel en summa
af 10,000 mark årligen måtte anvisas för att af
styrelsen, enligt af densamma närmare bestämda
grunder, utgifvas som anslag för befordrande af öfver den
vanliga skolåldern komna manliga och kvinliga
arbetares undervisning genom elementarkurser och
föredrag. Hr N. Grotenfelt petitionerade om indragning
af prästerskapets boställen. Det liar nämligen visat
sig, att prästernas arbete med skötandet af deras
ofta nog stora jordagods värkat menligt på deras
egentliga kall i egenskap af själasörjare. Samma
medlem petitionerade om de tvåklassiga
elmentarsko-lornas omorganisation till sådana läroinrättningar,
hvilka komma att motsvara skilda trakters
bilclnings-beliof. Den kända nykterhetsifraren A. A. Granfelt
petitionerade om att en man, som genom dryckenskap
förslösar sin ocli sin familjs egendom eller anses
utgöra en fara för sin omgifning, efter anstäldt
vittnesförhör om saken och därest saken befinnes förhålla

sig så, kunde ställas under förmynderskap, och
bo-skilnad, därest sådan äskades, medgifvas; likvisst
endast för en viss af domstol utsatt tid, som vid behof
kunde förlängas. Likaså borde personer, som för
tredje resan pliktfäldes för fylleri, kunna ställas
under förmynderskap och intagas antingen frivilligt eller
på grund af domstols utslag uti kuranstalter för
drinkare. Friherre I\. A. Wrede inlämnade två ytterst
viktiga petitioner, den ena om reform af
lagskipningen i ekonomiska och förvaltningsmål, den andra
angående inrättandet af en högsta domstol med
oafsätt-liga ledamöter (hvarigenom en förändring af senatens
nuvarande organisation blefve följden).

I Borgarståndet petitionerade herr II. Elfving om
förhöjdt statsanslag ät folkskolelärarinnor på landet
ocli om folkskolelärarinnors i städerna och på landet
pensionering. En petition i samma syfte angående
förhöjda löner åt manliga och kvinliga folkskolelärare
inlämnades äfven i Bondeståndet af herr Duntker, men
blef tyvärr af det hedervärda ståndet förkastat utan
att remiss till utskott ens fick komma i fråga. Men
sina egna landtdagsarvoden ha de hedervärda i
stället höjt till 10 mark per dag. Den hittils vanliga
summan af 12 mark ansågs vara för liten! Herr
Clou-berg petitionerade om beviljandet af statslån för
uppförandet af arbetarebostäder och herrar Hackman,
Bo-renius m. fi. om att ständerna måtte anslå något visst
belopp att årligen utdelas åt föreningar och
korporationer för folkskolors inrättande och upprätthållande.
Herrar Kivekäs och Åkerlund ha inlämnat en motion
om utvidgad kommunal rösträtt, 1V ärr i ocli Holmén
om tillsättandet af en kommission för granskning af
jordbeskattningen i sydvästra Finland, Bosenberg om
nedskattning af vissa lägenheter på Åland, Iioivisto
och Lagerstedt om undersökning af skatteförliållandena
i vårt land, af Lagus (i Bondeståndet) om anslag för
folkskolelärares vidare utbildning, Punttata m. fl. om
anslag for folkskolebyggnader, Bremer och Holmén
om inrättandet af koskötareskolor och Bremer m. fi.
om anslag till förbättrande af den inhemska
kreturs-racen, o. s. v. Inalles ha vid denna landtdag inom
den föreskrifna tiden inlämnats 200 petitioner och
21 motioner, fördelade på följande sätt på de skilda
stånden:

Petitioner. Motioner.

Bondeståndet....... . 110 7

Borgareståndet....... 39 7

Prästeståndet........ 32 4

Ridderskapet och Adeln... 19 3

Vidare hafva talmännen i alla stånd meddelat,
att de af dem vid landtdagens öppnande hållna talen
sent omsider, den 9 februari, blifvit föredragna för
Hans Majestät, ehuru ingen officiel skrifvelse med
Storfurstens svar till Ständerna anländt. I
Bondeståndet tadlade flere talare strängt landets
ministerstatssekreterare, general Ehrnrootli, för det lian så
länge skjutit upp föredragningen af dessa tal och för
det lian äfven förut icke skulle till Hans Majestät
hafva framburit hos oss rådande rättsbegrepp och
tänkesätt. Om saken härmed är slut återstår att se.

Hvad de viktiga tullpetitionerna vidkomma, så
kunna vi förmäla, att Statsutskottet inom sig liar
nedsatt ett utskott för deras behandling.
Generalguvernören, grefve Heyden, skall på därom gjord
förfrågan hafva lofvat Statsutskottets ordförande att
alla handlingar i denna fråga, såväl de som innefatta
Senatens hemställningar, som de, hvilka tilkommit
vid behandligen af ärendet i tullkommissioiien i S:t
Petersburg, skola ställas till utskottets förfogande.

Eljes är det att märka, att dessa första tider
hufvudsakligen utmärkas af arbeten inom utskotten. Dessa
lia sammanträden nästan hvarje dag och fullt upp med
ofta nog ofantligt ansträngande arbete, då stånden i
sin helhet t. v. icke sammanträda särdeles ofta —
endast två gånger i veckan. Snart börja
utskottsbetän-kandena strömma in till stånden, och då återkomma
äfven deras sammanträden oftare än nu. Då man tar
i betraktande, att äfven talrika, delvis vidlyftiga
regeringspropositioner skola granskas af utskott ocli
stånden, inser man mer än väl, att arbete finnes nog och
mer än nog för hela våren, om landtdagen förblir
samlad så länge.

Flere brosjyrer ha utdelats åt landtdagsmännen,
bl. a. en med titeln Nystads Järnvägsfråga, som
åtföljdes af en präktig karta öfver sydvästra Finland.
Den pläderar för järnväg från Björneborgs banan till
Nystad. En annan järnvägsbrosjyr på finska språket
söker vinna sympatiör för en järnväg från Savolaks till
Vasa banorna.

*     *
*





tyr

(yu drabbar, Herre, hård din hand
Alt folk i detta arma land,
Oss hotar största våda:
Vår framtid är som natten svart,
Ty hjälp syns ingenstädes, hvart
Vi än omkring oss skåda.

Man rifver ned vår rätt och lag,
Man mattar mot oss slag på slag
Och uppenbart oss kränker;
Man skyller oss för svek, för brott,
Som ingen mänska har begått,
Och hvarpå ingen tänker.

Är, Herre, du ej med oss mer,
Ser du i vrede på oss ner ?
Ditt öga för oss döljes.
Ha vi förspilt din nåd i grund,
Och nalkas nu vår aftonstund.
Som utaf natten följes?

I många år vi ej känt nöd,
Vi haft till fylles dagligt bröd,
Och ingenting oss trutit:
En ymnig äring at oss gaf
Ej fältet blott, men skog och haf,
Och alt i ro vi njutit.

I vetande vi framåt gått;
Oss tyktes, att vi ostördt fått
Till vett ocli seder sofras;
Ej krig oss hemsökt eller pest,
Oss unnats, livad vi önskat mest.
Att uti lugn förkofras.

Men då vi så i öfverflöd
Ocli fjärran ifrån brist och nöd
I säkerhet oss trodde,
För dörren ren vår ofärd stod:
Ett tvedräktsfrö i öfvermod
Blef sådt och hastigt grodde.

Det sköt som groll och bitter harm
Sin stängel upp i mångens barm,
I stängeln afund glödde;
Det växte ut till brödrahat
Med kif ocli strid ocli split ocli gnat,
Som all vår ro förödde.

En ovän knapt så liatas kan,
Som landsmän hatat liär hvarann
I dessa sista dagar;
Ocli hvarför denna vilda fäjd
Bland folk, som bo i samma näjd
Ocli under samma lagar?

Jo, hela detta hemska bråk
Kom därutaf, att tvänne språk
Här talades i landet.
Man skrek: att språk allena kan
Fast sammansluta alla man,
Tvåspråkigliet ej kan det.

Och då nu ingen redlig man
Sitt modersmål förkasta kan,
Så slets, hvad skulle enas;
Ocli bittert hätsk sen flera år
Nu broder emot broder står
Ocli kan från hat ej renas.

Ty hatet blifvet kött och blod
Hos tusenden, ocli som en flod
Det hotar att oss dränka
1 kyla ocli i själfviskhet,
Och ingen dödlig fins, som vet
Hjälp däremot uttänka.

De menade kanhända godt,
Som hatets draketänder sått,
Men ve! de tändren bitit
Sig djupt i mänskosjälar in,
Förgiftat både håg ocli sinn’
Ocli folket sönderslitit.

Hur skulle vi ej stått emot
Med Herrens hjälp alt yttre hot,
Om eniga vi varit!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:46:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/landostad/1891/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free